Jaume Plensa är en skulptör som både har illusionistens mystiska förmåga och en konstnär vars redskap är nära de fyra elementen, det skriver VK:s konstrecensent Marit Strandberg om årets upplaga av Umedalen Skulptur som nu går in på sin finalvecka.

Konst

Umedalen Skulptur
Galleri Andersson Sandström
Jaume Plensa
T.o.m. 12/8

Omnämnd som en av världens 10 bästa skulptörer är Jaume Plensa väl värd det utrymme han får i årets Umedalen skulptur med namnet  Focus on Jaume Plensa.  Utöver de nya skulpturerna: Heart of trees som finns i parken, så visas inne i galleriet  en installation, en skulptur och en väl värd dokumentär om mannen som gjort Irmas white head – ett  av bokstäver perforerat huvud som sedan tidigare finns att avnjuta i parken.

En diskussion om  det fascinerade offentliga konstverket  The Crown Fountain i Chicago får ta stor plats i dokumentären och diskussionen utmynnar i hur den offentliga konsten skall och kan involvera sina betraktare. Plensa säger också med övertygelse:

- Art is becoming religious again.

Skulpturparkens nyförvärv Heart of trees  är verkligen en upplevelse att komma nära inpå. På håll lockar dessa figurer som sittande omfamna varsitt litet träd till undersökning. Väl framme vid dem ser du deras ansikten som är självporträtt av Plensas eget och de tatuerade namnen över kropparna. Det visar sig vara kompositörers namn och detta kan nog sägas visa meningen av konsten i våra liv. Orden som tatueras in av dem i vårt kött och som är medskapare till de som vi blir. Det är också i den fasta platsen för skulpturen och i det som växer, den sprängkraft som växandet har och som så småningom kommer att ta över. Så småningom kommer träden att vinna och spränga ansiktena. Utvecklingen och växandet pris? Något måste ge vika för det nya?

I de sittande figurernas  stilla avklädda kroppar och i deras väntande ansiktsuttryck finns också något utomjordiskt, som att de slagit sig ner här med ett budskap till oss och med all tid i världen tänker vänta tills vi förstår. Själv säger Plensa att det handlar om kroppen och själen – ”The body and soul”.

Ordet är uppenbart viktigt för skulptören som ibland kan tyckas tangera det konceptuella konstvärdet.  I konsthallen Twenty-Nine Palms överdimensionerade metalldraperier tillverkade av bokstäver som tillsammans och varje band för sig är utdrag ur konstnärens favoritpoesi. Meningar från poeter ur de mörkerseendes repertoar som Allen Ginsberg, TS Elliot, Emely Dickinson, Goethe, Jack Kerouac, Edgar Allan Poe med flera – alla med modet att ta sig an de mest komplicerade tillstånden får så här en lätthet och rymd och till och med en beskyddande, filtrerande och spridande kraft.

Jag går runt med orden blänkande omkring mig och fastnar här och var vid meningar som ”Lucky to be nutty”  och  ”There are no perfect wawes” – (Vilket skänker en smula tröst – inte ens vågen alltså).

I förhallen är också huvudet, de överdimensionerade huvudet som hos Plensa har en avsevärd betydelse och ofta återkommer i hans formspråk. I huvudet  ”skapas de viktiga drömmarna” menar Plensa. Detta  huvud: Mariana W:S World  är av marmor, en aning manierat, utdraget  som på väg att upplösas i ånga.  En lätthet som man inte kunde ana att den tunga marmorn så uppenbart skulle kunna förmedla. Detta kan förmedla något om makten i en illusion. Kanske är en konstnär ofta lika mycket en skicklig illusionist som något annat?

Konst är, kanske i sin första fas, konsten att förmedla en erfarenhet?  Och att lyckas väcka förundran hos en publik är en möjlighet att göra avtryck. En konstnärlig talang ger  i sin tur respekt och dennes röst får en ton av betydelse. När den blir religiös eller politisk är när konstnären är den som av sin vilja att påverka förser sig med detta verktyg. Jaume Plensa är en skulptör som både har illusionistens mystiska förmåga och en konstnär vars redskap är nära de fyra elementen vilket gör honom jordnära mitt i sin storslagenhet och till en outtröttlig sökare i de poetiskt- religiösa kvarteren.

Marit Strandberg