Rötmånaden har börjat, sommaren närmar sig sitt slut. I omkring fem veckor kommer vi lukta på mjölken och titta misstänksamt på köttet. Sen kommer sköna september med sin klara och höga luft och räddar oss ur augustivärmens kletighet. Frågan jag ställer mig är, när ska rötmånaden inom politiken ta slut?

Följer man politiska debatter på såväl lokal- som på riksnivå förefaller det vara så att polariseringen är total.

De olika sidorna beskyller varandra för att leda, eller vilja leda, land och folk in i total förödelse. Den ena sidan hävdar att andra sidan ämnar rasera allt som betraktas som gott. Politiker målar ständigt upp hot- och skräckbilder med syfte att samla sina egna och skrämma de osäkra.

Då är det inte konstigt att politikerföraktet ligger som en konstant sur doft över det politiska samtalet eller att missnöjespartier ständigt ser möjligheten att betraktas som den friska vinden. Våra politiker på hög och låg nivå, är de som bjuder in till missnöje och röta.

Jag tror att de flesta människor anser att andra människor först och främst vill göra gott. När då politiker ständigt utmålar sina motståndare, som människor som vill göra ont, krockar det med den gängse uppfattningen.

Endast den som själv blivit indoktrinerad av politikersnack, tror på svartbilderna. Den vanlige väljaren blir istället skeptisk.

Kanske är det naivt i överkant att tro att människor främst vill göra gott i det samhälle de lever.

Men jag tror ändå att så är fallet. Vare sig Fredrik Reinfeldt eller Stefan Löfven har något intresse av att driva nationen i ruiner.

Ändå låter det ofta så i politisk retorik. På så vis lyckas de politiska demagogerna blockera verkliga frågor om hur samhället bör utformas.

För egen del längtar jag efter ett slut på den politiska rötmånaden. Jag ser fram emot ett skifte i klimatet där raljerande, häcklande och medvetna missförstånd upphör. Jag tror på en ny tid för politiken, men den kommer inte av sig själv. Det är vi, vanliga väljare, medborgare och invånare, som måste kräva av våra politiker, att de upphör med sin svartmålning av andras intentioner.

Bara vi kan förmå politikerna att vädra ut de politiska salongerna. De är inte onda, dumma eller falska, men de behöver vår hjälp eftersom de sitter fast i mönster de inte kan bryta.

Trots att de umgås med varandra, dricker kaffe efter möten och äter lunch tillsammans, förstår de inte att det klingar falskt när de anklagar varandra för onda avsikter.

De behöver vår hjälp att bryta sina destruktiva mönster.

Erik Laakso
frilansande skribent och bloggare