Johan Persson och Martin Schibbye är tillbaka i Sverige, efter 14 månaders fångenskap i Etiopien.

— Det är en internationell skandal att vi dömdes till elva års fängelse för att ha gjort vårat jobb, säger Schibbye.

Martin Schibbye och Johan Persson möttes av jubel från de samlade kollegorna när de kom in på scenen i ABF-huset i Stockholm, för att hålla sin efterlängtade presskonferens.

— Här är trångt som i fängelset, så det känns lite som att vara hemma, sade Martin Schibbye, när de satte sig framför mikrofonerna.

— Efter att ha suttit 438 dagar som samvetsfångar i ett fångläger och inte kunna säga vad vi tycker tänker eller känner är den starkaste känslan inte den fysiska friheten från kedjor utan att ha fått yttrandefriheten, sade Schibbye.

— Etiopien lyckades fängsla oss journalister men de lyckades inte tysta journalistiken. Vi har under de senast 14 månaderna utsatts för saker som är helt unika. Vi har själva gått igenom det man annars endast möter i intervjuer med flyktingar på reportageresor.

— Reportaget som Johan och jag skulle göra om olja kom snart att handla om bläck, sade Schibbye.

— På ett professionellt plan får vi aldrig glömma att det är en internationell skandal att vi dömdes till elva års fängelse för att ha gjort vårat jobb. Detta är kärnpunkten.

Han sade vidare att deras tankar nu går till andra journalister som satt inspärrade:

— När vi gick ut genom grindarna i måndags hävde sig en medfånge upp och grep tag om mig. ”Martin and Johan promise, tell the world what you have seen”. Det arbetet börjar i dag och det kommer att pågår så länge vi lever.

Persson och Schibbye fick frågan om hur kändes det att behöva tacka den etiopiska regeringen.

— Det var självklart förnedrande men det var en del av dealen för att komma ut. Vi var fortfarande kvar i fängelset och väntade på klartecken på att vi var släppta. Och det kom inte innan vi gjorde detta, svarade Persson.

De två fick också frågan om den svenska regeringen kunde ha gjort mer för att hjälpa dem.

— Vad regeringen gjort och inte gjort för oss är för tidigt att uttala sig om, sade Persson.

Att utrikesminister Carl Bildt besökte dem i fängelset var glädjande: Han kom ju med beskedet att Meles sagt att vi skulle släppas så det var ju ett genombrott.

Det fanns röster i Sverige som hävdar att Bildt var jävig i frågan genom sin inblandning i Lundin Oil.

— Vårt reportage skulle handla om hur ett oljebolag agerat och inte agerat. Vi åkte inte dit för att skriva skit om Bildt, sade Persson.

— När vi satt häktade i Makalavi började vi kommunicera med medfångar genom knackningar och lappar. Vi fick ganska snart klart för oss att i alla celler sitter politiker och journalister som är åtalade för terrorism. Då förstod vi att vi hamnat i en etiopisk crackdown mot journalister, sade Schibbye.

— Vet ni varför ni greps? Blev ni lurade i fälla? var frågor som ställdes på pressträffen.

— Vi har försökt forska i vad som gick snett de här dagarna sedan vi kom ut. Vi vet inte i dag om någon visste att vi skulle komma eller varför vi greps där vi greps. Gränsen mellan Etiopien och Somalia är lång och porös. När v tagit oss in i området blir vi upptäckta av den etiopiska armen som spårar oss och förföljer oss, sade Schibbye.

— När vi åker in i Etiopien är vi själva med en chaufför. Någonstans blir vi sedda av etiopiska militärbilar. Vi känner på oss att de har sett vår inbrytning och vi försöker ta oss till ett säkert område men vi hamnar i ett bakhåll.

— När vi hamnade i bakhållet var vi med ONLF. Vi satt med en tolk och en soldat under ett räd, när den etiopiska armén anföll sprang alla från platsen. Det är ett ganska buskigt område med ganska dålig syn. När kulorna började vina blev vi ganska snabbt träffade. Vi står still med händerna i vädret och lyckas på så sätt överleva.

Schibbye och Persson har frågat sig själva om de ska se sitt journalistiska arbete som ett misslyckande i och med att de blev gripna. Schibbye sade att fängslandet innebär att de nu har fått med sig en helt annan berättelse hem.

De två intalade sig också att de fortsatte arbeta journalistiskt även innanför murarna.

— Vi tänkte: Vi är inga fångar, vi är här och wallraffar, säger Schibbye.

Han berättade att de under fångenskapen ständig var rädda och att de censurerade sina anteckningar.

— Vi har drömt om att börja skriva om våra erfarenheter och vad vi sett.

På frågan om hur arbetet nu går vidare svarar Persson:

— Vi ska nog inte åka tillbaka till Etiopien.

De fick också frågan om det är något i det egna agerandet de ångrar:

— Beslutet om nåd var lätt att fatta, men svårt att leva med. Att efter domen välja den här förljugenhetens linje, säger Schibbye.

— Men det var självklart på så sätt att vi gör mer nytta utanför fängelset. Inte bara för att få skriva utan också för att det var farligt.

— Självklart var det jävligt korkat att åka in i Etiopien med bilder på sig själv bär man håller ett vapen. Men det här har inget med Etiopien att göra utan det var med somalisk milis, sade Persson.

— Vi trodde inte att Etiopien skulle kunna med att döma två svenska journalister till 11 års fängelse.

Persson och Schibbye berättade också hur det var under rättegången: Att komma till rättegångsdagarna och se kollegor och ambassadbilar gav oss en oerhörd styrka.

Att de båda bad om ursäkt var ett medvetet val.

— Vi hade två val, sitta kvar i elva år och dö eller det här. Då valde vi det här.

De beskrev också sina rutiner i fängelset:

— Det var exakt samma dag varje dag. Vi hade stenhårda rutiner och försökte hjälpa varandra med det, sade Schibbye.

— Vi tränade mycket och tvingade i oss mat. Vi pratade oerhört mycket om allt möjligt. Försökte hålla i gång helt enkelt, sade Persson.

De berättade också att de inte har haft möjlighet att hålla koll på världen utanför murarna.

— Vi har inte läst svensk press. Vi har suttit i ett fängelse där vi inte fått in några nyheter. Vi har sett stats-tv varje dag mellan 8 och nio. Men vad som hänt i världen är vi ganska blanka i skallen på, säger Schibbye.

De fick också frågan hur det känns att nu vara kändisar:

— Jag hade torgskräck redan innan. Det blir ju inte bättre av det här, svarar Johan Persson.

DETTA HAR HÄNT:

— Johan Persson och Martin Schibbye satt drygt 14 månader bakom lås och bom i Etiopien. De reste till det stängda Ogaden-området i Etiopien för att de ville belysa utländska gas- och oljeföretags, däribland svenska Lundins, eventuella roll i de övergrepp som pågår i området.

— De greps den 30 juni förra sommaren och dömdes i december till elva års fängelse för terrorbrott och olaga inträde. De valde att inte överklaga för att i stället ansöka om nåd.

— Den 12 juli skrev Etiopiens förre premiärminister Meles Zenawi under deras benådning. Men detta hemlighölls, liksom att svenska utrikesdepartementet redan i våras visste att svenskarna skulle benådas och släppas i samband med det etiopiska nyåret i september.

— Den 20 augusti dog överraskande Meles Zenawi, som utrikesminister Carl Bildt och statsminister Fredrik Reinfeldt fört samtalen med. Bildt närvarade vid begravningen den 2 september, där Sverige var enda västland med så hög representation, för att säkra att frisläppandet inte skulle ställas in.

— I måndags släpptes svenskarna, dagen före det etiopiska nyåret firades. Efter frigivningen flög de från Istanbul till Sverige, där de landade på Arlanda klockan 11.25.

— Utrikesminister Carl Bildt lämnade styrelsen i Lundin Petroleum en månad före bolagets köp av rättigheter att leta olja i Ogaden och har ifrågasatts för sin roll.