Ny användare

Få tillgång till alla nyheter på vk.se genom att starta en prenumeration idag. Du som redan prenumererar på papperstidningen kan aktivera ditt kostnadsfria digitala konto, VK+.

Klicka här för mer information.

Logga in

Recensioner
TRIART Emil Johnsen spelar läkarstudenten Frank som tror sig höra otäcka saker hända i lägenheten ovanför hans egen.

Tröttsam och obehaglig

Publicerad 29 juni 2012

Recensioner Frank (Emil Johnsen) är en läkarstuderande singelkille som tycks ägna all sin tid åt att tentaplugga och dricka kokkaffe ensam i sin lägenhet. Lotte (Ylva Gallon) är hans ganska irriterande granne som ringer på i tid och otid och behöver hjälp med lite av varje.

Isolerad

Filmstaden

Regi: Johan Storm och Johan Lundborg

Med: Emil Johnsen, Ylva Gallon, Peter Stormare mfl.

Betyg: 2

Micke (Peter Stormare) är hennes äldre pojkvän, en högljudd mc-kille med tunga boots som man aldrig får veta särskilt mycket mer om.

Någon av dem är tokig. Kanske. Kanske alla tre. Kanske ingen av dem. Det hela är ytterst oklart.

Spänningsmusik och snabba klippbilder på spruckna äggskal och kaffekokning för tankarna till ”Dexter”-introt. Länge misstänker man att ensamvargen Frank, vars irritation över störd studiero växer för varje sekund, snart kommer att visa sig vara en seriemördare av rang. Filmskaparna, långfilmsdebuterande duon Johan Storm och Johan Lundborg, lyckas ett tag skapa en rejält obehaglig stämning.

Men sedan fattas det något, både hos huvudkaraktären och i manuset. Frank går från att vara arg och lite läskig till att bli närmast underligt handlingsförlamad och rädd. Ett nervöst vrak. Och man vill skrika åt honom att han ska skärpa till sig.

Visst, det är befriande att huvudkaraktären i en thriller inte är en machoman. Man vad är det han är? Paranoid? Hans paniska rädsla blir till sist tröttsam.

Vi får följa händelseförloppet enbart genom den hyperventilerande Franks ögon, och Emil Johnsen gör en beundransvärd och övertygande insats när han lyckas föra fram storyn utan att använda särskilt många ord. Men det här greppet leder tyvärr ändå till att man som publik känner sig lite lämnad i sticket. Det tycks vara en svår balansgång, det där med att inte skriva folk på näsan men samtidigt inte heller lämna dem helt konfunderade.

Therese Lindström/TT Spektra

Rivig uppvisning av Nikki Hill

Rivig uppvisning av Nikki Hill

Recensioner Makarna Nikki och Matt Hill bor i New Orleans, Louisiana, USA.
Därför är det inte helt tokigt att kalla dem för en parvision av Elvis… ?

Blåser lite nytt liv i låtskatten

Blåser lite nytt liv i låtskatten

Recensioner Tillsammans med ”Talang”-stjärnan Erik Linder intar på fredagskvällen Magdalena Eriksson band Idunteatern för att hylla musikarvet från Ted… ?

Jonas Bergsten: Ingen av oss är väl hård på riktigt

Jonas Bergsten: Ingen av oss är väl hård på riktigt

Skivrecensioner Jonas Bergsten: Ingen av oss är väl hård på riktigt
Woah dad!
Ingen av oss är väl hård på riktigt heter den efterlängtade debuten från… ?

Best Coast: California nights

Skivrecensioner Best Coast: California nights
Harvest Records
På sin tredje fullängdare orkar Best Coast inte längre låtsas vara någonting de inte är. Det… ?

Emmylou Harris & Rodney Crowell: The traveling kind

Skivrecensioner Emmylou Harris & Rodney Crowell:
The traveling kind
Warner
The traveling kind tar vid där vännerna Emmylou Harris och Rodney Crowells… ?

Skarp jumbo-action

Skarp jumbo-action

Filmrecensioner Egentligen ska det inte gå att ro Avengers: Age of Ultron i hamn, men den är på det stora hela ett frivarv, skriver VK:s recensent Simon… ?

Hardcore Superstar: HCSS

Skivrecensioner Hardcore Superstar: HCSS
Gain
Om du som jag tycker att Dreamin in a casket var Hardcore Superstars finaste stund, och de nästföljande… ?