Med Brecht i bagaget beger sig ett nytt tältprojekt ut på vägarna. Atmosfären kring ”Den kaukasiska kritcirkeln” har tydliga 70-talsvibbar, menar regissören Pontus Stenshäll.

— Det känns som Tältprojektet 2012, det gör det faktiskt. Precis de vibbarna fick jag när orkestern kom in för några veckor sedan och sjöng pjäsens politiska sånger, säger han.

Den 8 september är det premiär i Bergsjö Folkets park för Folkteatern Gävleborgs mobila satsning. I ett spektakulärt hydrauliskt uppfällbart teatertält sätts Brechts klassiker upp på torg, parker, skolgårdar och idrottsplatser i länet. 200 personer får plats i det omkring 13 meter höga tältet.

— Det osäkrar hela föreställningen lite på ett positivt sätt att komma utanför en trygg, traditionell teatersalong. Fast i fredags när det regnade hela tiden och vattnet rann in underifrån i tältet då liknar det mer ett krigstillstånd, säger Pontus Stenshäll.

Kvarglömt barn

”Den kaukasiska kritcirkeln”, med sitt tydliga pacifistiska budskap, har spelats i Sverige sedan 1951, då den första gången sattes upp på Göteborgs stadsteater. I Pontus Stenshälls uppsättning utspelas pjäsen i krigets Georgien, där tjänstekvinnan Grusje med fara för sitt eget liv räddar ett kvarglömt barn. Hon uppfostrar pojken som sin egen, men konfronteras en dag med barnets riktiga mor som kommit för att kräva tillbaka sin son.

Bertolt Brechts drama är framför allt en varm kärlekshistoria, menar Pontus Stenshäll.

— Det har rått förutfattade meningar om Brecht nästan sedan 50-talet om att han är humorlös och lite kylig och att allt ska vara så distanserat. Jag anser att det bara är fördomar. Föreställningen måste vara kött och blod, humor och burleskeri och skådespelarna måste verkligen brinna för sina roller. Det slår vi vakt om, säger han.