Fullständigt absurt. Det är svårt att beteckna Ecuadors beslut att ge den misstänkte sexualförbrytaren Julian Assange politisk asyl på annat sätt.

Beslutet är först och främst en symbolhandling, utan egentlig innebörd. Assange befinner sig sedan slutet av juni på Ecuadors Londonambassad, på flykt undan rättvisan och en redan beslutad utlämning till Sverige.

Där får han fortsätta att befinna sig. Det är av allt att döma inte möjligt för Assange att ta sig från ambassaden utan att gripas av brittisk polis – och därmed tycks det inte möjligt för honom att lämna landet.

Ecuadors populistiska vänsterpresident har lättsinnigt tagit sig an Assange för att inta en tuff hållning mot USA, kanske har han tappat kontrollen över läget.

Att han därmed skyddar en misstänkt brottsling, kränker två kvinnors rättigheter, och på ett orimligt sätt och ingriper både i den svenska rättsprocessen (med märkliga antydningar om vad en utvisning skulle betyda) och därtill i det europeiska rättsliga samarbetet spelar inte någon roll.

Om Wikileaks kan mycket sägas. Att organisationen gjort ett antal viktiga avslöjanden är ställt utom all tvivel. Assanges personliga beteende ändrar inte detta förhållande – men är heller inget skäl för att han inte ska stå till svars för vad han faktiskt gjort (om han nu gjort något, det är detta som måste utredas). Ecuador hyllar honom som förkämpe för yttrandefrihet och tycks mena att det ursäktar övergrepp. Obegripligt.

Assange blev en belastning för Wikileaks redan för två år sedan. Han är det fortfarande. Kanske i än högre grad.

Mats Olofsson
ledarskribent