Amerikanska försäkringsinstitutet IIHS använder sig av en ny testmetod för frontalkrock. Det ställer högre krav på konstruktionen och Lexus IS samt BMW 3-serie presterade ”måttligt bra” av de elva bilar som testades. VW Passat CC förlorade en dörr och allra mest beröm gav IIHS till Volvo S60.
Frontalkrock är vanligast och farligast då två bilar träffar varandra med stor kraft i motsatt riktning. Hur väl förare och passagerare klarar sig beror på bilkonstruktörernas säkerhetstänkande – något som vi helst inte vill uppleva men ändå behöver veta.
Testmetoderna för att mäta en bilmodells förmåga att klara en frontalkrock har utvecklats. Ganska tidigt insåg man att i verkligheten försöker förarna styra bort från varandra, det är alltså bara en del av fronten som ska absorbera krockvåldet – en så kallad offsetkrock. När man började testa med offsetkrock visade det sig till exempel att rambyggda bilar (som vissa pickuper och amerikanska suvmodeller) var dåliga på att absorbera krockvåldet.
Nästa steg var att ge barriären ett beteende som var mera verklighetsliknande. En del av krockbarriären gjordes därför deformerbar, ungefär som en bilfront absorberar krockenergin vid en frontalsmäll genom att veckla ihop sig.
Nästa steg som amerikanska IIHS, ”Insurance Institute for Highway Safety”, nu inför är att barriären görs mindre. En ännu mindre del av fronten (25 procent mot tidigare 40 procent) måste alltså ta upp krockvåldet och då visar det sig att bilmodellerna presterar helt annorlunda. På engelska kallar IIHS metoden för ”small overlap head-on collision” och provet sker i 40 mph, 64,4 km/h.
Enligt IIHS motsvarar den nya testnormen ungefär 25 procent av de 10.000 frontalkrockar med dödlig utgång som sker varje år i USA. En stor del av krockvåldet träffar framhjulet som trycks bakåt och kan tränga in i kupéutrymmet där benen på förare/passagerare finns.