Utvärderingen av det som nu pågår på Gotland ska ske – men kan ske först efter att ärendet är avslutat.

Robert Svenssons debattartikel (27/9) om det pågående ärendet vad gäller kalkbrytning vid Ojnare myr på Gotland, pekar på flera viktiga delar. Jag har full förståelse för att frågan väckt uppmärksamhet och att miljöorganisationer och privatpersoner engagerat sig så mycket i den.

Frågan ligger nu i Högsta domstolen och som miljöminister är jag enligt grundlagen förbjuden att kommentera utgången i ett pågående miljöprövningsärende.

Jag vill dock framhålla att skyddet för hotade arter och livsmiljöer är en av de viktigaste miljöfrågorna, både nationellt och internationellt.

Svensson riktar kritik mot att den så kallade stoppregeln togs bort genom ett beslut i riksdagen i augusti 2009. Syftet med regeländringen var att åstadkomma ett bättre och tydligare regelverk – inte att smussla bort miljöskyddet. Stoppregeln var otydlig och i många fall oanvändbar, eftersom tolkningen av hur den skulle tillämpas var så oklar.

Regeringen var mycket tydlig i den bedömningen när förslaget lämnades till riksdagen, där beslutet fattades med stöd av Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Samtidigt infördes bestämmelser som gav ett starkare och bättre skydd för naturgrus och våtmarker. Täkter prövas i dag enligt samma regler som andra miljöfarliga verksamheter, som stora fabriker och energianläggningar. Där har det inte skett någon ändring.

Domstolarnas prövning av Nordkalks täkt på Gotland innehåller ställningstaganden i flera frågor, bland annat lokaliseringen, tillåtligheten av vattenverksamheten och möjligheten att ge tillstånd enligt bestämmelserna om EU:s nätverk för skyddsvärda områden, Natura 2000.

Det är alltså inte slopandet av stoppregeln som lett fram till den nuvarande situationen på Gotland.

Jag följer förstås domstolarnas tillämpning av miljöbalken.

Om det skulle visa sig att borttagandet av stoppregeln fått oönskade konsekvenser kommer jag att verka för en regeländring. Men sådana slutsatser går inte att dra i dag och heller inte utifrån ett enskilt ärende – framför allt inte innan det är slutbehandlat.

När det gäller områdesskyddet på norra Gotland, föreslog länsstyrelsen i Gotlands län och Naturvårdsverket i oktober 2005 till regeringen att Ojnare myr och ett flertal andra områden skulle ingå i Natura 2000-nätverket.

Den dåvarande regeringen, med Mona Sahlin (S) som ansvarig minister, gjorde dock bedömningen att inte föreslå Ojnare myr till Natura 2000, men däremot fyra andra områden i samma trakt med liknande habitat. Under våren 2007 presenterade EU-kommissionen sin utvärdering för de svenska bidragen till Natura 2000 på bland annat Gotland. Enligt denna fanns det ingen brist i Sverige på de naturtyper som ingår i Ojnare myr.

Den EU-rättsliga reglering som styr bevarandet av Natura 2000-områden finns dels i fågeldirektivet, dels i art- och habitatdirektivet. Dessa har en avgörande betydelse för skyddet av den biologiska mångfalden inom EU och är fullständigt genomförda i Sveriges miljöbalk.

Utvärderingen av det som nu pågår på Gotland kan ske först efter att ärendet är avslutat.

Jag kan dock försäkra Robert Svensson att jag noga följer händelserna vid Ojnare myr, precis som jag gör med alla andra stora pågående miljöärenden i landet.

Jag har inte för avsikt att urholka Sveriges starka miljöskydd.

Lena Ek
miljöminister (C)