Språket och kroppen – dansarna och åskådarna. Mellan dansaktens olika poler pågår Umeåkoreografen Björn Säfstens nya verk Introduction, som har urpremiär i Umeå i kväll.

- Jo, det ska se ut så här – och vi ska se ut så här, ler Björn Säfsten när han och dansarna Anja Arnquist och Sophie Augot möter upp i Norrlandsoperans Black Box under tisdagens repetitioner.

Scenen är avskalad, fri från scenografi – det är rörelsen och språket som står i fokus i det nya verket, en fristående uppföljare på Säfstens Display som hade premiär i Umeå för ganska jämnt ett år sedan.

Trots slutfas i repetitionsarbetet finns inget premiärdarr i luften: det har funnits ovanligt gott om tid för repetitioner och teamet som jobbar ihop är en redan väl samspelt trio. Redan 2006 skedde första samarbetsprojektet och sedan dess har de tre återvänt till varandra regelbundet i sitt konstnärliga utövande.

Arbetet med det nya verket påbörjades skarpt i februari, men i grundarbetet ligger ett samtal som pågått under mycket längre tid.

- Det finns två linjer i verket. Dels är det en introduktion till oss själva, för oss själva – ett sätt för oss att inventera och omformulera för oss vad det är vi gör. Men dessutom är det en introduktion av oss till publiken, säger Sophie Augot.

Men det finns ytterligare en nivå av verket, en mera vetenskaplig sådan, där Introduction ingår som en del av ett pågående forskningsprojekt i samarbete med filosofen Per Nilsson, knuten till Konsthögskolan och Arkitekthögskolan i Umeå.

Liksom i Display, det tidigare verket inom det treåriga projektets ramar handlar Introduction om språklighet: om hur vi använder språk och om hur språket skapar kropp. I början av verket är dansarna ordlösa och under föreställningen får publiken följa en gestaltning av hur människan försöker skapa uttryck för kommunikation.

- Vi har använt Stockholmssyndromet lite som metafor i arbetet, när vi funderat på frågan om vem som har makten i en situation – om det är vi, Björn eller publiken, om det är språket som har makt över kroppen eller tvärtom. Vi har också jobbat mycket med syntaxen i språket, om hur man kan översätta ord till rörelser, säger Anja Arnqvist.

Utan att vara uttalat politiskt berör verket också samhälleliga maktstrukturer – eftersom hela samhället är så koreograferat finns det automatiskt en del sociala och politiska vinklar i verket, menar Björn Säfsten.

- Språket kan vara väldigt våldsamt mot kroppen, vi har bland annat pratat om vad ett konstruerat leende kan göra med en människa.

Också rörelser från dansvärlden utsätts för undersökning i verket, det blir ett sätt att ironisera och reflektera över den egna danssfären, säger Sophie Augot.

- Jag har i arbetet blivit väldigt medveten om hur mycket jag själv har lagrat i kroppen i form av rörelser och koder.

Som medforskare i projektet har Anja Arnqvist och Sophie Augot utöver att vara dansare också arbetat en del med text – något som också bidragit till att synliggöra den egna kunskapen, menar de.

Forskningsprojektet är ett av få inom konsten som fått stöd av Vetenskapsrådet och enkelt beskrivet handlar forskningen om en metodutveckling inom filosofi och dans, om att ifrågasätta en metodik utifrån specifika ingångar.

- Kortfattat kan man säga att jag utgår från begreppet decreation i mitt arbete, men om man ska gå in på det ordentligt skulle det behöva bli en lång artikel, säger Björn Säfsten, som menar att det ändå inte behövs någon teoretisk förståelse för att ta del av dansen som kulturellt uttryck.

Under arbetet har språk och rörelse greppats via skiftande metoder.

Trion berättar hur de i något skede arbetat extremt instrumentellt med målet att skapa ett översiktligt schema över rörelser och färgkoda beståndsdelarna i dansen – ett projekt som växte ut till att bli ohanterligt stort.

- Vi insåg i samband med detta att vi har något att bidra med som faktiskt är unikt, att språket faktiskt inte kan översätta allt i dansen och att forskning kring dans kräver sin egen form, säger Björn Säfsten.

Introduction har urpremiär i dag på Norrlandsoperan i Umeå och kommer under hösten att uppföras i Paris, på Dansens hus och på turné i Sverige.

Sara Meidell