Lagen värnar den växande skogen därför att det är träden och inte små plantor som står för virkesproduktionen.

Replik till Mats Hagner ”Ny lag möjliggör ett nytt skogsbruk” 9/8:

En numera bortgången professor vid SLU sa en gång ungefär såhär: ”Tänk om vi alltid bara spelade på en tangent på pianot, eller alltid bara använde en färg när vi målade tavlor. Det skulle bli ganska torftigt. Man måste använda hela klaviaturen, hela paletten, för att skön konst ska uppstå. På samma sätt är det med skogsbruk. Man måste använda en hel palett av metoder.”

Vi känner i dag till två diametralt motsatta system för att sköta skog: Trakthyggesbruk som skapar och vidmakthåller skogar där alla träd inom ett mindre område är ungefär lika höga, och blädningsbruk som förutsätter och vidmakthåller granskogar där det överallt finns en blandning av små, halvstora och stora granar. Inom båda systemen finns det möjligheter att variera både skogens utseende och hur vi sköter skogen över tiden, men störst möjligheter till variation har vi inom trakthyggesbruket. Där kan vi variera trädslag, hur och när vi ska gallra, och hur och när vi ska slutavverka och anlägga ny skog.

Trakthyggesbruk kan bedrivas som ett storskaligt plantageskogsbruk, men kan lika gärna bedrivas som ett småskaligt, naturvårdsanpassat skogsbruk, med långa omloppstider, många gallringar och en gradvis avverkning av den äldre skogen och samtidig etablering av en ny, genom exempelvis skärmställning eller luckhuggning så man slipper det kala hygget.

Dagens skogsvårdslag tillåter hela paletten av metoder och åtgärder. Vad lagen inte tillåter är att vi gallrar så hårt i den växande skogen att den blir så gles att tillväxten blir mindre än hälften av vad den borde kunna vara, och det tillåter den inte ens om vi planterar plantor i luckor i den glesa skogen. Skälet är att det inte är plantorna som står för tillväxten i en växande skog, utan träden.

Med för få och för små träd blir tillväxten låg i flera decennier, även om man planterar små plantor inne i skogen. Detta vet vi genom både nyare och äldre forskning, inklusive de försöksytor som Mats Hagner själv anlade för drygt 20 år sen. Och det spelar ingen roll om vi kallar avverkningen för gallring, blädning, plockhuggning, naturkultur, Lübeckmodellen, naturnära skogsbruk, kontinuitetsskogsbruk eller något annat, för träden kan varken höra eller läsa.

Träden växer som de alltid har gjort, ensamma men samtidigt tillsammans, och det är summan av hur de växer över större områden som avgör den långsiktiga produktionen, oavsett om vi sen väljer att kalla dessa större områden bestånd, avdelning, behandlingsenhet eller något annat.

Dagens skogsbruk är långt ifrån perfekt. Det finns brister när det gäller exempelvis hänsyn till biologisk mångfald, men de bristerna åtgärdar man inte genom att ändra skogsvårdslagen så den tillåter alltför hårda gallringar som trasar sönder skogen.

Lars Lundqvist
docent i skogsskötsel vid SLU