Tre Anitor trycks ihop till en klichébild – av löpsedlarnas Anita Lindblom. Det skriver VK:s Anders Sjögren som njutit av sång men inte så mycket mer i lunchteaterföreställningen Anita Lindblom x 3.

Teater

Anita Lindblom X 3
Medverkande: Gabriella Lockwall, Malena Jönsson & Sofia Lockwall
Manus: Sofia Lockwall
Regi: Ingrid Boström
Scenografi: Olof Rhodin
Studion

Att göra rättvisa åt artisten Anita Lindblom är inte det enklaste. Det är för många löpsedlar som skymmer sikten: kärleksaffärer, skatteflykt, flyttfirmor och, till sist, den ensamma rättshaveristen med sina katter i ettan på franska Rivieran.

Det är lätt hänt att den en gång stora schlagerstjärnan glöms bort, hon som med sin sonora stämma (åt Zarah Leander light-hållet) och sin glasklara frasering kunde höja vilken schlager som helst till en nivå där den, vid en närmare eftertanke, inte riktigt hörde hemma. För att inte tala om hennes scenpersonlighet: sval på ytan, varm där under och lätt nonchalant rakt igenom.

Lunchföreställningen Anita Lindblom X 3 har som titeln antyder tre Anitor. De porträtteras av Gabriella Lockwall, Malena Jönsson och Sofia Lockwall. Enligt programmet representerar de tre Anitorna ”den hon är, den hon vill vara och den offentliga bilden i skvallerpressen”.

Dessvärre tas programförklaringen på fullt allvar – som om en sångerska skulle kunna delas in i dessa prydligt sorterade kategorier. Psykologiskt är det nonsens, men vad värre är: som grundbult i en föreställning blir det schematiskt och tjatigt. X säger Anita som är, Y protesterar Anita som vill vara och Z upplyser mediabilden Anita, och så där håller de på, medan föreställningen haltar fram med tre klichébilder av Anita.

Vilka, när det kommer till kritan, trycks ihop till en: löpsedlarnas Anita. Och mest då den av dem som var ihop med boxaren Bosse Högberg. Det är en saftig story, visst, kändis blir ihop med kändis i ett förhållande som påminner om Skönheten och Odjuret. Den ska bli film också, sägs det, och jag har redan nu ett tips till en uppföljare: kärleksaffären mellan skådespelerskan Grynet Mollvig och brottaren Frank Andersson.

Om vi nu alltså ska fortsätta att reducera artisters, boxares och brottares karriärer till deras en gång i tiden göranden i sängen.

Det bästa med föreställningen Anita Lindblom X 3 är sången och det är också den som får ta mest plats. Alla tre på scenen kan sjunga, och då och då hittar de oväntade ingångar till de gamla schlagerlåtarna. Då blir det småkul.

Inte helt oväntat slutar föreställningen med ”Sånt är livet”. För säkerhets skull sjungs den två gånger. Men 3 X Anita Lindblom plus 2 X ”Sånt är livet” ger inte slutsumman Anita Lindblom. Långt därifrån.

Anders Sjögren