I en promemoria som tillställts lagrådet denna vecka redovisar regeringen förslag om jobbstimulans inom det ekonomiska biståndet. Det är en sak som ligger i årets budget. Regeringen lovade i budgetpropositionen förändra beräkningen av försörjningsstödet så att bara en del av arbetsinkomsten påverkar bedömningen av rätten till ekonomiskt bistånd.

Syftet är att minska marginaleffekterna vid arbete. Den som kan ta ett tillfälligt jobb skall inte behöva förlora biståndet eller få mindre pengar i hand. Tanken är att det skall vara mer lönsamt för biståndsmottagare att ta vara på de chanser som ges till arbete och till utökad arbetstid, varvid möjligheterna att få ordentligt fotfäste på arbetsmarknaden förbättras.

Regeringens förslag går ut på att den som fått försörjningsstöd under sex månader och har inkomster av anställning därefter under två år skall ha rätt till bistånd beräknat med utgångspunkt från 75 procent av dessa inkomster, om behovet föreligger. Därmed underlättas övergången från utanförskap, arbetslöshet och bidragsberoende till jobb och egen försörjning. Bidragsmottagaren skall inte behöva säga nej till jobb av rädsla för att få mindre pengar att leva av.

Det ekonomiska biståndet är det som förr kallades socialbidrag. Kommunerna har hand om och betalar biståndet, som är en individuellt behovsprövad insats inom socialtjänstens ansvarsområde. Detta yttersta sociala skyddsnät utgörs av ett försörjningsstöd för de vanligaste och regelbundet återkommande levnadskostnaderna jämte skäliga kostnader för boende och av ett stöd till livsföring i övrigt, varmed avses utgifter för till exempel tandvård, glasögon och sjukvård.

Beroendet av ekonomiskt bistånd ökade i den djupa lågkonjunktur som följde på finanskrisen. Många av de arbetslösa var inte anslutna till någon a-kassa eller var inte kvalificerade för ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. En stor del av dessa var nyanlända flyktingar och invandrare samt ungdomar med utländsk bakgrund.

De flesta av dem blev kvar i arbetslöshet även när läget på arbetsmarknaden förbättrades i den starka återhämtningen 2010-11. De arbetslösa blev färre men de som var arbetslösa var det under allt längre tid. De riskerar bli kvar i långtidsarbetslöshet och utanförskap, helt beroende av det ekonomiska biståndet.

Den föreslagna jobbstimulansen löser inte problemen för alla berörda. Det behövs dock fler möjligheter, mekanismer och insatser. De åtgärder och program som prövats de senaste åren har inte haft avsedd verkan på de grupper som nu står utanför arbetsmarknaden.

Den svenska ekonomin är stark trots den finansiella oron och svaga konjunkturen utomlands. Industrin ligger nära toppnoteringarna för produktion och export och det råder brist på arbetskraft i ett flertal branscher. Det måste helt enkelt gå att få ut fler människor i jobb.

Jobbstimulansen inom det ekonomiska biståndet är bara en åtgärd i den omfattande arsenal som behövs. Men inte heller det får krånglas till med knepiga och stela regler som i sista hand riskerar bli nya hinder och fallgropar för dem stimulansen är avsedd att hjälpa.