Abebe Asres

Vardagen från en permobil

Publicerad 18 juli 2012 kl 09.00 , Uppdaterad 18 juli 2012 kl 13.05

Aldrig har det varit så svårt att handla ett paket yoghurt. Två timmar i en permobil väckte både funderingar kring samhället och kärlek till nylagd asfalt, när VK:s reporter antog veckans utmaning.

Utmaningen - så går det till!

I sommar publicerar VK serien Utmaningen där det är ni läsare som utmanar, och vi på VK som antar utmaningen.

Hästhoppning, sumobrottning eller lådbilsrace – endast fantasin sätter gränserna. Du bestämmer utmaningen – vi antar den.

Skicka in din utmaning till redaktion@vk.se eller ring på 090-176010.

- Nu så flyttade jag på din kundvagn hiiiit.

Butiksbiträdet pekar och pratar med mig med en bebisröst. Som om jag inte har nog med att försöka nå yoghurten, hålla upp glasdörren, akta mig för att inte åka in i glasflaskorna bakom mig och stå ut med att alla glor på mig. Plötsligt har jag blivit någon annan i deras ögon. Bara för att jag sitter i en stol med en spak, knappar och hjul på sidorna.

Jag kör permobil genom en matbutik på uppdrag av veckans utmanare, entreprenören Veronica Hedenmark som kör smidigt omkring mellan hyllorna. Matbutiken är den hittills svåraste uppgiften för dagen. Då har jag ändå åkt över en bro, kört på en grusväg och nästan ramlat ner i ett dike.

- Det är som att ha en meter extra rygg bakåt, säger Veronica Hedenmark om permobilen när vi kör på asfalten mot Nydalasjön.

Hård koncentration

Att hålla en jämn fart är svårt och både hjärnan och kroppen jobbar hårt för att koncentrera sig. Det gör redan lite ont i ryggen.

- Och så kan du tänka dig att jag sitter så här i en hel dag! utbrister Veronica, och jag beundrar henne.

Efter att ha fötts med benskörhet hade Veronica Hedenmark 152 benbrott innan hon fyllde nio år. I dag är hon 35 år, företagsledare, föreläsare och entreprenör genom fem egenstartade företag. Genom dem jobbar hon för både barn och vuxna med funktionshinder.

- Det är så viktigt, främst för barn, att kunna vara med och leka, att vara ute i naturen, säger Veronica Hedenmark när vi närmar oss sjön.

Handikappat dass

En bit bort står ett litet hus, tillika min första utmaning för dagen. Jag ska åka in till det dass som anses vara anpassad för funktionshindrade, låsa haspen och låsa upp igen. Dörren är trög och jag måste använda armarna för att få upp den. Väl där inne ryms jag med nöd och näppe.

Nästa hållplats är en eldstad där marken är täckt med småsten. Hela jag skakar av stenslamret mot hjulen, men plötsligt kommer jag inte längre. Hjulen snurrar och jag sitter fast. Tack och lov är Veronicas assistent Svetlana Zubhova där för att hjälpa mig. Utan henne och utan en mobiltelefon skulle jag ha varit fast som på en öde ö.

Arg och frustrerad

Trots att koncentrationen är vriden till max slinter jag till och hamnar nästan i ett dike med den 250 kilo tunga permobilen, inne på affären river jag ner en del av en hylla. Jag blir arg på alla som glor på mig, frustrerad när jag inte kan nå varorna som jag i vanliga fall hämtar utan att blinka. Veronica Hedenmark peppar mig och till slut når jag den alldeles själv.

Två timmar av permobilkörarande senare vill jag ta bort allt som heter grus vid eldstäder, bredda gångarna i matbutikerna och kyssa all nylagd asfalt.

Klara Stefansson
090-17 60 00
klara.stefansson@vk.se

Andra läste även:

Läs våra kommentarsregler innan du skriver ett nytt inlägg

Margareta Isaksson

Jättebra att visa hur det är att röra sig med rullstol/permobil! Behövs mer koll av tillgänglighet i butiker, över trottoarer, höjd till bankomater, ja det finns mycket att förbättra. Nästan alla butiker har alldeles för trånga utrymmen med en massa utställda montrar mitt i gångarna, helt vansinnigt otillgängligt.
permobilsåkare

För det första så väger inte permon 250kg! Permobilen på bilden väger ca 130kg, ganska stor skillnad.

Jag skulle gärna vilja veta vilken mataffär ni var i då jag under mina 15år bott i centrum och vid nydala och ALDRIG upplevt att personalen pratar med bebisröst och folk glor! I Umeå finns det gott om rörelsehindrade då bla riksgymnasiet för rörelsehindrade finns här så folk är väldigt van med de som sitter i rullstol/permobil så detta beteendet ni beskriver är ovanligt.Sedan är det ju klart att en som sitter för första gången i en permobil har svårt att manövrera en permo speciellt inne i matvaruaffär med trångt mellan hyllorna. Det kan ju även vara därför alla var extra hjälpsamma då de inte ville att en person skulle riva hela stället när permon snurrade runt och det faktum att ni åkte med veronica Hedenmark som är en person som är omtalad i umeå kan även de förklara folks reaktioner.

Frida

Vad ger dig rätt att prata för hela Umeås befolkning? Har du frågat oss alla innan du sätter ord i munnen på oss? Att bortförklara reporterns upplevelser om att folk stirrade på henne och att personalen pratade med bebisröst till henne med att det är ovanligt eftersom att vi i Umeå är vana med att se personer som är rullstolsburna är ju helt absurt. Vad vet du om våra andras erfarenheter med rullstolsburna? Jag har själv vänner som använder rullstol/permobil så i just mitt fall har du rätt. Men om man bortser från min bekantskapskrets så måste jag säga att det är sällan som jag ser någon i rullstol/permobil. Det kanske händer nån gång då och då på stan, men det är långt mellan gångerna.

Snälla, gör inte artikeln till något negativt. Borde inte vi alla uppmuntra försök att göra den otroligt dåliga tillgängligheten i stan mer synlig?

permobilsåkare

Så bara för att du inte ser någon då du är på stan så finns det få som sitter i rullstol/Permobil? Vill du kan jag peka ut vars du hittar dem?

Besök Dragonskolan under skoltid eller varför inte besöka rhs elevhem så kommer du definitivt möta ett helt gäng rullstols/permobilsåkare? Jag känner några som tom går på universitetet, även de som arbetar ;)

Visst kan tillgängligheten alltid bli bättre men stan har förändrats radikallt sedan jag flyttade hit. Vissa saker är svår att åtgärda tex man kan inte slå ut en vägg i en mindre affär bara för att de ska gå att snurra runt med en permobil. Men nu kommer vi in i de flesta affärer, vi kan tom åka lokalbussen fast man sitter i permo, man har fasat ner trotoaren vid övergångsställe mm Jag har inget att klaga över umeås tillgänglighet.
Jag kan tom ta mig fram runt nydalasjön och köra permon på stranden.

Gunilla Anderssnon

Känns som att artikeln är bara för att gnälla, som den där Stina som inte fick åka balder!

Silla

Gunilla; tänk dig för innan du skriver! Du vet inte vad som väntar dig själv, kanske är du i samma situation själv med början redan i morgon! Jag har själv fått lära mig att jag inte vet vad morgondagen ínnebär!

Lillan

Bra att ni gjort denna artikel :) Sitter inte själv i rullstol men har flera gånger slagits av tanken att det måste vara mer eller mindre omöjligt att själv handla i många affärer om man sitter i rullstol. Att nå ned i frysdiskarna på ICA Maxi och fiska upp en vara om inte facket är väldigt välfyllt är svårt även för mig på mina 162 cm. Hur svårt ska det då inte vara om man sitter ned?
en annan Camilla

Undrar om det inte vore lysande om alla i befolkningen fick åka permobil några timmar… Man har alltid svårt att sätta sig in i andra människors problem, att ”köra några mil i nån annans permobil” är förmodligen ett lysande drag för förståelsen för andra människors situation :).
Tack för omtanken!

Bra initiativ! Dock tycker jag inte att Umeå förtjänar bara ris. Jag sitter själv i rullstol och upplever Umeå som en ovanligt tillgänglig stad. Har bott här i 10 år och känner till många rörelsehindrade i stan som även dom trivs väldigt bra. Det finns absolut mer att göra för att främja tillgängligheten och att uppmärksamma detta är naturligtvis jättebra. Dem som ej har erfarenhet av rörelsehinder kan ha svårt att komma på dessa hinder som kan uppstå. Ni kunde gärna ha fått dela ut några rosor till de butiksägare i stan som faktiskt själva anpassat sina butiker med mobila ramper ect. Till er butiksägare som bryr er: ta hjälp av kommunen om ni vill se till att er butik är mer anpassad. Eller prata med era kunder och fråga dom ifall dom har några tips på hur man kan göra butiken mer tillgänglig.
Miss_Bildad

Jag tror att det är nyttigt för alla att prova att gå i någon annans skor ibland. Jag säger som föregående talare: Bra initiativ!