Snart är alla tillbaka till vardagen efter några omväxlande sommarveckor. Förväntningarnas entusiasm kopplat till återseendets magi gör hemvändandet till ett trygghetsfundament. Med ny energi kan vi förhoppningsvis återgå till vardagstrivialiteterna med några andra synsätt som förgyller tillvaron genom att vi känner att vi kommit till ett vägskäl.

Kanske tyckte vi att en del av upplevelserna under den lediga tiden var överflödiga eller rent av onödiga? Måste så många samlas just där, just då? Gick det verkligen att ta in alla intryck, fånga dem och omsätta dem till nyttiga erfarenheter? Var det verkligen kontakter som skapades eller blev det ett minglande tillstånd som bara blev ett pseudoskal utan faktisk kärna?

Hur man än vrider och vänder på steken kanske man kommer fram till att de konkreta effekterna blev förvånande få fastän minnesbilderna förefaller oändliga. Då gäller det att rätt värdera sina intryck.

Kanske att just den erfarenheten gör att man undviker upprepning varför de positiva konsekvenserna överväger.

Det mångfaldiga mötet kanske inte gav så många konkreta resultat men intrycken ger ändå ett medvetande som stannar kvar och kan komma till användning i ett eller annat sammanhang. Jag var där och kan dela den erfarenheten med övriga besökande.

Utan närmare kontakt eller ens ordväxling kanske just det mötet gav ett intryck som kan spinnas vidare på i ett eller annat sammanhang.

Ett förfluget ord eller en villrådig blick kan ge upphov till en tanke som sedan utvecklas till en konkret händelse med oöverblickbara konsekvenser.

En okänd människa gav mig i förbigående ett omnämnande av en företeelse i en annan världsdel som efter närmare kontroll kanske visar sig vara en betydelsefull livserfarenhet. Någon tog ett steg åt sidan så att jag fick en annan plats i en kö som sedan visade sig inrymma flera intressanta förslag om hur man anpassar sina transportlösningar.

Ett annat slumpmässigt tillfälle gav nya intryck av kärnkraftens värdeladdade vallegitimitet. Närmare miljörealkontakt trodde man sig ha kommit när det i stället visade sig vara en nisch under ytan innehållande både hegemoni och kvantifierad retorik.

Allt detta hade naturligtvis kunnat undvikas om man stannat hemma och rullat tummarna, Allsång på Skansen måste ju inte upplevas i verkligheten. Men då hade alla intryck gått förlorade. Inga minnesbilder, inga ljud, inga lukter, ingen mänsklig värme hade haft plats i medvetandet.

Nu gäller det att ta nya tag. Man måste använda sina nya erfarenheter för att skapa ett bättre tillstånd för sig själv och sin omgivning i vår sociala tillvaro.

Lars-Gunnar Norberg
Umeå