Utbetalningen av socialbidrag i kommunerna ökar. Ökningen utlöstes av finanskrisen för fyra år sedan och lågkonjunkturerna därefter. Trenden är fortsatt negativ. Socialstyrelsen redovisar sedan årsskiftet månadsvis uppgifter om det ekonomiska bistånd kommunerna betalat ut.

Den senaste redovisningen gäller juli månad. I Västerbotten uppgick det ekonomiska biståndet sammanlagt den månaden till ungefär 18 miljoner kronor. Högsta utgifterna hade Umeå, nästan 8 miljoner. Andra exempel är Lycksele, cirka 1,5 miljoner, och Vännäs, ungefär 600 000 kronor. På riksplanet rör sig kostnaderna om cirka 3 miljarder kronor per kvartal.

Utgifterna för socialbidragen ger en viss uppfattning om tillståndet i riket och om de svaga hushållens belägenhet för stunden. Men utan klarhet i orsakerna till hushållens ekonomiska svårigheter är det ett trubbigt mått.

Själva syftet med socialbidragen är att stödja de utsatta när nöden det kräver. Utbetalningarna ökar i lågkonjunkturer och ekonomiska kriser. Av största vikt är att den offentliga ekonomin sköts med omsorg så att pengarna verkligen räcker till när behoven är som störst.

Kommunernas kostnader för utbetalat ekonomiskt bistånd varierar över tiden, mest beroende på läget på arbetsmarknaden men också beroende till exempel på hur trygghetssystemen är utformade. Värst var situationen under den ekonomiska krisen på 1990-talet. Antalet biståndsmottagare och biståndshushåll var då drygt en tredjedel högre än i dag. Även antalet långvariga biståndsmottagare var avsevärt högre.

1990-talskrisen slog hårt mot kommunernas ekonomi. Skenande utgifter för åtagandena inom socialtjänstens ansvarsområde slog hål i kassan. Budgetunderskotten tvingade kommunerna till nedskärningar och uppsägning av personal i verksamheterna – med den påföljd att de sociala utgifterna växte ytterligare på grund av arbetslösheten och allt större behov av socialbidrag. Samtidigt sänktes bidrag och ersättningar i de sociala försäkringssystemen när staten skulle spara pengar. Även statsbidragen sänktes, vilket gjorde att ont blev ännu värre.

Särskilt svår är situationen i dag för tre grupper; arbetslösa ungdomar, ensamstående mödrar och flyktingar. Socialstyrelsen har tidigare angett två möjliga orsaker. Det försämrade läget på arbetsmarknaden efter finanskrisen är den ena. Men brister i trygghetssystemen kan också vara en orsak, till exempel otillräckliga uppräkningar av underhållsbidrag eller bostadsbidrag.

En särskild omständighet i sammanhanget är den starka kopplingen mellan förvärvsinkomster och ersättningsnivåer i försäkringssystemen. De svagaste grupperna på arbetsmarknaden får därmed också ett mycket sämre skydd vid bland annat arbetslöshet och sjukdom eller andra olyckliga omständigheter. De ungdomar och flyktingar som haft bara små inkomster eller i värsta fall inga alls är de mest värnlösa i sådana situationer. Det är något att se över och finna lösningar på i kommande utredningar.

Det ekonomiska biståndet är sista utvägen under perioder när försörjningen inte går att klara. När nöden är som störst behövs ett tätt skyddsnät och hjälp för folk att komma i gång igen.