Älgen har varit den viktigaste resursen för människornas överlevnad i Norrland under förhistorisk tid, men förändringar i klimatet har visat sig kunna orsaka dramatiska förändringar i älgens utveckling och har därmed också påverkat vårt sätt att leva. Under Arkeologidagen den 26 augusti presenteras ny spännande kunskap om Norrlands leverne.

Arkeologidagen

När: Sön­da­gen den 26 au­gus­ti
Var:
I Nämforsen, Sol­lef­teå: Män­ni­skan, äl­gen och kli­ma­tet i Norr­land för 4 000 år se­dan. Fö­re­drag i mu­se­et kloc­kan 13.00 av Tho­mas B Lars­son, pro­fes­sor i ar­ke­o­lo­gi, Umeå uni­ver­si­tet. 
Nämforsens häll­rist­nings­mu­se­um, Nip­vä­gen 7, Näs­å­ker.

I Umeå: Ume­da­len och Rö­bäck, för­hi­sto­ria längs Väst­ra län­ken. Ar­ke­o­lo­gisk buss­re­sa längs Väst­ra län­ken. Läns­mu­se­ets ar­ke­o­lo­ger vi­sar och be­rät­tar om ett fler­tal forn­läm­ning­ar som kom­mer att un­der­sö­kas i sam­band med väg­byg­get. Sam­ling kloc­kan 13.00 fram­för en­trén till Väs­ter­bot­tens mu­se­um, åter cir­ka 16.00. Med­tag fika.
Ar­ran­gör: Väs­ter­bot­tens mu­se­um
Mer info på: www.raa.se/ar­ke­o­lo­gi­da­gen

De ändrar inte sina vanor särskilt mycket, älgarna. De rör sig i samma områden, längs samma stråk i övre Norrland som de gjort under yngre stenålder. Forskning hos Lantbruksuniversitetet i Umeå, SLU, har visat att älgens rörelsemönster i skogarna har varit tämligen stabila i 4 000 år.

När höstens älgjakt börjar kommer dagens jägare med andra ord föredra samma jaktområden som stenåldersjägaren gjorde. Trots ett starkt förändrat landskap med ny, omfattande bebyggelse, en stor befolkningsökning, nya vägar och omfattande utbyggnader av vattenkraften tycks älgen inte bry sig. Hon går där hon brukar.

Men ett mycket intressant forskningsprojekt vid Umeå universitet visar att förändringar i klimatet kan orsaka dramatiska förändringar. Inte av älgens vanor, men väl av hennes antal. Och en stor minskning av älgstammen har i sin tur lett till att människan under förhistorisk tid tvingats ändra sitt sätt att leva och att söka föda.

Det är Thomas B Larsson, professor i arkeologi i Umeå som skapat en grupp forskare från helt olika kunskapsområden och lyckats med det som få forskare lyckas med – ett genuint och givande tvärvetenskapligt samarbete.

Den 26 augusti berättar han om gruppens resultat på Nämforsens Hällristningsmuseum, mellan Sollefteå och Junsele. Här finns en fin möjlighet till utflykt i sensommaren för hela familjen som bjuder på både spännande ny kunskap, en fantastisk naturmiljö vid Ångermanälven med alla sina nipor och dessutom tusentals bilder på de många hällarna av älgar, älgar och åter älgar. Och människor som jagar dem.

Arkeologin har under de senaste decennierna kunnat göra stora framsteg genom nära samarbeten med olika naturvetenskaper. Här är det forskaren Gunhild Rosqvist vid Stockholms universitet som studerat klimatet i Norrland kring 2 000 f.Kr. och funnit att det förändrades, blev både kallare och fuktigare. Effekterna på älgstammen blev dramatiska. Sommaren kom senare och vintern började tidigare vilket innebar att älgkon inte kunde utvecklas maximalt. Fertiliteten sjönk, samtidigt som kalvarna fick allt svårare allt överleva. Gunhild Rosqvist har använt sig av studier av sjöars bottensediment, där pollen och myggor som lagrats i olika skikt genom årtusenden visar på klimatförändringar.

Arkeologiska undersökningar vid Bastuloken utanför Ramsele har visat på en storskalig älgjakt fram till cirka 2 000 f.Kr., men att förhållandena sedan ändras dramatiskt. Vid Bastuloken har man tagit hand om bytet på ett närmast industriellt sätt. Bara fem kubikmeter jord av boplatsvallen har undersökts arkeologiskt och i denna lilla del av kransen runt huset (troligen att tält av älghudar) fanns 30 kilo obrända ben. Platsen ser ut att ha varit en station där älgarna togs om hand effektivt. Kött, skinn, hudar och ben/horn till redskap levererades sedan inom ett större spridningsområde med boplatser av mer ordinärt slag. De största benmängderna finns i de äldsta lagren, men under loppet av bara några hundra år har produktionen minskat för att därefter upphöra – till följd av det försämrade klimatet hävdar forskargruppen.

Älgen var den viktigaste resursen för människors överlevnad i Norrland under yngre stenålder och kring älgen kretsade också kulten, vilket hällristningarna och redskap dekorerade med djurhuvuden vittnar om. Samtidigt som älgstammen går kraftigt tillbaka försvinner hällbilderna av älg, liksom föremål med älghuvuddekoration. Kulten kring älgen tar sig också helt nya former.

Tidigare arkeologiska undersökningar har visat på mängder av fångstgropar för älg i Västerbotten. I Bjurholm, Vilhelmina, Degerfors och Åsele finns fångstgropar kvar där datering med kol 14-metoden visar att jakten i stort sett upphörde mellan 2 000 f.Kr. och 1 000 f.Kr. för att sedan öka igen.

Hur människor i Norrland klarade försörjning och överlevnad när älgstammen minskade så dramatiskt är värt att fråga Thomas B Larsson om. Kanske på Arkeologidagen i Nämforsen?

Kajsa Althén