Amerikansk politik är paradoxal. På många olika sätt. Ett är kvinnors utsatta position och hotade rättigheter – samtidigt som just kvinnors röster är avgörande för att en presidentkandidat ska kunna gå segrande ur det förestående valet.

Om de deltar i tillräcklig utsträckning, förstås.

Kvinnor röstar (sedan 1980) i högre utsträckning än män i USA. Och deras sympatier ligger i högre grad på demokraterna än republikanerna visar många undersökningar. Går tillräckligt många kvinnor till valurnorna sjätte november borde alltså saken vara klar.

Men gör de det? När typiska kvinnliga rättigheter nu hotas på ett politiskt plan av fundamentalistiska republikaner borde det ju tala för att amerikanskorna verkligen tar sig till vallokalerna. Åtminstone ur ett svenskt perspektiv. Men det är ju inte svenskar, eller européer, som röstar den 6 november utan amerikaner. Och så ska det förstås vara i ett amerikanskt val

Djupa problem i den amerikanska ekonomin ger onekligen president Obama problem. Slagorden om ”Hope” och ”Change” från förra valkampanjen har inte kunnat omsättas i politiska resultat på ett tillräckligt tydligt sätt. För utmanaren Mit Romney är detta chansen. Traditionellt är det ju ekonomin som varit avgörande för valutgången i presidentval.

Ge mig mer tid för vi är på rätt spår, säger Obama – som den här gången, och med viss rätt får man väl säga, vill framstå som en erfaren statsman. Inte alls, kontrar den allmänpolitiskt rätt färske Romney. Den ekonomiska politiken måste läggas om fullständigt.

Infantila men kanske ändå uppriktiga uttalanden från republikanska politiker den senaste tiden har dock kastat en del grus i hans valmaskineri. De hårdföra konservativa tedrickargänget tar inga taktiska hänsyn – de säger vad de tycker.

Todd Akin, som är ledamot av representanthuset men vill bli senator, förklarade häromveckan trosvisst att våldtäkter sällar leder till graviditet. Ett förbud mot aborter kan därför vara totalt, det behövs inga undantag. Tom Smith, som vill bli senator för Pennsylvania, slog fast att aborter bör förbjudas utan undantag.

Det första snedsteget tog Romney avstånd från. Det senare har jag inte sett något om. Kampanjmaskinen ligger lågt. Vilket inte hindrade republikanerna att nyligen anta ett förbud mot abort i partiprogrammet – utan undantag för graviditeter som orsakats av till exempel våldtäkt.

Mot bakgrund av de kvinnliga väljarnas strategiska position går det måhända att förstå den möda som strategerna i de bägge partierna lägger på att exploatera kandidaternas fruar. Både Ann Romney och Michelle Obama höll bejublade – och uppenbarligen viktiga – tal vid partikongresserna nyligen.

Familjen har alltid varit viktig i amerikansk politik. Den traditionella kandidathustrun har stått leende bredvid sin man. Hillary Clinton blev ju aldrig huvudkandidat och maken Bills funktion i ett sådant läge kan vi bara spekulera om. Men nu har det hela alltså skruvats upp ytterligare ett snäpp.

Visst var den tidigare modellen lätt absurd – sedd med svenska ögon. Men det har ju inte blivit bättre: valet borde ju rimligen handla om kandidaternas politik, inte deras livskamraters beskrivning av vad männen egentligen vill och kan.

Detta känns verkligen främmande. Hur lysande duktiga Michelle Obama och Ann Romney nu än var på att tala väl om sina respektive.

Mats Olofsson
debattredaktör