Vissa uppfattar kommunstyrelsens ordförande Lennart Holmlund (S) som ”frejdig” och som därför måste tillåtas misstag. Men sossarnas ”starke man” i Umeå, gör inte frejdiga misstag. Som ordförande i kommunstyrelsen är han Umeås motsvarighet till Reinfeldt. Genom denna maktposition försöker Holmlund hota. För den kritiske väntar problem. Vänsterpartiets lojalitet mot Holmlund förundrar.
Det skriver Jan Hägglund, kommunfullmäktigeledamot för Arbetarpartiet i Umeå.

Arbetarpartiet anser att Centerns politik är antifacklig och måste bemötas. Men detta motverkas om man, som kommunstyrelsens ordförande Lennart Holmlund (S) gör, kopplar samman C och massakern i Sydafrika – där 34 dog och 78 skadades.

Centerns ungdomsförbund drev en kampanj som bland annat innehöll uttrycket ”Fuck facket forever”. Hur antifackligt detta än är så går det ändå inte att jämföra C/Cuf med apartheid. Då förringas den rasism som utövades under 300 år. Och omvänt: det blir svårare att kritisera Centerns antifackliga politik om denna kopplas ihop med massakern i Sydafrika!

Sossarnas ”starke man” i Umeå, Lennart Holmlund, passerade en gräns då han kopplade ihop dödsskjutningarna med Centern. Därför tvingades Christer Lindvall, en annan tung sosse, att offentligt be om ursäkt för Holmlunds agerande.

Vissa uppfattar Holmlund som ”frejdig” och som därför måste tillåtas misstag. Men Holmlund, sossarnas ”starke man” i Umeå, gör inte frejdiga misstag. De ofta brutala utspelen utgör en medveten metod att uppnå två mål: att visa hur otrevligt det kan bli på jobbet för individer som ådrar sig Holmlunds ilska; att visa att det kan bli svårare för de media och institutioner som ådrar sig Holmlunds missnöje.

Låt mig ge några exempel: a) Holmlund skickar ett sms till chefen på länsmuseet, innebörden är att en anställd inte borde delta i debatten på sätt som skett, b) Holmlund ber en journalist hålla käften, c) Holmlund anklagar länsstyrelsen för att motarbeta Umeå genom att påtala höga bullernivåer på Öbacka, d) Holmlund överväger att sluta kommunicera med obekväma delar av media.

Som ordförande i kommunstyrelsen är Holmlund Umeås motsvarighet till Reinfeldt! Genom denna maktposition försöker Holmlund hota. Problem kan uppstå på jobbet för vissa uppstudsiga anställda. Medier kan ”komma sist” när det gäller info om kommunens framtidsplaner. Det ska kosta att kritisera samarbete med Balticgruppen eller snålhet mot hemtjänsten.

I samband med sms:et gick Holmlund så långt att han antydde att museets möjligheter att söka ekonomisk sponsring från Baltic var borta ”för alltid”. Men från detta uttalande tog Baltic avstånd! En lärare i juridik vid universitet ansåg att agerandet i detta fall stod i strid med tryckfrihetsordningens anda.

Arbetarpartiet underskattade först hoten mot miljön. Men sedan vi väl insett allvaret har vi arbetat hårt, bland annat för en mindre farlig luft i Umeå. Före sommaren överklagade vi beslutet att placera Ikea söder om älven. Skälet var att placeringen på Teg skulle leda till ännu farligare koncentrationer av kvävedioxid i Umeå – och till ytterligare brott mot miljölagen.

Vi kompletterade detta med kravet på ett nytt åtgärdsprogram för att skydda umeborna mot en luft som ger cancer, hjärt- och kärlsjukdomar. Dagens åtgärdsprogram, som S-regeringen ålade kommunen att utarbeta, är inaktuellt och speglar problemen 2005. Vi anser att kommunen behöver ett åtgärdsprogram mot den kvävedioxid och de partiklar som hotar 2015!

Vår kamp för ett Ikea norr om älven innebar ett nytt välplanerat utspel från Holmlund. Utspelet gick ut på att Arbetarpartiet, och speciellt jag som person, kopplades samman med ”vapen”, ”feghet” och en ovilja mot ett Ikea i Umeå. Allt detta var fel – från början till slut. Men genom väl beräknade brutalitet lyckades kommunalrådet undvika en seriös debatt om var Ikea borde placeras utifrån miljömässiga utgångspunkter.

Holmlunds metoder har varit uppenbara sedan 1995. Ensamma i fullmäktige valde vi att inte rösta för personen Holmlund som lokal regeringschef – även om det var självklart att (S) som parti skulle ta över efter sitt lokala segerval 1994. Skälet var att Holmlund på valdagen till EU-parlamentet 1995 systematiskt trakasserade våra kvinnliga valsedelsutdelare.

Holmlund räds ofta debatten. Han försöker då tiga ihjäl, eller isolera, motståndaren genom att byta fokus och tala om vapen. Eller kanske Sydafrika. Medierna hjälper ofta till med att förflytta debattfokus. Hans utspel ger saftiga rubriker.

Det som förundrar oss är Vänsterpartiets lojalitet mot Holmlund. Den som nu i praktiken tar avstånd från Holmlund är en annan tung sosse – inte (V) som styr Umeå tillsammans med (S)! Men det är bra att någon tar avstånd. Holmlunds metoder gör det nämligen svårare att vinna kampen mot alliansen – både på riksplanet och i Umeå. I denna kamp mot alliansen kommer också vi att delta – oavsett Holmlunds metoder.

Jan Hägglund