I Umeå pågår sedan tiotalet år en ”socialdemoderat” toppstyrning. Den har resulterat i en röra som kan få allvarliga följder för kommunens utveckling. Situationen är en följd av hastiga och ounderbyggda beslut – ett exempel är det gällande men helt orealistiska befolkningsmålet som Moderaterna och Socialdemokraterna triggat fram. Detta kan stå Umeå dyrt – i både pengar och anseende?
Det skriver Urban Bengtsson, Umeå.

Bloggblundrar av kommunalrådet i Umeå Lennart Holmlund (S) och krav på bloggpaus från moderata kommunalrådet Anders Ågren är bara spegelfäktning av det som är värre för Umeås utveckling, en ”socialdemoderat” toppstyrning sedan tiotalet år.

Denna S-M-styrning syntes under förra moderata kommunalrådet Anders Sjölunds tid med en hastigt beslutad Gammlialäktare. Utan förvarning och ekonomiska kalkyler till chefers förvåning bestämdes läktaren och på fel plats, i skuggan (i dag finns en till, på solsidan).

Holmlund och Sjölund ville även ha bad-vård-hotellkomplexet Aktivariet på Nannakvarteret (äventyrsbad men ingen 50-metersbassäng). Folkpartiet var kritiskt och fick rätt när det avbröts på grund av ekonomiska svårigheter. Nu är ett nytt ”Aktivariet” på gång där och med 50:a, men lika felplacerat som förr och ekonomiproblem.

Nu drivs detta Nannabad hårt av socialdemoderat-duon Holmlund&Ågren som hotar med att blir det inget Nannabad nu, så blir det ingen ny simhall eller 50:a, vilket påverkar simföreträdare. Hotet får effekt, tystnad. Hot går hem kan man säga.

En annan S-M-styrning som får negativa effekter på det som planeras för Umeås framtid, är befolkningsmålet. I översiktsplanen står det i sammanfattningen ”Planen tar avstamp i fullmäktiges tillväxtmål att Umeå ska växa till 200 000 invånare senast år 2050.”

Detta mål visar inte kommunens prognoser, inte Statistiska Centralbyråns. Det ifrågasätts av övriga partier, som förra centergruppledaren Sven-Olov Edvinsson och Folkpartiets Britt-Marie Löfgren.

Sådant är viktigt för medierna att uppmärksamma, i reportage och på ledarplats. Alla olika slags påståenden i bloggar som tar tid och resurser från medierna, gör det mindre av att studera hur beslut planeras och görs. Som att granska att 200 000-målet

- inte används för att planera för badande/simmande i ett Nannabad knappt större än dagens simhall från 1970 då Umeå hade 70 000 invånare,

- inte har gett effekt på barnomsorgsplaner för nästan fördubblat invånartal och därmed reserverade tomter.

Båda dessa planeringsmissar kommer att kosta pengar i onödan liksom den socialdemoderata satsningen på ett Nannabad i kommunbolagsägo. Där handlar det om uppåt 100 miljoner kronor i förlorad alternativintäkt för Nannatomten mot en simarena på campus (pengar som räcker till ny gymnastikhall och bollhall).

Varför har det blivit sådan röra som kan stå Umeå dyrt – i både pengar och anseende? Jo, det är en följd av hastiga och ounderbyggda beslut.

200 000-siffran kom i kommunfullmäktige efter en ordduell mellan Anders Ågren och Lennart Holmlund, där Ågren ville ha fram en nytt befolkningsmål i stället för 150 000 som då gällde. Efter bud på 250 000 (hela Västerbotten för övrigt), enades kommunalråden om 200 000 för kommunen.

Så kan det gå när S och M gör upp i politiken liksom när de båda 2007 kom överens att inte välja bad- och simläge utifrån bästaalternativ utan från det sämsta, där ingen kunde vinna politiska poänger.

Sådan S-M-toppstyrning borde Christer Lindvall (S), ordförande i Umeå arbetarekommun, också angripa utöver blogguttalanden, det skulle ge större trovärdighet ifall han aspirerar på att efterträda Lennart Holmlund som kommunalråd.

För Anders Ågren, om han får väljarnas stöd att bli kommunalråd 2014, gäller det att leva upp till intentionerna i VK-inlägget (21/8) om samarbete i norr. Till exempel med Ö-vik och inte ha ett lillebrors-äventyrsbadhus outvecklingsbart i centrum utan att i Umeå skapa en simarena på campus. Då kompletterar städerna varandra i bad-simning och stimulerar till utbyte.

Likaså är det viktigt att ändra hybrismålet om 200 000 umebor år 2050 som nu utmanar hela Västerbotten med sina knappa 260 000 länsbor och motverkar de samverkanssträvanden Ågren efterlyser.

Kunde detta bloggas om och få reaktioner från allmänhet, politiker och medier, då finns möjlighet att det negativa i en socialdemoderat konstellation vänds till något positivt och ger bra samarbetsklimat mellan alla partier.

Som förr när Umeås politiker ville sakens bästa oavsett var uppslagen kom ifrån.

Urban Bengtson