Vid dagens regeringssammanträde entledigas Christina Lugnet från sin post som generaldirektör för Tillväxtverket. I klartext: hon får sparken från chefsposten – men placeras i regeringskansliet där hennes ”kunskaper och erfarenheter kommer att tas till vara”. Vad det egentligen innebär (om det innebär någonting överhuvudtaget) är en annan fråga.

Beslutet att kicka chefen var varken överraskande eller kontroversiellt. Som högste chef är hon ansvarig för de både graverande och pinsamma övertramp – vidlyftig representation dold för att kringgå verkets egna interna regler – som förevarit.

Lugnets sätt att bemöta den initiala kritiken med undanglidande svar blev spiken i kistan. En sådan person inger det förtroende som en generaldirektör måste utstråla, i förhållande till regeringen såväl som till allmänheten. När detta är förbrukat måste ett skifte ske. I grund och botten handlar det trots allt om hur ansvariga med makt väljer att hantera skattebetalarnas pengar.

Regeringen hade med andra ord inget val.

Därtill har reaktionen en inte oväsentlig symbolisk innebörd: den politiska nivån kan inte acceptera den här typen av lättsinniga överträdelser, i synnerhet när de ackompanjeras av en närmast oförstående och bagatelliserande attityd.

Det är emellertid rimligt att dagens beslut följs av fler åtgärder.

En snabb översyn av att regler för intern representation och personalvård verkligen följs på ett önskvärt sätt inom hela den statliga sektorn är rimlig. Av omsorg om de olika verksamheterna och att dessa verkligen ska ha allmänhetens förtroende. Det handlar ju som sagt om skattepengar.

Krav på en allmän översyn av det trots allt ganska unga Tillväxtverkets totala organisation har framförts. Omständigheterna som lett fram till Lugnets entledigande skapar lätt tvivel om en tveksam organisationskultur och ett behov av också andra förändringar i myndigheten.

Även detta kan nog vara en bra idé.

Mats Olofsson
ledarskribent