Moln i fjäderlätta former liksom åsktunga skyar har satt temat för Katarina Leymans första verk för Norrlandsoperan – i kväll presenterar sig operans nya hustonsättare med musik inspirerad av de högre sfärerna.

Umeådebut för Katarina Leyman

Katarina Leyman, född på Orust och i dag bosatt i Stockholm, är utbildad i komposition vid New England Conservatory of Music i Boston och vid Musikhögskolan i Stockholm.

Med verket Transient Skies inleds i kväll hennes uppdrag som hustonsättare på Norrlandsoperan.
I det treåriga uppdraget ingår att skapa ytterligare tre verk; det blir två större verk, en klarinettkonsert och ett orkesterverk, samt ett nyskrivet verk till Norrlandsoperans 2014-knutna projekt Beethoven and beyond, där nio samtida tonsättare skapar nya verk i dialog med Beethovens symfonier.

I kvällens konsert Transient Skies ingår också Tjajkoviskijs Violinkonsert framförd av den ryske solisten Ilya Gringolts. Dirigent är Joanna Carneiro, musikchef vid Berkeley Symfoniorkester sedan 2009. Direkt efter konserten blir det eftersnack med Katarina Leyman och SVT-meteorologen Helen Tronstad på temat moln.

När Katarina Leyman för precis ett år sedan gjorde sitt allra första besök i Umeå var hon försiktig med att orda för mycket om det första specialskrivna verk hon som nyutsedd hustonsättare hösten 2011 stod inför att påbörja arbetet med – men uppgav att stora klanger och spännande musik ingick i hennes förhoppningar.

I veckan återvände Katarina Leyman till Umeå och Norrlandsoperan inför urpremiär av det nu färdiga verket Transient Skies och kan intyga att hon tror sig ha fört uppdraget i mål enligt planen.

- Det är alltid väldigt nervöst innan första repet med orkestern, men efter genomspelningen i måndags känns det jättebra, säger Katarina Leyman när VK träffar henne strax före den andra dagens repetitioner.

Norrlandsoperans symfoniorkester beskriver hon som ”en mindre symfoniorkester men med en enorm klang, man kan göra precis vad som helst med den” – och de två konserter hon hunnit lyssna av med den under året har imponerat.

Att Norrlandsoperan som institution ligger i framkant när det gäller samtida konstmusik var ett viktigt skäl till att Katarina Leyman tackade ja till det treåriga uppdraget som hustonsättare.

- Det är livsviktigt för både den klassiska och den moderna konstmusiken att det spelas nya verk, man bör helst försöka ha med något nyskrivet i varje konsert, menar Katarina Leyman och tillägger att det för en samtida kompositör också ingår i utövandet att ta på sig ett visst pedagogiskt uppdrag i att marknadsföra musiken utåt – bistå med nycklar till verken.

Katarina Leyman gestikulerar mycket när hon beskriver sin musik, ritar former i luften och visar strukturer med händerna. Så arbetar hon också i komponerandet, med mycket tecknande, skisser och skrivna anteckningar. Vid överlämning till orkester och dirigent är hon dock noga med att ta ett kliv tillbaka och låta dirigenten göra sitt jobb med verket.

Vid uppförandet av Transient Skies håller Joanna Carneiro i pinnen, en ny samarbetspartner till Katarina Leyman och enligt tonsättaren en dirigent med god hand för samtida konstmusik – en genre som behöver sina goda företrädare, menar Katarina Leyman, som med ett färdigt verk i hamn gärna pratar om det arbete hon på skisstadiet velat vara mera hemlighetsfull kring.

- Modern konstmusik kan vara nog så svår att ta till sig och jag har inget emot att bidra med associationer och ingångar till mina verk.

Väderfenomen och naturens former och strukturer tillhör grundelementen i Katarina Leymans komponerande och hennes konstnärliga skolning liksom uppväxten i en konstnärsfamilj nämns ofta i sammanhang då hennes karaktär som tonsättare ska beskrivas. Efter att tidigare ha vävt in sådant som solen, DNA, vatten och färger i musikstycken, är det nu dags att sjösätta det molntema som följt med som idé under en tid.

- Tanken har funnits länge om att använda mig av molnet som inspiration, dess struktur och form, säger Katarina Leyman som i arbetet ingående studerat sitt ämne och låtit fyra skilda molntemperament och fenomen markera de fyra delarna i det 45 minuter långa stycket.

Det börjar dramatiskt i ”King of clouds”, med utgångspunkt i åskmolnet cumulonimbus, ett kraftfullt och tätt moln som återspeglas i musik med mycket brass och en aktiv orkester. I del två ”Mackerel skies and sundogs”, där cirrusvärlden råder, går musiken upp på ett högt register med mycket träblås och höga stråkar.

- Det handlar om de där höga skira molnen som kan förebåda oväder, sundogs refererar till en typ av halofenomen där det kan se ut som att en till två extrasolar uppenbarar sig på himlen, säger Leyman.

Varma klanger följer sedan i del tre, som under rubriken ”Morning Glory” hämtar sin form från så kallade Roll clouds som bara förekommer utanför den australiska kusten. Snälla moln, som i musik handlar om ett mellanregister med varma klanger, förklarar Katarina Leyman. Finalen ”Shapeshifter” beskriver hon som den svåraste delen, med många lager och mycket aktivitet.

- Det är en krävande sats som utgår från de moln som kan föreställa lite vad som helst. De där vi studerar och fantiserar fram figurer i.

Sara Meidell