Ny användare

Få tillgång till alla nyheter på vk.se genom att starta en prenumeration idag. Du som redan prenumererar på papperstidningen kan aktivera ditt kostnadsfria digitala konto, VK+.

Klicka här för mer information.

Logga in

Recensioner
TRIART Emil Johnsen spelar läkarstudenten Frank som tror sig höra otäcka saker hända i lägenheten ovanför hans egen.

Tröttsam och obehaglig

Publicerad 29 juni 2012

Recensioner Frank (Emil Johnsen) är en läkarstuderande singelkille som tycks ägna all sin tid åt att tentaplugga och dricka kokkaffe ensam i sin lägenhet. Lotte (Ylva Gallon) är hans ganska irriterande granne som ringer på i tid och otid och behöver hjälp med lite av varje.

Isolerad

Filmstaden

Regi: Johan Storm och Johan Lundborg

Med: Emil Johnsen, Ylva Gallon, Peter Stormare mfl.

Betyg: 2

Micke (Peter Stormare) är hennes äldre pojkvän, en högljudd mc-kille med tunga boots som man aldrig får veta särskilt mycket mer om.

Någon av dem är tokig. Kanske. Kanske alla tre. Kanske ingen av dem. Det hela är ytterst oklart.

Spänningsmusik och snabba klippbilder på spruckna äggskal och kaffekokning för tankarna till ”Dexter”-introt. Länge misstänker man att ensamvargen Frank, vars irritation över störd studiero växer för varje sekund, snart kommer att visa sig vara en seriemördare av rang. Filmskaparna, långfilmsdebuterande duon Johan Storm och Johan Lundborg, lyckas ett tag skapa en rejält obehaglig stämning.

Men sedan fattas det något, både hos huvudkaraktären och i manuset. Frank går från att vara arg och lite läskig till att bli närmast underligt handlingsförlamad och rädd. Ett nervöst vrak. Och man vill skrika åt honom att han ska skärpa till sig.

Visst, det är befriande att huvudkaraktären i en thriller inte är en machoman. Man vad är det han är? Paranoid? Hans paniska rädsla blir till sist tröttsam.

Vi får följa händelseförloppet enbart genom den hyperventilerande Franks ögon, och Emil Johnsen gör en beundransvärd och övertygande insats när han lyckas föra fram storyn utan att använda särskilt många ord. Men det här greppet leder tyvärr ändå till att man som publik känner sig lite lämnad i sticket. Det tycks vara en svår balansgång, det där med att inte skriva folk på näsan men samtidigt inte heller lämna dem helt konfunderade.

Therese Lindström/TT Spektra

Andra läste även:

Taube står ännu stadigt

Taube står ännu stadigt

Recensioner Klockan sex klingar kyrkklockorna och kören går procession mot scenen för att sjunga Uti vår hage…. ?

Nostalgi med bitter eftersmak

Recensioner I sin marknadsföring trycker Killer Queen mycket på att de inte bara försöker spelar Queen-låtar… ?

En oskuldsfull Flugornas herre

En oskuldsfull Flugornas herre

Filmrecensioner Ytterligare en post-apokalyptisk ungdomsroman har blivit film: The Maze Runner, där ett gäng… ?

Kafka-inspirerad mardröm

Kafka-inspirerad mardröm

Filmrecensioner Submarine-regissören Richard Ayoades nya film The double, med Jesse Eisenberg som spelar sin egen… ?

Höstens publikdragare utsedd

Höstens publikdragare utsedd

Filmrecensioner Ulf Malmros får upprättelse med det sorgsna och komiska dramat Min så kallade pappa, med en drös… ?

Jeff Tweedy: Sukierea

Skivrecensioner Jeff Tweedy: Sukierea Anti/Playground Wilco-sångaren Jeff Tweedy fick feeling och gjorde en… ?

Adam Cohen: We go home

Skivrecensioner Adam Cohen: We go home Cooking Vinyl Klyschan ”sådan far sådan son” fungerar inte riktigt när… ?