Recensioner
TRIART Emil Johnsen spelar läkarstudenten Frank som tror sig höra otäcka saker hända i lägenheten ovanför hans egen.

Tröttsam och obehaglig

Publicerad 29 juni 2012

Recensioner Frank (Emil Johnsen) är en läkarstuderande singelkille som tycks ägna all sin tid åt att tentaplugga och dricka kokkaffe ensam i sin lägenhet. Lotte (Ylva Gallon) är hans ganska irriterande granne som ringer på i tid och otid och behöver hjälp med lite av varje.

Isolerad

Filmstaden

Regi: Johan Storm och Johan Lundborg

Med: Emil Johnsen, Ylva Gallon, Peter Stormare mfl.

Betyg: 2

FÖLJ ÄMNEN

Micke (Peter Stormare) är hennes äldre pojkvän, en högljudd mc-kille med tunga boots som man aldrig får veta särskilt mycket mer om.

Någon av dem är tokig. Kanske. Kanske alla tre. Kanske ingen av dem. Det hela är ytterst oklart.

Spänningsmusik och snabba klippbilder på spruckna äggskal och kaffekokning för tankarna till ”Dexter”-introt. Länge misstänker man att ensamvargen Frank, vars irritation över störd studiero växer för varje sekund, snart kommer att visa sig vara en seriemördare av rang. Filmskaparna, långfilmsdebuterande duon Johan Storm och Johan Lundborg, lyckas ett tag skapa en rejält obehaglig stämning.

Men sedan fattas det något, både hos huvudkaraktären och i manuset. Frank går från att vara arg och lite läskig till att bli närmast underligt handlingsförlamad och rädd. Ett nervöst vrak. Och man vill skrika åt honom att han ska skärpa till sig.

Visst, det är befriande att huvudkaraktären i en thriller inte är en machoman. Man vad är det han är? Paranoid? Hans paniska rädsla blir till sist tröttsam.

Vi får följa händelseförloppet enbart genom den hyperventilerande Franks ögon, och Emil Johnsen gör en beundransvärd och övertygande insats när han lyckas föra fram storyn utan att använda särskilt många ord. Men det här greppet leder tyvärr ändå till att man som publik känner sig lite lämnad i sticket. Det tycks vara en svår balansgång, det där med att inte skriva folk på näsan men samtidigt inte heller lämna dem helt konfunderade.

Therese Lindström/TT Spektra

Artikeln innehåller ett bildspelBildspel
Trevligt samkväm med Wij, Kleerup och Scocco

Trevligt samkväm med Wij, Kleerup och Scocco

Recensioner Trots ostämda gitarrer, allmän förvirring och kraftiga förseningar bjöd Tomas… ?

Recension av Kents sista skiva: &quotEtt starkt farväl"

Recension av Kents sista skiva: "Ett starkt farväl"

Skivrecensioner Kents sista skiva överraskar inte, men är ett obestridligt starkt farväl,… ?

Sista brytet: Livet inglasat

Sista brytet: Livet inglasat

Skivrecensioner Skivdebuterande Sista brytet bjuder på lättfotad men trevlig punk med starka… ?

Bob Dylan: Fallen angels

Bob Dylan: Fallen angels

Skivrecensioner Fallen angels är en samling kompetent framförda bitar ur den stora amerikanska… ?

Cleo: Vi har sagt allt

Cleo: Vi har sagt allt

Skivrecensioner Cleo visar upp mer styrka och självklarhet än någonsin, skriver VK:s Evelina… ?

Radiohead: A moon shaped pool

Radiohead: A moon shaped pool

Skivrecensioner Radiohead har med åren blivit så kompetenta när det gäller att koka ihop vackra… ?

Kygo: Cloud nine

Kygo: Cloud nine

Skivrecensioner Den som under de senaste två åren har lyssnat på radio och lyckats undgå… ?