Just nu

KD kräver ”Agent-prästens” avgång

Publicerad 27 juli 2012 kl 22.01 , Uppdaterad 27 juli 2012 kl 22.48

Efter VK:s avslöjande att Aleksander Radler, före detta kyrkoherde i Burträsk, hade ett förflutet som agent åt Stasi har Kristdemokraterna i Skellefteå krävt hans avgång.

Aleksander Radler har nu lämnat alla uppdrag som förtroendevald för partiet. Han har även ställt sin plats som ledamot av Kyrkomötet till förfogande.

- Hans samröre med Stasi går tvärtemot de tankar om frihet, öppenhet och det okränkbara människovärdet som Kristdemokraterna önskar förmedla genom sin politik. Det faktum att han fram tills nu har nekat till anklagelserna gör hans agerande än mer oförsvarbart, säger Anders Sellström, distriktsordförande för Kristdemokraterna i Västerbotten och riksdagsledamot i ett pressmeddelande.

Andra läste även:

Läs våra kommentarsregler innan du skriver ett nytt inlägg

Lisa Erikson

@Irfo. Grumligt formulerat. Att vara teolog är enbart en akademisk disciplin som inte på något sätt förutsätter konfession i allmänhet eller personlig tro. Att vara en god lärare är inte heller något som förutsätter en personlig konfession. Problemet i detta fall tycks vara minst två, det skedda har inträffat under tiden som vederbörande hade ett uppdrag som präst i Svenska kyrkan (inte Lutherska kyrkan). Vilket är problematiskt eftersom Stasi och DDR stod för en kommunistisk ideologi (som står för ateism).

Men främst för att prästuppdraget är förknippat med absolut tystnadsplikt, bikthemlighet och sakramentsförvaltning. Detta har väldigt lite att göra med Luther. En präst får ta emot mängder av enskilda samtal i förtroende just för att allmänheten vet att detta stannar där. Men så var inte fallet, dessa uppgifter givna i förtroende fördes vidare. Uppdragsgivaren Stasi finns inte längre. Trots detta ska denna pensionerade präst ha ljugit om (förnekat) sina uppdrag för Stasi in i det längsta. För den som är kristen förutsätter förlåtelse både genuin skuld och nåd. Det är här det personliga ansvarstagandet kommer in. Detta är något mellan Gud och Radler om han är kristen. Om han inte är kristen har han ändå otillbörligt förvaltat sakramenten och brutit mot tystnadsplikten. Om han är kristen behöver han medkristnas böner.

Irfo

Jag tänker inte, som kristen, diskutera hur mycket eller hur lite eller vilken form av kristen tro Radler har. Däremot skulle jag personligen dock tro att han har en konfession och en personlig tro. Det är dock irrelevant, då vi som kristna inte kan bedöma och ska inte bedöma andra människors tro då detta är någonting mellan dem och Gud och som inte kan mätas.
Svenska kyrkan är en evangelisk-luthersk kyrka och därmed kommer vi inte ifrån att svenska kyrkan till sin grund (i alla fall BÖR vara) just Luthersk. Att Stasi och DDR stod för en annan ideologi, det stämmer ju givetvis. Men i enighet med vårt lutherska arv får vi inte förglömma att människor alltid lever i en dubbelnatur. Simul justus et peccator – och det gäller alla människor, oavsett ämbete. Hela min poäng är, att både andra kristna och kyrkan i sig ska akta sig för att döma varandra. Enbart för att han haft en mindre lämplig bakgrund, så betyder inte det att han missbrukat tystnadsplikten vid själavårdssamtal, missbrukat sakramenten eller annat – då vi nu verkar beröra tjänstefel snarare än hans lämplighet som person, då Radler som person, i enlighet med läran, ska mötas med förlåtelse och inte med fördömmande. OM det nu visar sig att han brytit emot tystnadsplikt etc, handlar det ju snarare om en sakfråga. Då är det ju inte lämpligt av tjänstemässiga skäl. Jag blir dock upprörd av människor som verkar tro att världen är svartvit och som hävdar att Radler är en ”falsk människa” och som ”kastar sten på honom” – speciellt andra kristna som gör detta. Alla människor gör fel, mer eller mindre – varje dag. Ämbetsbärare likaså. Att vända dem ryggen när det väl blivit fel, skulle jag personligen vilja hävda, är inte rätt väg att gå.