En allmän uppräkning av avsikter och ambitioner på olika områden snarare än detaljerat handlingsprogram. Så kan den regeringsförklaring statsminister Fredrik Reinfeldt läste upp vid riksmötets öppnande på tisdagen beskrivas. De konkreta förslagen ligger i den budgetproposition regeringen lämnar till riksdagen på torsdag denna vecka. Någon bindande föreskrift för utformningen av regeringsförklaringen finns inte.
Genomgången av de ärenden regeringen avser att driva under riksmötet fungerar numera mer som ett tal till nationen än till den återsamlade riksdagen. Statsministern, den nuvarande liksom de tidigare, lägger an för att övertyga medborgarna om att de är i trygga händer.

Efter sex år vid makten har regeringen Reinfeldt närapå institutionaliserats. Den är Sverige i dag nästan på det sätt som tidigare socialdemokratiska regeringar sett sig som ett med makten och staten.
Fredrik Reinfeldt läste upp rege-  ringsförklaringen långsamt och eftertryckligt. Det var något av ett nytt språk och tonläge, för att komma från alliansregeringen.
Det liknade förre statsministern Göran Perssons sätt att pränta in vissa saker i åhörarna, gärna med upprepning av vissa grundsatser, och att innesluta alla i regeringens politik med ett omfamnande vi: Så bygger vi Sverige starkare. Så investerar vi i Sverige. Så tar vi ansvar.
Det nya är inte bara att alliansregeringen lagt sig till med denna högdragna retorik. Nytt är också att alliansregeringens hållning på de flesta områden kommit att utgöra den gemensamma nämnaren i svensk politik. Regeringsförklaringen kunde denna höst nästan till punkt och pricka ha lästs upp av en socialdemokratisk statsminister.
Socialdemokraterna och miljöpartiet står inte långt ifrån regeringspolitiken. De skilda åsikter de har i vissa frågor är inte märkvärdigare än de motsättningar i sak som finns bland de fyra regeringspartierna. Det öppnar nya möjligheter i framtida regeringsbildningar.

Regeringen Reinfeldt har tagit Sverige genom finanskrisen och de efterföljande konjunkturrasen med bibehållen ordning och reda i statsfinanserna.
Alliansen håller också på att lära andra partier och svenska folket koalitionsregerandets villkor och konst, där delaktighet och ansvarstagande är det centrala. Till det svåraste i det arbetet hör att tålmodigt och målmedvetet lösa problemen, även om det tar tid och även om stridsfrågorna prövar sammanhållningen.

Men alliansen har också problem, med allt starkare spänningar mellan de tre mindre partierna och de stora Moderaterna, och med en tilltagande spretighet och idélöshet. Reinfeldt håller sig till allmänna grundsatser också därför att regeringen på flera viktiga områden inte har så mycket mer att komma med.

De finansiella problemen och skuldkrisen i omvärlden går in på sitt femte år. Budskapet i regeringsförklaringen var ändå förtröstansfullt på den punkten. Sverige behöver inte göra nedskärningar, genomföra sparåtgärder, höja skatter och betala nya skulder från finanskrisen.
Sverige har möjligheter att satsa, investera och förstärka välfärden. Det är mycket värt för regering och riksdag i de osäkra tider som ännu råder på den för svensk ekonomi och exportindustri så viktiga europeiska marknaden.
På större reformidéer för att hantera problemen som ännu inte är lösta eller fått ny uppmärksamhet de senaste åren väntar svensk politik fortfarande. Både regering och opposition avvaktar.