Hela denna vecka firas frihetskampen för homo, bi- och transpersoner rättigheter under Stockholm Pride.

Men de rättigheter och den tolerans vi i Sverige – efter år av kamp – tar för givna trampas fortfarande på i Europa.

Sommaren har kantats av bakslag för HBT-kampen.

I Azerbajdzjan, Ukraina och Ryssland har Prideparader stoppats, konservativa lagar lyfts fram och HBT-aktivister misshandlats. Varje år granskar HBTQ-organisationen ILGA Europe 40 europeiska länder.

De rankar lagstiftning utifrån adoption, hatbrott, könsbyte, insemination, äktenskap, diskriminering och asyl- och familjepolitik. Läsningen från 2012 är både hoppfull och dyster.

Samtidigt som enskilda EU-länder som Storbritannien, Sverige, Tyskland och Spanien (osäkert om den spanska konservativa regeringen fortsätter landets liberala spår) är förebilder, så finns skamfläckar både inom och utanför EU.

EU-länder som Malta, Cypern, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Grekland och Italien ligger sorgligt långt ner på rankningen.

Och i såväl länder med tydliga EU-ambitioner som Turkiet, Serbien och Makedonien eller de som försiktigt närmar sig som Ukraina och Moldavien sker kränkningar av HBT-personers rättigheter.

Vi må tvista om hur stort EU kan bli geografiskt.

Min utgångspunkt är att dörren till samarbetet ska vara öppen för europeiska demokratier som vill och kan uppfylla medlemskapets krav.

Men dörren till EU ska inte kravlöst stå öppen för de som vägrar att liberalisera sina lagar på HBT-fronten och förbjuder mötesfrihet genom att stoppa Pride-parader. Här behövs både morot och piska. Framsteg ska uppmuntras, men att trampa på rättigheter ska få konsekvenser.

På samma sätt som ledarskap krävs för att skapa ordning i länders trassliga ekonomier behöver vi tryck för respekt av mänskliga rättigheter.

När ett EU-land grovt bryter mot EU:s grundvärden bör EU få rätt att genom sanktioner, kunna straffa ett medlemsland.

EU bör också ta fram rankningsystem som visar hur länder lever upp till fördragets värden och stadgan för grundläggande rättigheter.

Det går inte att vara trovärdig i sin kritik mot länder som drömmer om framtida EU-medlemskap om enskilda medlemsstater samtidigt tillåts att strunta i HBT-rättigheter utan några som helst konsekvenser.

Att få vara sig själv, välja sin egen identitet och leva sitt liv öppet är en av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna. Men i delar av Europa kan det vara förenat med livsfara att gå hand i hand på gatan med sin kärlek. Därför är Pride-parader ett utmärkt frihetstest i Europa.

Birgitta Ohlsson
EU-minister (FP)