Vänsterledaren Jonas Sjöstedt har kommit upp sig. I veckan prydde han omslaget till Sunt Förnuft, Skattebetalarnas tidning. De är väl möjligt att han inte ser detta som det mest hedersamma han presterat. Men så är det att vara offentlig person.

Vänsterledarens budskap i artikeln, och för övrigt partiets utspel på senare tid, gör att det finns skäl att ställa frågan vem eller vilka som attraheras av detta? Det är möjligt att partiet har en förmåga att locka allmänt frustrerade vänsterväljare – men det är svårt se att den politik som V torgför på något sätt skulle kunna vara en grund för samverkan mellan partier och återfinnas efter en eventuell politisk förhandling.

Sjöstedt vill se en ny form av löntagarfonder, med uppgift att styra ”större företag” efter ”samhälleliga mål”. Äga mindre företag ska vara i sin ordning. Men vad är större? Vad är mindre? Hur dras gränsen? Den diskussionen ger sig inte V-ledaren in i. Av naturliga skäl – för den är hopplös.

Sjöstedt vill avskaffa den fristående riksbanken. Privata alternativ inom skola, vård och omsorg ska förbjudas. Partiet har presenterat förslag på olika typer av återregleringar inom en rad samhällsområden.

För dessa tankar finns rimligen inte någon som helst acceptens inom vare sig S eller MP.

Det är nog som på den gamla VPK-tiden. Partiets politik vill ingen ha med att göra – men åtminstone vissa räknar nog ändå med stöd från vänsterenklaven efter ett val – fast för en helt annan politik.

Mats Olofsson
ledarskribent