Ytterst är det politiker som påverkar utgången av avtalsrörelsen. Utifrån deras vetskap om situationen är det svårt att förstå om de inte tar sitt ansvar och lyfter lärarlönerna till en anständig nivå. Samma politiker har ju ansvar för skolans kvalitet, det vill säga landets framtid. Staten måste också ta sitt ansvar för framtiden. Tydligt riktade statliga pengar till skolan är en absolut nödvändighet.
Det skriver Birgitta Ljungberg, ordförande för Lärarförbundet Umeå.

Nu har medlare påbörjat arbetet med att komma fram till ett för lärarna acceptabelt avtalsförslag. Blir det inte så, är risken uppenbar för en allvarlig konflikt i form av strejk.

Lärarförbundet har genom sina tio rapporter i serien ”Perspektiv på lärarlöner” visat det absoluta behovet av väsentligt högre lärarlöner.

Perspektiven är:

1. Både internationellt och nationellt ligger lönerna väldigt lågt om man tittar på jämförbara grupper

2. Alla lärarkategorier är i dag mer eller mindre kvinnodominerade. Detta har under en lång tid inverkat negativt på lönerna. Det verkar finnas någon form av automatik i att kvinnodominerade yrken ska betalas lägre.

3. Framtidsperspektivet är bekymmersamt vad gäller rekrytering av nya lärare. Inom en snar framtid kommer det vara brist på cirka 50 000 lärare och viljan till att utbilda sig till lärare är oerhört låg (1,2 sökanden/utbildningsplats).

4. Lärare – som borde vara ett drömyrke – tenderar till att bli en andrasortering. Detta samtidigt som forskning visar att läraren är den viktigaste faktorn för att eleverna ska lyckas i skolan. Skälen till att inte vilja bli lärare anges av ungdomarna vara för låg lön och för dålig arbetsmiljö.

5. Ur ett livslöneperspektiv är det ett nedköp att bli lärare. Flera yrken med enbart gymnasieutbildning ger en högre livslön än lärarnas. Utbildning ska löna sig!

6. Av tio aktiva lärare funderar fyra på att sluta och välja ett annat yrke. Detta spär ytterligare på den kommande lärarbristen. Skälet till att lämna anger de flesta vara alltför låg lön.

7. En vetenskaplig, internationell undersökning, genomförd av två forskare (Peter Dolton i London tillsammans med Oscar Marcenaro-Gutierrez i Malaga), visar att skolans resultat blir bättre med högre lärarlöner. Detta beror på, att med högre lön väljer de mest lämpade att bli lärare.

När stat och kommun ondgör sig över dåliga resultat i skolan, borde de inse att ansvaret ligger hos dem. Högre löner till lärarna skulle på sikt också ge bättre skolresultat.

Den part som Lärarförbundet nu ska skriva avtal med är SKL (Sveriges kommuner och landsting). Ytterst är det alltså politiker som kan påverka utgången av avtalsrörelsen, och med vetskapen om ovanstående perspektiv har jag svårt att förstå om de inte tar sitt ansvar och lyfter lärarlönerna till en anständig nivå. Samma politiker har ju också ansvar för skolans kvalitet, det vill säga landets framtid.

Bördan kan dock inte bara läggas på kommunerna. Staten måste också ta sitt ansvar för framtiden. Tydligt riktade statliga pengar till skolan är en absolut nödvändighet.

Lärarförbundets medlemmar i Umeå kommun förväntar sig att ansvariga politiker förstår allvaret i problematiken och lever upp till de löften, som de flesta partier gett både på riks- och lokalnivå, om satsningar på skolan och därmed också lärarnas löner.

Det är nu det gäller! Svik oss inte!

Birgitta Ljungberg