Oläkta sår från barndomen formar ditt liv som vuxen. Det menar Sara Kadefors som inspirerad av en väns traumatiska upplevelse i tonåren skrivit romanen ”Kast med liten kniv”.

— Jag blev väldigt drabbad av den berättelsen. Jag ville berätta om vad det kan få för konsekvenser senare i livet att stänga in en massa tunga, jobbiga känslor, säger hon.

”Kast med liten kniv” är Sara Kadefors tredje roman för vuxna, efter ”Fågelbovägen 32″ och ”Borta bäst”. Historien utspelas i två olika tidsplan, ett skildrar den vuxne Jonas liv, ett annat hans ganska struliga tonårstillvaro på 80-talet.

Idyllen rämnar

Ganska snart förstår läsaren att den vuxne mannens välordnade familjeidyll är på väg att rämna och att han själv står helt skyddslös inför det som händer. När hans fru bestämmer sig för att lämna honom bubblar alla gamla förträngda minnen upp.

— Allt jobbigt följer med oss. Och förträngning är ingen bra metod att bearbeta känslor på. Någon gång kommer de att tränga fram och ibland kan de komma väldigt plötsligt och häftigt vid en krissituation, säger Sara Kadefors.

Vuxenvärld kritiseras

Romanen präglas också av en vass kritik mot den vuxenvärld som väljer att inte se en tonåring i kris. Sara Kadefors konstaterar att hennes föräldrars generation knappast kan beskyllas för att ha curlat sina barn känslomässigt.

— När jag var barn var alla pappor frånvarande och bara jobbade och mammorna fick kämpa för att få det att fungera – så de hade inte heller någon möjlighet att vara närvarande. Det är en ganska hopplös föräldrageneration, tycker jag.