Hyckleriet har nått en oacceptabel nivå. Nu behövs en tvingande lag, som tillförsäkrar glesbygdens människor en anständig akutsjukvård; det vill säga en dygnet runt-öppen sjukstuga med akutplatser i varje glesbygdskommun. Det är inte penningbrist i Sverige, men det finns en uppenbar brist på etik och moral, som blir en dyr historia för landets invånare – och som slår hårt mot glesbygden.
Det skriver Erik Strömbom, Dorotea.

Majoriteten (S och MP) i Västerbottens läns landsting har röstat bort en fundamental del av den akutsjukvård som under överskådlig tid har tillhandahållits vid sjukstugan i Dorotea med flera orter i inlandet.

Är man dåligt insatt i de frågor om vilka man har att fatta beslut, förlorar man den integritet som krävs för att stå emot manipulerande krafter. Om man därtill försöker dölja sitt tillkortakommande bakom den anonymitet som partilojaliteten erbjuder, så att någon annan får diktera vad som sägs, är det illa ställt med vår representativa demokrati.

Att man, i den självpåtagna rollen som sjukvårdens beskyddare, tycks sakna elementär kunskap om sjukstugornas avgörande betydelse för glesbygdens befolkning, är inget mindre än en stor skandal.

Den optimala lösningen för att snarast möjligt kunna erbjuda en adekvat vård i glesbygden är och förblir en sjukstuga som står öppen dygnet runt, året runt. Från och med den 31 januari 2012 är Dorotea sjukstuga öppen endast dagtid måndag till fredag. Turerna kring detta beslut är märkliga.

I SVT den 16 december 2009 förklarade nuvarande landstingsrådet Peter Olofsson (S) att inlandets 32 akutvårdsplatser skall vara kvar. Den 11 april 2012 säger han att Dorotea haft en mycket bra akutsjukvård. Bättre än på andra ställen, men skyndar sig att tillägga: ”Det är svårt att försvara att Dorotea skall ha det bättre än på andra ställen!”

Alltså! Bort med akutsjukvården i Dorotea! I ett nötskal har vi här landstingets strategi för att nå det uppsatta målet: ”Lika vård för alla”!

Med en annan människosyn skulle Västerbottens läns landsting för länge sedan ha slagit fast att en adekvat glesbygdssjukvård kräver en sjukstuga med akutplatser i varje kommun och prioriterat utifrån detta.

Efter landstingsstyrelsens beslut blir det känt att det finns ett dokument ”Överskådlig risk – och konsekvensbeskrivning vid reducering av antalet akutvårdsplatser på sjukstugor i södra Lappland” (Projekt Balans), som emellertid undanhållits landstingsledamöterna, eftersom innehållet i detta dokument är extremt obehagligt för den som fått för sig att ta bort akutvårdsplatser i glesbygd.

I syfte att i efterhand ogiltigförklara denna risk- och konsekvensbeskrivning anlägger nu Olofsson en illa vald moteld. Påhejad av sina partikamrater påstår han plötsligt att det aldrig någonsin har funnits några akutvårdplatser i inlandet! En akutvårdplats är nu en plats där det är ”15 minuter till operation”! Enligt Socialstyrelsen finns emellertid ingen definition av ”akutvårdplats”. Peter Olofsson har helt enkelt snickrat ihop sin egen.

Utspelet bör dock ge landstingsledningen en besk eftersmak, eftersom man nu har ett moraliskt ansvar att berätta för skattebetalarna varför man slösar pengar på en risk- och konsekvensbeskrivning om vad som inträffar när man tar bort akutvårdsplatser, som enligt Olofsson aldrig har funnits!!

Hälso- och sjukvårdslagen, Göran Hägglund, är en icke tvingande lag, som tillåter landstingen att tolka den utifrån högst personliga ståndpunkter.

Jonas Sjöstedt tog upp de brutala neddragningarna av akutsjukvården i Västerbotten vid en debatt i riksdagen tidigare i år. Regeringen avhände sig ansvaret genom att hänvisa till landstingens suveränitet. Denna suveränitet har gjort det möjligt för landstinget i Västerbotten att prioritera sjukvårdsinsatser på ett icke människovärdigt sätt.

I Västerbottens inland försvinner ambulanser och akutvårdsavdelningar stängs i jättelika glesbygdsområden där det kan vara 25 mil eller mer till närmaste lasarett. Samtidigt inrättas den ena hälsocentralen efter den andra i länets tättbebyggda områden för att där tillgodose kravet på valfrihet i vården!

Inom ramen för landstingets budget på nio miljarder ryms en diger lista på aktiviteter som banar väg för ett resande kors och tvärs. Nu senast till Almedalen.

Region Västerbotten skickade drygt 100 personer till Gotland. Västerbottens läns landstinget med avgående direktör Rastad i spetsen var naturligtvis också där. Nu skyller landstinget nedskärningarna inom vården på regeringens åtstramningar.

Region Västerbotten fick dock i år ett utökat statsbidrag på 61 miljoner. Tvingades man av regeringen att lägga alla pengar på kultursektorn?

Region Västerbotten är en del av det ursprungliga landstinget och skall bland annat verka för regional utveckling i länet och är därmed intimt förknippat med Tillväxtverket.

Varken landstinget eller Region Västerbotten tycks vilja se kopplingen mellan en fungerande sjukvård i en kommun och människors vilja att etablera sig där – en ofrånkomlig förutsättning för den regionala utveckling som Tillväxtverket är satt att vaka över.

Däremot har region Västerbotten med god aptit hjälpt Tillväxtverket att äta upp de medel som fattades för att hålla Doroteas akutvårdavdelning öppen i fyra års tid (där nio personer arbetade i treskift dygnet runt). Landstingets merkostnad, jämfört med i dag, för att hålla akutvårdsavdelningen intakt, hade blivit cirka 2,5 miljoner per år. Landstingsdirektören Jonas Rastad har kostat precis så mycket. Men när Rastad fått sin lön tog tydligen de nio miljarderna slut!

Därför är det hög tid för att socialminister Göran Hägglund lanserar en tvingande lag, som tillförsäkrar glesbygdens människor en anständig akutsjukvård; det vill säga en dygnet runt-öppen sjukstuga med akutplatser i varje glesbygdskommun.

Det är inte penningbrist i Sverige, men det finns en uppenbar brist på etik och moral, som blir en dyr historia för landets invånare. Beslut som sätter miljarderna i rullning klubbas igenom bekymmerslöst och med en häpnadsväckande återhållsamhet vad det gäller ansvarstagande. Det värsta som kan drabba beslutsfattarna är en fallskärm och ett nytt toppjobb.

När Västerbottens läns landsting år 2012 inte längre har råd att säkerställa en anständig akutsjukvård i länets glesbygder till en kostnad av ett fåtal miljoner, då har hyckleriet nått en oacceptabel nivå i välfärdslandet Sverige.

Erik Strömbom