Umeåbandet Väärts andra album Palla orka är en av skivorna som recenseras i VK denna vecka.

 

Väärt – Palla orka

Westpark Music

Betyg: 3

Som utflyttad småstadsbo är det svårt, för att inte säga omöjligt, att inte känna igen sig i de texter som präglar Palla orka. Texterna om livet och tankarna i de nordliga malmfälten skapar en lika vacker som universell bild där melankoli och nostalgi samsas med kärlek och hemlängtan.

När sångaren och textförfattaren Pär Isling Poromaa på tydlig dialekt sjunger Broarna i Haparanda och Harold Hunter framkallas känslor som senast uppstod vid Säkerts magnifika debut. Ingen plats, känsla eller människa är för liten för att känna.

Men stundtals blir arrangemangen något åsidosatta och texterna tar praktiskt taget all plats. Den något mörkare ljudbild som skapats sedan debuten Sommarfågel är visserligen effektiv, men en större variation och några fler tempohöjningar hade gjort skivan än vassare i längden.

Anders Samuelsson

 

Ariel Pinks Haunted Graffiti – Mature themes

4AD/Playground

Betyg: 2

Mature themes är inte så mycket ett album som en idé om hur ett album ska låta, och tråkigt nog en ganska tröttsam idé. Här finns en del bra musik begravd under produktionsmässigt feltänk (Live it up) eller tramsiga texter (Schnitzel boogie).

När man når fram till Symphony of the nymph som åttonde spår känns det nästan som ett hån. Uppenbarligen har Ariel med band talang men viljan att göra Sin Grej har lett till att allt annat kastats överbord. Bäst är avslutande Baby, men då är skadan redan skedd.

Simon Österhof

 

Yeasayer – Fragrant world

Mute/Playground

Betyg: 2

Yeasayers tredje album är lika nyfiket spretigt och samtidigt självklart sammanhållet som föregångarna. Bandet är mästare på att få syntar och maskinljud att kännas lika levande som en nyplockad midsommarbukett. Fragrant world innehåller också ett par starka spår, men få låtar når upp till den nivå som bandet satte på debuten eller uppföljaren Odd blood. Alldeles för ofta får man en känsla av att Yeasayer kopierar sin egen formel. Det är en formel vars viktigaste komponenter är musikalisk upptäckar- och experimentlusta. Det gör den här skivan en smula… döende.

Carl Cato/TT Spektra

 

Bloc Party – Four

French Kiss/Cooperative

Betyg: 2

Bloc Party hade ju någonting när de kom fram. En slamrig inställning till rockmusik och en konsekvent idé om vad de ville göra, samt några hitlåtar som visade prov på ett intelligent angreppssätt till musiken. De var så bra, så man trodde att det skulle komma mera. Men det gick liksom i stå och sedan blev det en lång paus. Nu är Bloc Party tillbaka, men det slamrar mest ur tomma tunnor. Jag tycker de har tappat det mesta av den finess som präglade dem i början. Det svänger liksom inte. Synd.

Mikael Forsell/TT Spektra