Attackerna mot de amerikanska ambassaderna i Libyen och Egypten ökar på nytt oron och spänningen i de nordafrikanska länderna där den arabiska våren 2011 innebar slutet för en rad diktaturer och brutala regimer. Attackerna följdes omgående av demonstrationer och stormningar av ambassader på andra håll, bland annat i Jemen på torsdagen.

Den pågående samhällsförändringen och politiska omställningen är en långsam, mödosam och även riskfylld process. Etniska, religiösa och andra motsättningar går långt tillbaka i tiden. Många problem och konflikter som tryckts tillbaka under hårdfört styre under lång tid kommer i dagen när friare förhållanden uppstår under nytt ledarskap. Det kan få gammalt missnöje att jäsa och utlösa blodiga våldsamheter.

Förväntningarna var stora när det folkliga upproret och demokratirörelsen växte sig allt starkare i Nordafrika och Mellanöstern. De verkliga reformerna därefter har emellertid gått långsamt. Det tar tid att bygga upp en ny samhällsordning med frihet, demokrati och mänskliga rättigheter.

Problemen är många och komplicerade, särskilt som det inte bara handlar om att skriva en ny statsförfattning. En sådan måste också kunna tillämpas på riktigt och ändamålsenligt sätt, vilket bland annat förutsätter att de folkvalda nya makthavarna hinner lära sig hur lagstiftningen går till, att rättsväsendet börjar fungera enligt de principer och normer som skall gälla i ett demokratiskt samhälle, att den civila ordningen upprätthålls på ett sakligt och ansvarsfullt sätt och att det offentliga, så som myndigheter, verk och förvaltning, bemöter varje medborgare värdigt och korrekt.

Det är en monumental uppgift att etablera goda funktioner som tjänar medborgarna i stater där hela samhällsmaskineriet tidigare bara utgjort makthavarnas förtrycks- och kontrollapparat.

Mycket vapen är ännu i omlopp bland befolkningen i länder som Libyen och Egypten. Väpnade grupperingar av olika slag kan rusta sig för långvarig kamp mot demokratin, mot det nya politiska ledarskapet, mot andra folk och religioner, mot andra extremistiska rörelser eller mot USA och andra i omvärlden.

Frustrationen över uteblivna förbättringar riskerar läggas till gammal fiendskap, uråldriga motsättningar och historiska oförrätter. Men ingenting blir bättre av att våldet trappas upp, att vågor av vålds- och terrordåd sätts i gång, att väpnade grupper av rebeller, motståndsmän och krigsherrar härjar vilt eller av att relationerna med omvärlden försämras genom aggression och attacker.

Till det viktigaste i länderna där diktaturer fallit och demokratibygget inletts hör att bygga upp förtroendet för det nya folkvalda ledarskapet. Varje ny regering i de berörda länderna måste arbeta målmedvetet, tålmodigt och med bästa förmåga för att stärka tilltron till det demokratiska systemet.

Med fred, frihet, demokrati och mänskliga rättigheter kan länderna i Nordafrika och Mellanöstern utvecklas och blomstra. Den vägen måste de nya parlamenten och regeringarna våga vandra, även