I öppningsutställningen Roadhome, hos nya Andersson/Sandström i Stockholm, är exilen tema och ett mång-tydigt sådant. Den kubansk-amerikanske konstnären Enrique Martinez Celaya, som nu introduceras för en svensk publik.

Konstnären protesterar i katalogens inledning mot att konsten ofta speglar förvisningen gestaltad som förlorade illusioner. Men konst kan vara något annat, något större, genom att framhäva möjligheterna och hålla fram en värld mindre cynisk och mer tindrande, skriver han.

Mellan flera av målningarna finns dessa, det mind-re cyniska, relationer. Det är trådar av möjligheter och hopp genom återkommande motiv som liten pojke, natur och fåglar.

Enrique Martinez Celaya var sju år när familjen klev ombord på planet som lämnade Castros Kuba för Francos Spanien. Sedan har han rört sig vidare, via Puerto Rico och Kalifornien till Florida. Men han har också rört sig mellan olika fält i sitt sökande efter insikter om det mänskliga – och det naturvetenskapliga. Men arbetet som fysiker, efter studier vid Cornell i New York och Berkeley, begränsade, satte upp hinder i stället för att frigöra.

- De svar jag sökte, hur jag kan förstå världen bättre, kunde jag inte hitta hos fysiken. Men de fanns hos konsten och det var oerhört befriande, berättar konstnären.

Sökandet har tagit honom till den tyska filosofin och till europeisk poesi.

- Jag har behövt filosofin, den hjälper mig att välja vägar i livet när alternativen kan vara svåra att definiera och genom poesin kan jag se världen klarare, förklarar han.

På vägen in till Stockholm från Arlanda har han ännu en gång upplevt hur välbekant det svenska landskapet är. Genom poesin har det svenska landskapet blivit också exilkubanens. Hans möte med Harry Martinsson, först genom diktsamlingen Nomad från 1931, och sedan det bredare författarskapet har format en djupare förståelse för världen, för landskap och för naturens rikedom och villkor.

- Också Harry Martinsson var en vandrare, han rörde sig med sin hyperkänslighet i världen. Och det som intresserar mig mycket hos honom är utrymmet mellan orden, de öppningar som finns, säger Enrique.

Med Martinsson finns ett frändskap, en djup insikt om liv hos både människa och natur, men också en filosofisk gemenskap.

Harry Martinsson levde i den starka, framväxande modernismen, och hans oro rörde sig kring konflikten mellan teknik och natur. Enrique Martines Celaya lyfter fram en annan oro, den från sina erfarenheter som universitetslärare.

- Jag möter studenter som känns som om de kommer tillbaka från livet, beräknande och försiktiga. USA präglas inte av förlorade illusioner utan av en tilltagande cynism i dag. Jag saknar de modiga, dumdristiga och lekfulla studenterna, säger Enrique.

Kajsa Althén
-