Trakthyggesbruket producerar överlägset bäst. Framgångar med kontinuitetsskogsbruk varit betydligt mer sällsynta. Under de senaste 100 åren har virkesproduktionen i Sveriges skogar ökat med nästan 100 procent. Den viktigaste orsaken är övergången från kontinuitetsskogsbruk till trakthyggesbruk. Att tro att fri avverkning gynnar ett ansvarsfullt långsiktigt skogsbruk är att blunda för skogshistorien.
Det skriver Arne Albrektson och Björn Elfving som båda är professor emeritus, skogsproduktion.

Kontinuitetsskogsbruk har på senare tid lyfts fram som ett ekonomiskt konkurrenskraftigt alternativ till trakthyggesbruk. Avgörande i den ekonomiska jämförelsen mellan de två skogsbrukssätten är produktionens storlek.

Vi vill klargöra att trakthyggesbruket producerar överlägset bäst. Historien visar att framgångar med kontinuitetsskogsbruk varit betydligt mer sällsynta än de spår som förskräcker.

Under de senaste 100 åren har virkesproduktionen i Sveriges skogar ökat med nästan 100 procent. Vi påstår att den viktigaste orsaken till denna fantastiska framgång är övergången från kontinuitetsskogsbruk till trakthyggesbruk.

Den svenska skogsproduktionsforskningen har pågått i 150 år och de senaste 50 åren har alla vi skogsproduktionsforskare varit eniga om att man når betydligt högre virkesproduktion med trakthyggesbruk. Hela det svenska professionella skogsbruket omfattar också detta synsätt. Vilket underlag finns för att påstå motsatsen?

Hänvisningar till bland annat resultat från en serie gamla blädningsförsök har gjorts, blädning är en form av kontinuitetsskogsbruk. Tyvärr har resultaten från dessa försök misstolkats.

Försöken har visserligen i genomsnitt uppnått en produktion på hela 95 procent av vad bonitering med ståndortsfaktorer indikerar. Men det är många steg från försök till praktiskt skogsbruk.

Första steget, skogsvårdseffekten: Sambandet mellan ståndortsfaktorer och markens virkesproduktionsförmåga bestämdes för 40 år sedan med hjälp av skog som anlagts för 60 – 200 år sedan. De senaste 50 åren har skogen efter avverkning föryngrats intensivt med markberedning, sådd eller plantering och ofta med ett genetiskt urval av frö- och plantmaterial. Skogen har också vårdats med röjning och gallring.

Det är därför en rutinmässig erfarenhet att yngre och medelålders skogar växer betydligt bättre än vad bonitering med ståndortsfaktorer visar. Vi pratar om produktionslyftet i ”den nya skogen”.

Andra steget, trädslagseffekten: Marken producerar bäst med rätt trädslag. En gammal tumregel är tall på torr och mager mark och gran på fuktig och bördig. Kontinuitetsskogsbruk missgynnar tallföryngring och ger på sikt bestånd med skuggtålig gran på alla marker. Detta missgynnar skogsproduktionen, särskilt i Norrland där tall oftast är bästa trädslag.

Tredje steget, administrationseffekten: Det är lätt att förstå att det är svårt att administrera ett kontinuitetsskogsbruk. Hur håller man reda på avverkningsmogna träd som är utspridda över hela fastighetens areal? Vård och avverkning blir helt enkelt svåra att produktionsoptimera och då uppstår tillväxtförluster.

Vår slutsats blir att produktionsförlusterna vid kontinuitetsskogsbruk jämfört med trakthyggesbruk, av enbart det första steget, är minst 40 procent. För framtiden är troligen siffran underskattad därför att trakthyggesskogar kommer att få ett allt bättre genetiskt material och vård.

Motsvarande förbättringar i skogar med kontinuitetsskogsbruk är svåra, för att inte säga omöjliga att praktiskt genomföra.

Någon kanske tror att kontinuitetsskogsbruket producerar bäst därför att man undviker kalhyggesfasens produktionsförlust. Men just kalhyggesfasen frigör bunden näring som beståndet har nytta av hela omloppstiden. Trakthyggesbruket har en koncentrerad hyggesfas och full produktion resten av omloppstiden, medan kontinuitetsskogsbruket alltid har en låg produktion.

Effekterna på produktionen av stegen två och tre lämnar vi öppen. Historien visar oss att i hela världen har okontrollerad selektiv avverkning lockat markägare att avverka alltför hårt och ofta, med skövlade skogar som resultat.

Skogsvårdslagen tillåter hela paletten av skogsbrukssätt. Men det finns en spärr i skogsvårdslagen som tvingar markägaren att efter en gallring i ett trakthyggesbruk, eller avverkning i ett kontinuitetsskogsbruk, lämna kvar så mycket skog att åtminstone halva produktionsförmågan finns kvar. Detta stör de som vill släppa avverkningen helt fri.

Våra skogar är nationella resurser för råvaror, ekosystem och sociala behov. Att tro att fri avverkning gynnar ett ansvarsfullt långsiktigt skogsbruk är att blunda för skogshistorien.

Arne Albrektson
Björn Elfving