Det pågår just nu en riksomfattande kampanj för att få till stånd en ändring av vår nuvarande skogsvårdslag (SVL). Mats Hagners inlägg i VK den 4 juli är ett exempel i raden. Lagen påstås tvinga fram kalhuggning och att hindra skogsägare från att bedriva ett skonsamt skogsbruk utan kalhyggen.

Detta är direkt osant. Lagen påstås också hindra skogsägare från att tjäna riktigt mycket pengar på sin skog. Detta är däremot sant och kan dessutom sägas vara ett av huvudsyftena med lagen. Skogsvårdslagen är en vanhävdslag som ska hindra giriga skogsägare från att i dag skövla skogen för kortsiktig vinnings skull.

Nästan alla lagar i vårt land har ytterst som syfte att bevaka ett gemensamt samhällsintresse och samma sak gäller Skogsvårdslagen. Träd växer långsamt så vad vi gör i skogen i dag påverkar skogens utseende och tillväxt många decennier framöver.

Vår nuvarande skogsvårdslag tvingar ingen skogsägare att kalhugga eller att maximera virkesproduktionen, och den har inte som syfte att ge industrin billigt virke, men inte heller att maximera lönsamheten för enskilda skogsägare.

Skogsvårdslagens viktigaste syfte är att garantera att även våra barnbarn och barnbarnsbarn har växtliga skogar som kan förse Sverige med virke och samtidigt fungera som livsmiljö för våra skogslevande växter och djur.

Dagens skogsvårdslag tillåter många olika sätt att sköta skogen, inklusive alternativa, kalhuggningsfria brukningsformer som blädningsbruk, samtidigt som den ska värna kommande generationers möjligheter att bedriva skogsbruk. Det är naturligtvis möjligt att öppna upp lagen ännu mer och tillåta ännu mer, men det man då samtidigt kommer att tillåta är en typ av exploatering och skövling som vi normalt sett förkastar och fördömer när den sker på andra ställen på jorden.

Det som är kortsiktigt lönsammast för en skogsägare är väldigt sällan det som är bäst för naturen eller kommande generationer.

SVL bygger från första början på grundtesen att skogen är en nationell resurs, av så stor vikt för nationens ekonomi att man inte kan tillåta att skogsägare för kortsiktig vinnings skull avverkar på ett sätt som för lång tid, flera decennier, gör att markens produktionsförmåga inte utnyttjas.

Lagen har modifierats i omgångar under de senaste dryga hundra åren, men grundprincipen har alltid varit densamma: att hindra giriga skogsägare från att föröda skogen. Denna funktion uppnår man genom tre olika delar som förenklat ser ut såhär: 1) genom att förbjuda skogsägare att gallra för hårt i växande skog, 2) genom att förbjuda skogsägare att kalhugga yngre skog, och 3) genom att kräva att skogsägare planterar efter kalhuggning. Detta är i princip de enda begränsningar som lagen ställer upp. Skogsvårdslagen tvingar ingen att avverka, och det finns inget hinder mot att ha skogar som består av träd av olika storlekar, eller att plantera inne i den växande skogen om man tror att det är en bra idé.

En skogsägare som har en äldre skog, som passerat lägsta ålder för slutavverkning, har tre tänkbara alternativ: Att låta skogen stå, att gallra eller att kalhugga.

Om skogsägaren vill låta skogen stå orörd så kan ingen tvinga fram någon avverkning. Det finns ingen avverkningsplikt i SVL. Det är fritt fram att låta skogen stå som den är, för all framtid.

Om skogsägaren vill gallra så får gallringen inte vara hårdare än att skogen efteråt är minst så tät att den producerar drygt hälften av vad som är möjligt. Skälet till denna regel är att omfattande forskning visar vad de flesta inser som en självklarhet, nämligen att ju glesare skogen är desto mindre producerar den. Detta regleras med ett diagram i SVL som visar hur tät skogen måste vara efter gallring.

Om skogsägaren väljer att kalhugga så måste ny skog anläggas inom några få år, och det absolut vanligaste är att man planterar nya trädplantor. Att plantera är sällan lönsamt för en skogsägare, men det garanterar att våra barnbarnsbarn har växtliga skogar att skörda om 80-100 år.

När man diskuterar olika sätt att sköta skog ska man komma ihåg att det är fritt fram att gallra skog i Sverige. Man behöver överhuvudtaget inte anmäla till någon alls om man vill gallra sin skog. Faktum är att nästan all produktiv skog i Sverige gallras, oftast flera gånger, innan det så småningom är dags att skörda de stora färdigvuxna träd som återstår. Men man får alltså inte gallra hur hårt som helst, därför att då sänker man tillväxten i skogen för många decennier. Kritikerna menar att denna regel hindrar en del skogsägare från att göra riktigt lönsamma avverkningar. Det kritikerna tycks missa är att det är just det som är syftet med regeln, att hindra skogsägare från att i dag skövla skogen för snöd vinnings skull. Kritikerna brukar kontra med att de efteråt planterar inne i den sönderhuggna skogen. Dessvärre så växer inte den sönderhuggna skogen helt plötsligt mycket bättre bara därför att man planterar små trädplantor inne i den.

Det kan ta 40-50 år innan den sönderhuggna skogen blivit så tät att den återigen börjar producera på en rimlig nivå och på den tiden hinner de trädplantor som planterats inne i skogen i bästa fall bli 5-6 m höga och har långt kvar innan de är stora nog att verkligen kunna bidra till produktionen. Detta visas väldigt tydligt i den försöksserie som den numera pensionerade professorn Mats Hagner anlade i slutet av 1980-talet för att testa metoden. Tillväxten har hittills varit skrämmande låg och de plantor som Hagner planterade inne i skogen har både vuxit dåligt och haft svårt att överleva.

Skogsnäringen är viktig för Sveriges ekonomi. Av Sveriges totala export utgörs 11 % av skogs- och skogsindustriprodukter. Att Sverige även i framtiden kan producera och avverka stora volymer virke är därför viktigt för hela landet. En viktig grundförutsättning är att vi har en fungerande Skogsvårdslag som ser till att vi inte skövlar skogen. Dagens Skogsvårdslag är baserad på mer än 100 års erfarenhet och forskning om skogsbruk. En ändring av lagen bör rimligen baseras på lika gedigen kunskap och inte en önskan hos ett fåtal att tjäna mer pengar i dag.

Lars Lundqvist
Docent i Skogsskötsel, Institutionen för
skogens ekologi och skötsel, SLU