Det går bra för kreditinstitutet Landshypotek, som riktar in sig på utlåning till jord – och skogsbruk. Detta eftersom svenskt lantbruk lånar mer pengar än tidigare. Stora investeringar är på gång på många gårdar runt om i landet.

Generationsväxling, pressade marginaler och höga krav på djurskydd och miljöhänsyn gör att många gårdar måste uppdatera maskinparken – byta ut och bygga om.

Den liberala attityden till jordbruket är kluven. Ofta förknippar storstadsliberaler jordbruk med EU-bidrag, subventioner, tung, ineffektiv produktion och bristande lönsamhet.

Bönderna å sin sida är trötta på att betraktas som antingen romantiska byfånar eller kostnadsdrivande och omoderna.

Klyftan bygger till stor del på missförstånd. Svenskt lantbruk är inte det problemområde som det ibland misstas för.

I förhållande till övriga EU-länders jordbruk står sig det svenska jordbruket starkt. Av EU:s jordbruksstöd på dryga 500 miljarder svenska kronor fick Sverige 2010 tolv, vilket motsvarar drygt 2 procent. Frankrike fick i jämförelse 22 procent av pengarna. Sverige redovisar frivilligt vart alla pengar går, Frankrike redovisar fortfarande inte alls.

Även vad gäller subventioner på sådant som bränsle och konstgödsel ligger Sverige lägre än många andra stora jordbruksländer. Svenska gårdar behöver låna mer av den enkla anledningen att de alltid måste pressa sin lönsamhet på ett helt annat sätt än kollegor i många andra länder. Marginalerna är små och skatterna höga.

Det faktum att Sverige ställer högre krav gör att vi har ett bättre konkurrensläge den dag andra länder kommer ikapp med kontroll och lagstiftning.

Ett bra exempel på hur Sveriges framskjutna position kan löna sig är EU:s nyligen införda förbud mot burhöns.

Sverige som redan hade en äggmarknad utan burar kunde kraftigt öka sin äggexport för att möta efterfrågan.

Det svenska lantbruket har givetvis brister som alla andra branscher, men låt oss inte glömma dess starka sidor. Det är mer effektivt, mer lönsamt och har starkare skydd för djuren och miljön än många andra aktörer. I den mån det svenska jordbruket skulle behöva mer politiskt stöd kan detta ges utan att frångå liberala marknadsprinciper om att undvika subventioner.

Upprättande av fonder för de lantbrukare som drabbas av extremt väder är en sådan sak, att underlätta investering och kapitaltillförsel är en annan.

Vad svenskt lantbruk däremot skulle klara sig utmärkt utan är statliga investeringsfonder och tillväxtmyndigheter. Staten tenderar nämligen att vara dålig på att bedöma en lönsam investering och bättre på att lägga pengar på byråkrati och onödigt pappersarbete.

Hanna Marie Björklund
Sommarvikarie Liberala Nyhetsbyrån