En ny helhetssyn på det europeiska mervärdet av en levande landsbygd krävs – som ser sammanhangen och stärker småföretagandet och innovationskraften. EU:s jordbrukspolitik blir allt grönare. Jordbrukets och skogsbrukets roll i kampen mot klimatförändringarna är tydlig. Hela landsbygdens roll i kampen för ökad tillväxt i Europa måste erkännas.
Det skriver europaparlamentarikern  Marit Paulsen (FP).

Inget land i Europa, förutom möjligen Sverige, har i dag råd att sänka skatterna för att få fart på ekonomin. Inte heller har de råd med de sedvanliga investeringarna, höjda minimilöner och olika former av riktade bidrag. Kort sagt: de traditionella systemen för att skapa tillväxt låter sig inte brukas för närvarande.

En kris? Javisst. Men också en möjlighet, om vi vågar. För visst är medlemsländerna skuldsatta. Det vore knappast möjligt för dem att låna till de satsningar som krävs, utan att få betala skyhöga räntor.

Om de skulle få låna pengar alls. Det krävs stora investeringar för att få fart på Europa igen, och inom EU:s jordbruks- och regionalpolitik finns det pengar att hämta – och vinster att göra.

Fördelat på snart 28 medlemsstater, med 500 miljoner invånare, så känns ju kostnaderna lite mindre. Nollorna försvinner liksom. Men sammantaget kan dessa pengar göra stor nytta, om vi använder dem på rätt sätt.

Tyvärr befolkas maktens korridorer av för många ”plakatpolitiker” som bara verkar bry sig om sin politiska (ekonomiska?) överlevnad. För detta är ju demokratins baksida: Att många makthavare bara har ett perspektiv på 4-5 år, alltså fram till nästa val. Vi måste tänka betydligt mer långsiktigt än så!

Men framför allt så måste vi tänka nytt, vitt och brett.

Europaparlamentets jordbruksutskott är knappast känt för sitt visionära nytänkande. Jag misstänker därför att merparten av de tusentals (!) ändringsförslag om jordbruksreformen som vi har att hantera under hösten mest kommer att resultera i ett harvande i gamla invanda hjulspår.

Inom kort ska vi också rösta om vår syn på EU:s budget för åren 2014-2020, och där återkommer det sedvanliga kravet på en bibehållen jordbruksbudget och de gängse satsningarna på frukt och mjölk i medlemsstaternas skolor (en fråga som väl EU knappast borde befatta sig med?).

Dessutom efterlyser man traditionella åtgärder för prisstabilitet och marknadsregleringar – något som närmast för tankarna till en sedan drygt 20 år kollapsad union i vårt östra grannskap, eller för all del till nuvarande ekonomier som Kuba och Kina. De kan väl inte vara våra förebilder?

Vad som krävs är en ny helhetssyn på det europeiska mervärdet av en levande landsbygd. Vi måste se sammanhangen och stärka småföretagandet och innovationskraften.

Jordbrukets och skogsbrukets roll i kampen mot klimatförändringarna är redan erkänd, och EU:s jordbrukspolitik kommer att bli betydligt grönare än i dag. Med rätt satsningar är ett jordbruk som är självförsörjande på hållbar energi fullt möjligt, till exempel.

På samma sätt måste vi erkänna jordbrukets, skogsbrukets och hela landsbygdens roll i kampen för ökad tillväxt i Europa, och använda de hundratals miljarder av skattebetalarnas pengar som är föreslagna för dessa områden åt forskning, företagande, sysselsättning och social infrastruktur. Inkomststöd är forntiden.

Investeringar är framtiden. Om vi vågar.

Marit Paulsen