Uppe vid kusten i norra länsdelen märktes inte mycket av Moderata ungdomsförbundets sommarkampanj. Att en sådan ändå genomförts på sina håll läste jag i en tidning, efter semesterledigheten.

Resultatet av kampanjen ”Värva alla” har jag ingen aning om. Naturligtvis är det inget konstigt med att ungdomsförbundet strävar efter fler medlemmar. Så gör också andra. Men ansatsen är ändå rätt egendomlig: det är inte märkligare att värva politiskt intresserade medlemmar än att sälja läsk eftersom alla egentligen redan sympatiserar, de vet bara inte om det.

Traditionellt har ungdomsförbunden ansetts som en ideologisk pådrivare till moderpartierna, lite vassare i vissa fall om än lite mer ogenomtänkta i andra. Men inte i den nya moderata hemisfären. Här verkar ungdomsförbudet lydigt ha följt moderpartiets strategiska kursändring bort från allt vad ideologi, tyckande och opinionsbildning är.

Vid partistämman för ett år sedan i Örebro diskuterade Fredrik Reinfeldt innebörden av den moderata förnyelsen för partiets politik. Idéer, åsikter och visioner lyste med sin frånvaro. Det är bra som det är, tycktes Reinfeldt mena. För Nya moderaterna handlar förnyelsen om strategiskt förhållningssätt – och uppenbarligen att ligga lågt med det egna idéarvet.

Det senare är måhända begripligt ur ett taktiskt perspektiv. Men oviljan att föra ideologiska resonemang är olycklig. För pragmatism är inte, som partiledningen emellanåt vill ge sken av, någon ideologi. Och en ideologi att luta sig mot behöver ett politiskt parti. Just nu, när det går bra, framstår kanske behovet som mindre. Men läget kan förändras, Snabbt.

Nu handlar det inte längre om att bygga politiken utifrån värderingar, snarare tvärtom. Inte heller att måla upp visioner och ange färdriktning – och sedan argumentera för detta. Det här är problematiskt. Här i länet tycks partiet sluta upp bakom strategin. Liksom ungdomsförbundet gör. Men det finns andra moderata röster. Så här skrev till exempel moderata Nya Wermlands -Tidningen i en ledare efter partistämman i fjol:

”Visst har var tid sina frågor och problem, men ständig förnyelse är också en hållningslöshet.

Reinfeldt talade om vikten av att lyssna på människor som kan rubba ens invanda föreställningar. Pragmatism är nyckelordet. De Nya moderaterna måste vara beredda att ändra och anpassa sig. Det kan ju låta bra men det riskerar också att få den egna politiken att reduceras till populism – en det våta fingret i luftens politik. Man kommer också att följa minsta motståndets lag när man skjuter på, eller helt överger, nödvändiga men besvärliga och impopulära förändringar”.

Moderata ungdomsförbundet satsar på förpackningen för att vinna medlemmar snarare än på budskapet. På samma sätt som partiet hoppas värva röster. I ärlighetens namn ska väl sägas att likande grepp förekommit tidigare; i den partpolitiska omgivningen, inför folkomröstningar, i fackliga sammanhang. Fler exempel finns nog – men det är en klen tröst.

Allt sedan 50-talet har ideologierna i olika sammanhang förklarats döda – för att efter ett tag likväl börja röra på sig. Allt talar för att även de Nya moderaterna till sist eller så småningom tvingas tänka om.

Människor tycker faktiskt olika i grundläggande hänseenden, har olika värderingar. Och tur är väl det. Bland annat därför är ”Värva alla” en tveksam idé. Lite ironiskt är det förstås att den är kläckt i en rörelse där idén per definition inte står så högt i kurs just nu.

Övertyga så många som möjligt och värva någon av dessa, hade varit en rimligare utgångspunkt. Fast mindre klatschig förstås.

Mats Olofsson
debattredaktör