Vänsterpartiet vill gärna tala om förändringar med hjälp av ersättningar. Men hur får vi av egen kraft pengar att stanna i regionen?

Vänsterpartiet med Jonas Sjöstedt i spetsen skriver (22/8) att det ska vara möjligt att leva, bo och arbeta i hela Sverige. De delar därmed den syn som Centerpartiet har haft sedan partiet grundades. Tyvärr väljer V att tränga in sig i en vrå och förstärker genom sin text det klassiska skyttegravskriget mellan stad och land.

Jonas Sjöstedt och hans medskribenter menar vidare att många människor inte ser någon framtid i den ort de har växt upp i. Anledningen skyller de på, är den politiska utvecklingen, som de anser missgynnat glesbygden.

Orsaken till att människor flyttar beror självklart också på en dålig politik. Och ska man vara krass så har befolkningen i Norrland minskat i många kommuner som sedan decennier varit just ”röda”. Därför är det intressant att Sjöstedt nu utmålar denna röda politik som syndabock.

Att Vänsterpartiet är skeptiska till det privata näringslivet och vill öka det offentliga ägandet är ingen hemlighet. Men hur går detta ihop med att partiet nu vill satsa på gröna näringar, turism, lanthandlare och mackar? Det är ju verksamheter som drivs av privata entreprenörer, människor som bor och verkar även på landsbygden.

Hur ska en bonde kunna producera lokalproducerad mat om V vill införa köttskatt, handelsgödselskatt och kilometerskatt på avstånd? Vad skulle skatt på avstånd ha för effekter på konkurrenskraften rent generellt i Norrland och för mat-, skogs- och malmpriser? Det skulle göra ännu fler arbetslösa och försvåra livsvillkoren ytterligare på landsbygden.

Vänsterpartiet pekar också ut att stora delar av landets tillväxtmotorer ligger utanför storstadsregionerna. I norra Sverige finns fantastiska naturresurser i form av skog, mineraler och energikällor. Men de resurser som finns i form av skog och malm gör framför allt Sverige rikt. Inte de boende i norra Sverige.

Sjöstedt och Vänsterpartiet vill gärna tala om hur saker och ting ska ändras i form av ersättningar och kompensation, men nämner inget om hur vi av egen kraft kan få mer pengar att stanna i regionen.

Här måste kraften läggas mot ökad vidareförädling av råvarorna, mer tjänsteproduktion och forskning som bidrar till ännu mer försäljning och det här kopplat till naturresurserna.

Ambitionen hos Vänsterpartiet är inställt på att göra förändring. Detta är gott. Problemet är bara att den förändring som de speglar i debattartikeln till vissa delar är en förändring bakåt i tiden. Till vissa delar – ingen förändring alls.

Heléna Lindahl
riksdagsledamot och distriktsordförande, (C) Gumbodahamn
Ewa-May Karlsson
vice ordförande Region Västerbotten och kommunstyrelseordförande (C) i Vindeln