Varje år kommer det ett stort antal ensamkommande flyktingbarn – mestadels pojkar – till Sverige. Flertalet får upphållstillstånd på grund av humanitära skäl. Via smugglade har det tagit sig hit – ofta med stora förhoppningar om ett bättre liv än det de hade i sina hemländer. De har flytt från krig och från att slippa bli barnsoldater.

Trots tunga ”ryggsäckar” kämpar det flesta av dem på i den svenska skolan. För dessa ungdomar – 15-17 åringar – är det inte lika givet, som för de som gått hela grundskolan, att klara målen i svenska på grundskolan för att sedan kunna ta sig in på gymnasiet.

Vår regering i allmänhet men i synnerhet den politiska nämnden i Umeå måste värna dessa ungdomar och deras möjlighet till en bra skolgång. Jag tycker inte att det är så. Nu var förvisso introduktionsprogrammet för nyanlända nytt för hösten 2011. Dock har man vetat om att det skulle bli så och borde mer ha rustat för denna förändring – både centralt och lokalt. Att säga att det är sämre på andra skolor i andra kommuner är ingen ursäkt.

Självklart blir ungdomarna besvikna när de inte tar sig in på gymnasiet. Ofta är flertalet andra kurser klara – men inte svenskan. Detta innebär att de blir för gamla för att börja i gymnasieskolan och därmed ett studie- eller yrkesförberedande program.

Tidigare om åren har man ordnat med kurs i svenska för våra ungdomar – även de som kommer med sin familj – i tre veckor på sommaren. De senaste två åren har det inte varit så. Det innebär att flera av dem tappar mycket svenska eftersom de oftast talar sitt modersmål med sina kamrater och andra vänner som de känner under sommarledigheten. Däremot erbjuder man svenska, engelska och matematik för våra svenska ungdomar – vilket i och för sig är bra om de inte har uppnått grundskolans mål för godkänt. Men varför stänga ute våra flyktingungdomar? Flera skulle gå även om de inte får sommarjobbspeng för det.

Om vi ska ge dessa ungdomar en möjlighet att ta sig in i vårt skolsystem så måste det till förändringar. En sådan skulle kunna vara ett introduktionsår i gymnasieskolan. Där skulle dessa ungdomar kunna läsa och få smaka på lite gymnasiekurser och samtidigt läsa svenska. Att integreras med svenska ungdomar och få in kultur, koder och språk kan betyda mycket för dessa ungdomars utveckling. Att vara lite förberedd inför den ”riktiga” gymnasiestarten kan öka deras möjlighet till att klara av utbildningen. En rapport från Skolverket visar att elever som går i skolor med stor/hög andel elever med utländsk bakgrund riskerar att klara sig sämre än de som går i andra skolor. Det talar, tycker jag, för att våra flyktingungdomar måste integreras med svenska motiverade elever för att få bra förebilder och lättare lära sig svenska.

Har vi gett dessa ungdomar permanent uppehållstillstånd så måste vi också se till att de får kunskaper för att klara sig i vårt samhälle. Vi vet att kraven för att få arbete är kunskaper och bra utbildning antingen det nu är ett studieförberedande program eller ett yrkesförberedande. Det är en vinst både för individen och samhället.

Tänk om Umeå kommun kunde bli en pilotkommun för ett sådant projekt i samarbete med kranskommuner som också har ensamkommande flyktingbarn.

Självklart får ungdomar som kommer med sina föräldrar inte uteslutas från ett sådant projekt. Likaväl som man har förberedelseklass inför grundskolan skulle man kunna ha förberedelseår på gymnasieskolan. Jag ser fram emot ett sådant försök.

Annchristin Alm
Studie- och yrkesvägledare och
God man för ensamkommande
flyktingbarn