De fyra svenska storbankerna redovisar gott resultat i sina delårsrapporter för första halvåret. Hela banksektorn är inne i en mycket kraftig utveckling. Storbankerna gjorde rekordvinster 2010 och lönsamheten höll i sig även under 2011. Trenden har inte mattats detta år.

Den svenska banksektorns resultat kan tyckas trotsa all logik mot bakgrund av det trängda och farliga läget på de finansiella marknaderna på olika håll i Europa. Mycket hänger på euroländernas försök att med ett stödpaket undsätta banksystemet i Spanien. Förvärras den spanska bankkrisen riskerar många banker i andra länder att dras med i fallet.

De svenska bankerna har dock mycket liten exponering mot länderna med skuldkris. Den finansiella oron vållar visserligen osäkerhet som håller tillbaka konsumtionen, produktionen, investeringarna och tillväxten i Sverige, men förutsättningarna är i övrigt och trots allt mycket gynnsamma.

I sin rapport i juni om den finansiella stabiliteten konstaterade riksbanken att de svenska storbankerna i dagsläget är mycket starka. De är jämförelsevis mycket väl kapitaliserade och de kan klara av en betydligt sämre ekonomisk utveckling framöver, löd bedömningen. Bankernas intjäning väntas därtill öka framöver och kreditförlusterna bedöms bli små.

Bankerna kan i det rådande läget finansiera verksamheten både enkelt och billigt. De förmånliga villkoren följer av det höga förtroendet för svensk ekonomi. De starka statsfinanserna stod sig i finanskrisen och den efterföljande djupa lågkonjunkturen. Sverige har åter gott anseende på de finansiella marknaderna. Det är hyfsad efterfrågan på svenska värdepapper. Staten kan låna till mycket förmånliga villkor.

Bankerna gagnas av att det är ordning och balans i den offentliga ekonomin och att det finns tilltro till penningpolitiken. Hushållen och företagen har vågat låna mer pengar under alla åren av oro och osäkerhet. Bankernas utlåning fortsätter öka även i år. Det håller i gång ekonomin i väntan på en vändning till det bättre i euroländerna.

Bankernas intjäning är givetvis i högsta grad beroende av förmånliga finansieringsvillkor. Bankerna sköter finansieringen på kort sikt och utlåningen på lång sikt. De kan sålunda få mycket bra resultat under de perioder de kan finansiera sig billigt. Samtidigt är de dock mycket sårbara när läget på de finansiella marknaderna försämras och i tider av finansiella kriser.

Först tjugo år efter bankkrisen på 1990-talet är det svenska banksystemet robust och någorlunda stryktåligt igen. Finanskrisen var något av examensprov; det klarades inte utan förskräckelse på grund av risktagningen i de baltiska länderna.

Uppfinningsrikedomen när det gäller nya produkter, olika typer av värdepapper, som erbjuds kunderna är mycket stor. Sämre är det med innovationerna gällande skydd och säkerhet. Då krävs statliga anordningar, regelverk och garantier.

Av största vikt är de krav på högre kapitaltäckningsgrad som åläggs bankerna. De svenska reglerna blir strängare än de som införs i euroländerna. Det sker, sett i backspegeln, inte utan fog. Utan bra kunder – det vill säga hushåll och företag som mäktar med sina åtaganden – går det ändå inte.