Besvärliga väderförhållanden slår hårt mot rennäringen. Många nyfödda kalvar har frusit ihjäl.
– Det är cirka 30 procent färre kalvar än ett normal­år, säger Tomas Nejne, ordförande i Vilhelmina södra sameby till VK.

Först drabbades rennäringen av en svår vinter och den följdes av en kall vår och dålig sommar eller egentligen en fortsättning på vintern då snön fortfarande ligger djup på sina ställen i fjällvärlden.
– Snön försvinner inte i sommar om det inte blir rekordvarmt i augusti, men då kommer det att bli så mycket vatten att vi konkurrerar med Söderhavet, säger Nejne.
30 procent färre
Vilhelmina södra tillhör de samebyar som, något försenat, har kommit i gång med kalvmärkningen. Det arbetet pågår som bäst söder om Klimpfjäll.
– Vi har ungefär en veckas arbete kvar. Sedan kan vi summera och det kan då visa sig att det är mer än 30 procent färre kalvar än ett normalår, säger Nejne.
Hur känns det?
– Det är bara att bita sig i tungan och hålla god min. Vi kan inte göra något åt det.
Även andra samebyar får känna av stora förluster och gemensamt är också att de kalvar som klarat sig är mindre och svagare eftersom de yttre förhållandena försvårat för vajorna att producera tillräckligt med mjölk.
Förutom det besvärliga vädret är en ökande rovdjursstam också en besvärande verklighet för Vilhelmina södra sameby.
– Det är mycket mer rovdjur. Vårt kalvningsland gränsar mot björnrika Jämtland och vi märker tydligt av en ökande björnstam som liksom övriga rovdjur går hårt åt våra renar, säger Nejne.
Har ni ansökt om skyddsjakt?
– Då ska man kunna peka ut en speciell individ som orsakat skadorna och det är inte lätt. Vi får bita i det sura äpplet och tvingas konstatera att statens djur äter av det vi anser vara våra privata djur, säger Nejne.
Låga förväntningar
Vilhelmina Norra Sameby har också märkt av den kylslagna försommaren. Deras kalvmärkning var sämre än vanligt även om de inte vill gå så långt att de betecknar året som förlorat.
– Det kan nog bero till en stor del på att vi hade väldigt låga förväntningar när vi startade kalvmärkningen. Kalvarna är mindre och färre än vanligt men det är ingen katastrof för vår del, säger samebyns ordförande Karin Baer.
Hon menar däremot att det är länge sedan vintern varit så enträgen på deras breddgrader.
– Under alla mina år så har jag inte varit med om något liknande. Det ligger fortfarande is på flera små tjärnar uppe i fjället. Den enda fördelen är att renarna slipper det mesta av knott och mygg. I år har det varit för kallt för insekterna.

ROLAND EDLUND

JAN JOHANSSON