Efter nära 90 år i Skellefteå tog Birgit Andersson sitt pick och pack och flyttade till en lägenhet i Nordmaling.

- Det är så roligt att bo närmare släktingarna, säger Bibbi, som hon kallas för det mesta.

Bibbi tar emot i sin nya tvårumslägenhet i centrala Nordmaling

- Aldrig hade jag väl trott att jag skulle flytta till en ny lägenhet och en ny ort när jag hade fyllt 90 år, säger Bibbi medan hon visar runt.

I vardagsrummet hänger bröllopsfotot på Bibbi och hennes man Herbert som gick bort i januari.

- Jag tror aldrig jag vänjer mig riktigt vid att vara ensam.

60 års äktenskap

Bibbi träffade Herbert när hon var 22 år gammal och bjuden på bröllop. Herbert spelade bas i orkestern och kom ut på balkongen och pratade med Bibbi i en paus. På den vägen var det.

- Vi hade varit gifta i mer än 60 år, då är det svårt när man blir kvar.

Även om Herbert hade varit sjuk och flyttat till ett boende redan 2008 så blev ensamheten mer påtaglig när han gick bort.

- Jag hade ju besökt honom flera gånger i veckan och min ena dotter jobbade där. Han hade det bra där.

Vande sig vid tanken

De första veckorna efter hans bortgång tillbringade hon i Nordmaling där hennes andra dotter och två av barnbarnen bor.

- Sen åkte jag tillbaka hem till lägenheten i Skellefteå för att känna efter hur det kändes, säger Bibbi.

Efter att hon varit några månader hemma i lägenheten började hon mer och mer vänja sig vid tanken att hon kanske skulle göra slag i saken och flytta.

- Min dotter i Skellefteå tyckte också det var ett bra förslag. Mamma, du kan inte få det bättre, sa hon och då bestämde jag mig, berättar Bibbi.

- Här i Nordmaling har jag många fler som kan komma och hälsa på och dessutom bor jag så bra för jag har mycket närmare till affären, apoteket och banken och det är ju det jag behöver.

Bibbi hade innan flytten till Nordmaling bott hela sitt liv i Skellefteå. Hon flyttade in till Skellefteå stad efter att ha gått folkskolan och gick några olika kurser innan hon via jobb på konditori och Slakteriföreningen fick jobb på Malungsboden, där hon arbetade fram till pensioneringen.

Få flyttlass

- Jag har alltid jobbat och jag har verkligen älskat mitt jobb. Jag har haft tur med kunderna.

Från lägenheten i centrala Skellefteå flyttade de ut till Anderstorp 1980.

- Ja, inte har jag flyttat många gånger i livet. Några väninnor har jag kvar där, men när man kommit upp i min ålder så är många redan borta. Då är familjen viktig. Nu har jag mycket fikafrämmande.

På dagarna tar hon gärna med sig sina gåstavar och promenerar i de nya omgivningarna.

- Det finns alltid nya vägar att ta, jag brukar gå ner till vattnet. Jag är så van att säga älven, men här är det ju hav, skrattar Bibbi.

- Ibland blir man väl lite bekväm, men då får man egga upp sig själv lite så man kommer ut. Har jag lust kan jag gå flera svängar samma dag om jag orkar.

Frisk och klar

Hon tycker hon har tur som fortfarande är så pass pigg.

- Jag är tacksam för att jag fått vara frisk och klar i huvudet. Jag har lite värk i benstommen och därför är jag tvungen att röra på mig.

Eftersom hon är social så oroar hon sig inte för att träffa nya människor.

- Det är alltid trevligt att småprata lite. Jag kommer ihåg ansikten och siffror, men är sämre på namn.

Hon är morgontrött och kvällspigg så hon tittar hon gärna på tv på kvällen.

- Nu har det blivit mycket fotboll. Jag är ju intresserad av sport. Och så är det ju Allsången och Lotta på Liseberg. Jag skulle visst få fler kanaler i lägenheten, men jag vet inte hur jag ska hinna titta på alla?

Senare blir det en resa till Florida, en 90-årspresent.

- Det blir nog spännande. Jag hoppas vi inte får oväder.

MONICA LUNDQVIST