I Essex, Kalifornien kan man tro att livet stått stilla under mer än ett halvsekel. Skyltar från 1930-talet hänger kvar. Vinden viner genom tomma hus. Essex byggdes under en tid när Route 66 var en viktig motorled från öst till väst i USA. Under Route 66:s glansdagar var Essex ett vanligt stopp på vägen där man kunde stanna för en ordentlig måltid på The Wayside Café. Orten har i dag åttionio invånare och merparten av husen står öde. Grundskolan är nedlagd, likaså de flesta företagen.

Det amerikanska samhället byggdes längs vägarna och rälsen. Det fanns få floder som gick från öster till väster, därför blev väg och järnväg det enda som kunde transportera människan. Järnvägar och motorleder är inte lika permanenta som floder. När de slutar underhållas växer de igen på bara några decennier.

Under 1960-talet gjorde nya motorvägssatsningar att Route 66 förlorade i betydelse. Vissa delar av vägen bäddades in i andra motorleder, en del övergavs. Samma öde gick en del av orterna som låg vid vägens sida till mötes.

Egentligen är Sverige inte så annorlunda. Under 1950-talet var Sverige ett av Västeuropas minst urbaniserade länder. Merparten av befolkningen bodde på landsbygden. I dag är vi ett av de länder i Europa där förflyttningen av människor till städer går snabbast. I Sverige finns det en rad platser som inom några decennier kan komma att bli som Essex. Många är redan där. Industrier läggs ned och samhället förändras. Ett exempel är gruvsamhället Nautanen i Norrbotten, där man får leta för att hitta några spår efter de människor som har bott där.

2007 passerades globalt gränsen då fler bor i städer framför landsbygden. Vilka är det som flyttar? Främst är det personer i åldern 19-35. Unga som ska flytta, se världen, skaffa sig en utbildning. De som stannar är äldre, de som redan har familj. Ekonomins svängningar sätter spår i människans landskap, men oftast med viss eftersläpning. Människor flyttar inte bara för att jobben finns på annan plats. Att ha ett hem betyder mer än så.

Är en tom landsbygd oundviklig? Måste vi gå samma öde till mötes som Essex och alla de andra orterna längs med Route 66? Det korta svaret är ja, delvis. Vissa av de krafter som driver fram utvecklingen kan inte hindras med politiska medel.

Glesbygdsorter måste troligtvis bli bättre på vad som redan gör dem attraktiva. Svenskars kärlek till naturen är oomtvistad. Att en rejäl gård på landet kostar lika mycket som en garderob i Stockholms innerstad är inte heller ointressant. Elod Takats, en ungersk ekonom vid IMF menar att på grund av den minskande befolkningen i Japan, Tyskland och Italien kommer huspriserna i dessa länder att minska med en procent per år. I ett informationssamhälle måste detta utnyttjas på något sätt. Alltfler jobb kan skötas på distans. Kombinationen låga priser och natursköna omgivningar borde kunna locka fler än en stadsbo till landsbygden.

Orter kan leva upp igen. Under 1800-talet var Visby en nedgången och fattig stad. Man hade knappt råd att riva de gamla medeltida byggnaderna, vilket var vanligt i övriga Sverige under samma period. Stadens tidigare fattigdom har paradoxalt nog blivit en av dess största tillgångar. Alexandria i Egypten, en av antikens viktigaste städer, var under 1800-talet helt nedgången och hade en mager befolkning på drygt hundrafemtio själar. I dag har staden över 3 miljoner invånare.

Mänsklighetens utveckling är inte en spikrak kurva uppåt, inte heller behöver det vara en nattsvart nedgång. Men vi behöver oavsett bli lite klokare på det som driver själva utvecklingen, såväl upp som ned.

Adam Cwejman
liberal skribent