Fagottisten Maria Hellström förgyllde i sin solodebut torsdagskonserten där utöver Mozarts fagottkonsert bland annat Beethovens klassiska femma stor på programmet.

Musik

Beethovens Femma
Norrlandsoperans symfoniorkester
Solist Maria Hellström, fagott
Dirigent Rumon Gamba
Konsertsalen
Norrlandsoperan

Säsongsupptakten för Norrlandsoperans symfoniorkester var i går kväll även om den förra lördagen fyrade av den uppskattade önskekonserten.

Säsongsstarten var efterlängtad, betänk att förutom en fullsatt konsertsal och läktare stod också ett fyrtiotal åhörare. Ett helaftonsprogram med den wienklassiska periodens främsta representanter, W A Mozart och L van Beethoven var det som gällde. Rumon Gamba kommer att ledsaga oss på resan med Beethovens alla nio symfonier, som onekligen är av stort och avgörande värde för att förstå symfoniformens utveckling; det finns också en inspelad rekonstruerad första sats till en tionde symfoni sprungen ur Beethovens ofta svårtydda efterlämnade skisser.

Redan i den 1:a symfonins inledning kom den för den tiden det häpnadsväckande septimaackordet. Att chocka publiken så ansågs tom en fara för konsten.

Urpremiären var 1800 i Wien, och orkestern formar ett friskt och spirituellt spel med stor spännvidd och intensitet, och de klara färgerna i den vackra andra satsen gavs en kantabel prägel. Orkestern upplevde jag finslipad och riktigt vass. På samma teater i Wien 1808 var det urpremiär på den betydligt mer epokgörande femte symfonin i c-moll, även kallad Ödessymfonin.

Rumon Gamba lägger en tydlig hög ribba med exemplarisk följsamhet i tempi, något som annars brukar behaga dirigenter till väl så stora friheter. Orkestern låter första satsens melodiska och betydelsefulla linjer skära fram genom stämväven. En personligt färgad, intensiv och energisk scherzosats och med tydlig balans i kontrasten mellan finalens båda temata är vad som följde.

Kvällen höll också ett konserterande verk, Mozart enda bevarade fagottkonsert med symfoniorkesterns alternerande solofagottist Maria Hellström som solist – hennes solodebut med orkester dessutom. Orkesterspelet sprudlade av lätt elegans, liv och lust och Maria Hellström intonerade, stilsäkert och musikaliskt solostämmans kraftiga och hastiga språng och löpningar. Det är ett sångbart, varmt spel hon åstadkommer, en härlig fagottkonsert helt enkelt och solisten fick varma applåder för en imponerande debut.

Mozarts symfonier bortsett från ett tiotal av de 41 han skrev intresserar mig inte särskilt. Frågan är varför man väljer ett ungdomsverk, symfonin nr 6 (K 43), men kanske för att det var Mozarts första symfoni han anlade med fyra satser. Vill man lyssna till förvisso elegant och sirlig musik då kan det gå an, men som sagt musiken i övrigt ger inte mycket mer.

Bengt hultman