Ny användare

Få tillgång till alla nyheter på vk.se genom att starta en prenumeration idag. Du som redan prenumererar på papperstidningen kan aktivera ditt kostnadsfria digitala konto, VK+.

Klicka här för mer information.

Logga in

Kultur
Foto: fredrik Backlund Anders Öhrström och Kajsa Linderholm.

Fartfyllt mellan allmoge och flower power

Publicerad 25 juni 2012

Kultur Vid 78 års ålder debuterar Sven Wollter som dramatiker, med sommarföreställningen Flykten till Ravundbergen i jämtländska Döda fallet.  ”Wollter är kvar på barrikaderna, och man kan inte annat än beundra hans integritet, konsekvens och inopportuna hållning.” skriver VK:s recensent om en fartfylld och folklig föreställning.

TEATER

Döda fallet, Ragunda
Flykten till Ravundbergen
Manus: Sven Wollter
Regi: Karl Seldahl
Musik: Lasse Sörlin
Medverkande: Kajsa Linderholm, Kim Anderzon, Ingmar Virta, Mikael Rahm, Anders Öhrström, Yngve Dahlberg, Karin de Frumerie, Anders Tolergård och Ragunda Amatörteatersällskap

Teatern i jämtländska Döda fallet är en fantastisk upplevelse i sig. Utescenen är belägen i ett gränsland där Indalsälvens dalar möter fjällvärldens utlöpare, och bildar ett dramatiskt hänförande landskap.

Där finns också den unika vridläktaren, vilket är precis vad det låter, läktaren där publiken sitter går runt 360 grader. När man har hämtat sig från chocken efter första åkturen är det faktiskt riktigt kul.

Efter de två senaste årens succé med En midsommarnattsdröm har man i år satsat på en nyskriven pjäs av ingen mindre än Sven Wollter, som vid 78 års ålder, och efter närmare ett halvt sekel som skådespelare, nu debuterar som dramatiker.

Pjäsen Flykten till Ravundbergen är emellertid inte ett helt originellt alster, utan en omarbetning av Brechts Den kaukasiska kritcirkeln. Wollter har förlagt sin handling till 1500-talets Jämtland, närmare bestämt till Ragundatrakten, där Döda fallet ligger, med hög igenkänningsfaktor. Senmedeltidens Jämtland är ett ingenmansland, där ständiga strider rasar mellan svenskar och norrmän om herraväldet över denna avlägsna landsända. Krigen hade i hög utsträckning karaktären av inbördeskrig, där frontlinjen gick rakt genom byar och familjer.

Wollter döljer inte ens sin avsikt att peka på paralleller med till exempel Balkan. Han är tydlig med att det var Herrarnas krig, då som nu, och att det är alltid småfolket som får betala det högsta priset. Men att de ändå förmår sätta sig till motvärn, och även om the underdog inte alltid vinner, är det viktigaste att det finns hopp.

Sven Wollter är kvar på barrikaderna, och man kan inte annat än beundra hans integritet, konsekvens och inopportuna hållning. Dessutom är han tack och lov alldeles för erfaren som teatermänniska för att bara skapa enkel plakatteater.

Han är trogen Brechts antirealism. Redan i början bryts illusionen när skådespelarna hälsar publiken välkommen, och samtidigt är forna tiders allmoge och flower power-hippisar. Anakronismerna återkommer genom hela pjäsen, som en verkningsfullt överbryggande parallell mellan tidsepokerna.

Liksom hos mästaren spelar musiken en framträdande roll. Det bjuds på en härlig blandning av sånger och melodier, allt från jazziga dissonanser i Kurt Weills anda till Björn Afzelius slagdängor.

Det är fartfyllt och folkligt, med mycket humor, det sparas inte på fyndiga talesätt, ordlekar och ordvitsar som skulle ha gjort Brecht grön av avund. Men så var han inte heller göteborgare, och inte heller från Ravund.

Föreställningen håller ett fenomenalt högt tempo i första akten, som naturligt nog mattas något i andra. Framför allt kan jag tycka att Wollter vill för mycket med sitt manus, det blir spretigt, och stundtals även lite virrigt, och pjäsen skulle vinna på att materialet kapades något.

Den absolut största behållningen är emellertid skådespelarnas insatser. Ensemblen består av proffs och amatörer från teatersällskapet i Ragunda. Kim Anderzon lyfter sina roller till nya oanade höjder, liksom Anders Öhrström, som förmår variera sig på ett sätt man inte trodde var möjligt. Kajsa Linderholm har en tung bärande roll, med ett kraftfullt utspel. Ingmar Virta är mycket trovärdig som lurifaxen Salomon Ravin. Bra är också Yngve Dahlberg, Karin De Frumiere och Anna Ulin.

De professionella skådespelarna lyfter också amatörerna till nya nivåer. Bäst minns jag Irene Klint och Bertil Westman, två lärare som definitivt har missat sitt kall.

Sommaren är kort, skynda till teatern i Döda fallet. Det är värt ett besök.

Gregor Flakierski

Utmanar alla sinnen

Utmanar alla sinnen

Kultur Musikverket In vain, av tonsättaren George Friedrich Haas, är tekniskt svårt men den stora utmaningen för musikerna är att de under delar av konserten ska spela i totalt mörker. ?

Attack från annan vinkel

Attack från annan vinkel

Kultur Roll the dice började som en kompisgrej men sedan har ambitionerna höjts och senaste albumet hade första världskriget som tema. Nu är det dags för nästa steg: Att spela med en symfoniorkester.  ?

Final på konstskolan som leder vidare

Final på konstskolan som leder vidare

Konst Med en bred presentation som fyller flera utställningsrum avslutar eleverna vid Umeå konstskola vårterminen. ?

Det finns alltid någon som tjänar på klichéerna

Det finns alltid någon som tjänar på klichéerna

Krönikor Jack Hildéns rapport från vildmarken utanför tullarna ett gott exempel på hur klichébilder kan dölja strukturella skavanker – giltigt både för glesbygdsproblematiken som för Umeå 2014. ?

Våra hemlösa men deras tiggare

Våra hemlösa men deras tiggare

Krönikor Nyetableringarna av gratistidningar blottar konflikter som riskerar eskalera, skriver Stefan Bergmark. ?

Artikeln innehåller ett bildspelBildspel
Gränslöst energiskt

Gränslöst energiskt

Konst Konsthögskolans kandidatelever presenterar en utställning där det artificiella och jag-centrerade utforskas med hämningslös färg- och formlust. ?

Picassos mellanhand tog världsopinionen på sängen

Picassos mellanhand tog världsopinionen på sängen

Essä Guernica sattes på kartan av Picassos storslagna mästerverk, men troligen skulle den inte ha förverkligats utan krigskorrespondenten George Steers reportage ?

Ansiktets helhet förblir utom räckhåll

Ansiktets helhet förblir utom räckhåll

Bok Författaren Niclas Nilsson påminner läsaren av hans diktsamling Mene Tekel om att där finns mer än vad vi i förstone uppmärksammar, det bortvända tränger sig igenom, men helheten förblir utom räckhåll.  ?

Historieskrivning utan verklighetsförankring

Historieskrivning utan verklighetsförankring

Kulturdebatt I stället för saklig utvärdering ett stycke propagandistisk platsmarknadsföring – det skriver Erik Persson, som läst boken om Umeå2014.  ?

Ordlösa möten

Ordlösa möten

Konst Umeåkonstnären Gabriel Bohm Calles bjuder in till samtal på låtsasspråk på Galleri Alva. ?

Gatorna och torgens demokratiska dimension

Gatorna och torgens demokratiska dimension

Essä Inför 1 maj gör Jonny Hjelm och Maria Rönnlund en historisk belysning av demokratins behov av gemensamma rum för politiska samtal och förhandlingar. ?

&quotInte min kropp"

"Inte min kropp"

Kultur Inför 1 maj publicerar VK Kultur en ny dikt av Umeå-skribenten Sanna Ulfsparre. Hör dikten i uppläsning av Sanna Ulfsparre. ?

Hoppet står till tron på försoning

Hoppet står till tron på försoning

Krönikor På 40-årsdagen av krigsslutet i Vietnam påminner Olof Kleberg om Robert McNamara och behovet av ånger i storpolitiken. ?

Upplyftande, lekfullt och upproriskt

Upplyftande, lekfullt och upproriskt

Scen I Stina Nybergs dansföreställning Splendour tar dansarna makten över musiken. ?

Spekulationer utan svar på gåtan Zweig

Spekulationer utan svar på gåtan Zweig

Bok Intresset för författaren Stefan Zweig håller i sig och i den nya biografin av George Prochnik ges inblick i det privata och livsomständigheterna bortom det litterära.  ?

Sara Meidell

 

 

 

 

Kulturredaktionen
Telefon: 090-17 60 38
sara.meidell@vk.se

VK:s kulturpris
Artikeln innehåller ett bildspelBildspel
Skapar frizon med språket

Skapar frizon med språket

Kultur Författaren Anna Jörgensdotter är den första av fyra nominerade till VK:S kulturpris 2015. Hon har varken drömt om eller strävat efter att få skriva – orden har alltid funnits där. ?

Författaren läser  ur sin nya roman

TV: Författaren läser
ur sin nya roman

Kultur Författaren Anna Jörgensdotter kommer i dagarna ut med sin ny roman om konstnären Ester Henning. Här läser hon själv ur Drömmen om Ester.  ?

Artikeln innehåller ett bildspelBildspel
Nyfikenhet utan gräns

Nyfikenhet utan gräns

Kultur Mats Gustafsson är den andra av fyra nominerade till VK:s kulturpris 2015.  ?

Lyssna till multimusikern

TV: Lyssna till multimusikern

Kultur Musikern Mats Gustafsson, fostrad av Umeås rika musikliv som numera har hela världen som spelplats, har utvecklat ett eget spelsätt och ljud med sin barytonsaxofon. ?

Artikeln innehåller ett bildspelBildspel
Angelägen rörelse

Angelägen rörelse

Kultur Det är i processen och i samtalet som Malin Hellkvist Sellén utforskar sin scenkonst. Koreografen, som är född och uppvuxen i Umeå, är nominerad till VK:s kulturpris 2015 i kategori scen. ?

TV: Malin om sitt arbete

Kultur Malin Hellkvist Sellén arbetar med text likaväl som med rörelse, med skådespelare eller dansare likaväl som personer utan erfarenhet av scenkonst.
Hör henne själv berätta om arbetet som koreograf. ?

Artikeln innehåller ett bildspelBildspel
Ingen konst utan ilska

Ingen konst utan ilska

Kultur Konstnären Anders Sunna är den fjärde som nominerats till VK:s kulturpris i år. Bakom hans saktmodiga yta ligger en ilska som driver på hans bilder och skapar mångbottnade berättelser i en respektlös blandteknik.  ?

TV: Hör konstnären om sitt arbete

Kultur Anders Sunna arbetar som konstnär och familjens långdragna konflikt med staten, kring tolkningen av rennäringslagen, har präglat så väl livet som konsten. Hör honom berätta själv. ?

Artikeln innehåller ett bildspelBildspel
Staden, Maj och mina många jag

Staden, Maj och mina många jag

Bok VK:s Sara Meidell gör ett återbesök i gamla hemstaden Örnsköldsvik med Kristina Sandberg och Maj vid sin sida. ?

Lås upp biblioteket även på söndagar

Lås upp biblioteket även på söndagar

Krönikor Kajen i Umeå håller på att bli en folklig plats, men då passar stora delar av Väven på att ha söndagsstängt. Det har inte varit någon övertygande start på Umeås nya kulturhus, skriver Lars Böhlin.  ?

Mest läst på Kultur