Ny användare

Få tillgång till alla nyheter på vk.se genom att starta en prenumeration idag. Du som redan prenumererar på papperstidningen kan aktivera ditt kostnadsfria digitala konto, VK+.

Klicka här för mer information.

Logga in

Kultur
Foto: fredrik Backlund Anders Öhrström och Kajsa Linderholm.

Fartfyllt mellan allmoge och flower power

Publicerad 25 juni 2012

Kultur Vid 78 års ålder debuterar Sven Wollter som dramatiker, med sommarföreställningen Flykten till Ravundbergen i jämtländska Döda fallet.  ”Wollter är kvar på barrikaderna, och man kan inte annat än beundra hans integritet, konsekvens och inopportuna hållning.” skriver VK:s recensent om en fartfylld och folklig föreställning.

TEATER

Döda fallet, Ragunda
Flykten till Ravundbergen
Manus: Sven Wollter
Regi: Karl Seldahl
Musik: Lasse Sörlin
Medverkande: Kajsa Linderholm, Kim Anderzon, Ingmar Virta, Mikael Rahm, Anders Öhrström, Yngve Dahlberg, Karin de Frumerie, Anders Tolergård och Ragunda Amatörteatersällskap

Teatern i jämtländska Döda fallet är en fantastisk upplevelse i sig. Utescenen är belägen i ett gränsland där Indalsälvens dalar möter fjällvärldens utlöpare, och bildar ett dramatiskt hänförande landskap.

Där finns också den unika vridläktaren, vilket är precis vad det låter, läktaren där publiken sitter går runt 360 grader. När man har hämtat sig från chocken efter första åkturen är det faktiskt riktigt kul.

Efter de två senaste årens succé med En midsommarnattsdröm har man i år satsat på en nyskriven pjäs av ingen mindre än Sven Wollter, som vid 78 års ålder, och efter närmare ett halvt sekel som skådespelare, nu debuterar som dramatiker.

Pjäsen Flykten till Ravundbergen är emellertid inte ett helt originellt alster, utan en omarbetning av Brechts Den kaukasiska kritcirkeln. Wollter har förlagt sin handling till 1500-talets Jämtland, närmare bestämt till Ragundatrakten, där Döda fallet ligger, med hög igenkänningsfaktor. Senmedeltidens Jämtland är ett ingenmansland, där ständiga strider rasar mellan svenskar och norrmän om herraväldet över denna avlägsna landsända. Krigen hade i hög utsträckning karaktären av inbördeskrig, där frontlinjen gick rakt genom byar och familjer.

Wollter döljer inte ens sin avsikt att peka på paralleller med till exempel Balkan. Han är tydlig med att det var Herrarnas krig, då som nu, och att det är alltid småfolket som får betala det högsta priset. Men att de ändå förmår sätta sig till motvärn, och även om the underdog inte alltid vinner, är det viktigaste att det finns hopp.

Sven Wollter är kvar på barrikaderna, och man kan inte annat än beundra hans integritet, konsekvens och inopportuna hållning. Dessutom är han tack och lov alldeles för erfaren som teatermänniska för att bara skapa enkel plakatteater.

Han är trogen Brechts antirealism. Redan i början bryts illusionen när skådespelarna hälsar publiken välkommen, och samtidigt är forna tiders allmoge och flower power-hippisar. Anakronismerna återkommer genom hela pjäsen, som en verkningsfullt överbryggande parallell mellan tidsepokerna.

Liksom hos mästaren spelar musiken en framträdande roll. Det bjuds på en härlig blandning av sånger och melodier, allt från jazziga dissonanser i Kurt Weills anda till Björn Afzelius slagdängor.

Det är fartfyllt och folkligt, med mycket humor, det sparas inte på fyndiga talesätt, ordlekar och ordvitsar som skulle ha gjort Brecht grön av avund. Men så var han inte heller göteborgare, och inte heller från Ravund.

Föreställningen håller ett fenomenalt högt tempo i första akten, som naturligt nog mattas något i andra. Framför allt kan jag tycka att Wollter vill för mycket med sitt manus, det blir spretigt, och stundtals även lite virrigt, och pjäsen skulle vinna på att materialet kapades något.

Den absolut största behållningen är emellertid skådespelarnas insatser. Ensemblen består av proffs och amatörer från teatersällskapet i Ragunda. Kim Anderzon lyfter sina roller till nya oanade höjder, liksom Anders Öhrström, som förmår variera sig på ett sätt man inte trodde var möjligt. Kajsa Linderholm har en tung bärande roll, med ett kraftfullt utspel. Ingmar Virta är mycket trovärdig som lurifaxen Salomon Ravin. Bra är också Yngve Dahlberg, Karin De Frumiere och Anna Ulin.

De professionella skådespelarna lyfter också amatörerna till nya nivåer. Bäst minns jag Irene Klint och Bertil Westman, två lärare som definitivt har missat sitt kall.

Sommaren är kort, skynda till teatern i Döda fallet. Det är värt ett besök.

Gregor Flakierski

En slöjdare tar till orda

En slöjdare tar till orda

Kultur På onsdag sommarpratar Umeåbon Jögge Sundqvist och då slår han ett slag för slöjd – och förklarar hur det kom sig att han inte ser slöjd som konst.  ?

Text mot dumheten gav ingen effekt

Text mot dumheten gav ingen effekt

Bok ”Man borde grunda en förening mot dumhetens utbredning”, skrev författaren Robert Musil. Det gjorde han inte men han skrev essän Om dumheten som nu finns på svenska, och Tommy Sundin har läst den.  ?

Kullahusets hemlighet under Nixon

Bok ”Det måste löna sig att motarbeta”, hävdade Kjartan Slettemark, Om detta skriver Tomas Strandlund som hittar fynd i sin bokhylla.  ?

Leif GW sticker ut hakan

Leif GW sticker ut hakan

Bok Leif GW Persson visar i sin nya bok det hart när omöjliga i att förena polisarbete på toppnivå med att vara mamma, skriver Inger Dahlman i sin recension.  ?

I mörkret är alla män lika

Kultur Genom individen Hagamannens monstruösa handlingar, tar många män tillfället i akt att ytterligare försöka inskärpa skillnaden mellan ”mig” och ”honom”, skriver P O Ågren angående debatten om Hagamannen. ?

Amatörernas engagemang från Kulturnatta saknas

Kultur Den som ville ta ett initiativ fick göra det och komma med i programmet, skriver Lars Böhlin om Kulturnatta som inte längre finns.  ?

Lysande resa i svenskbygder

Lysande resa i svenskbygder

Bok Läsaren tar del av ett mänskligt möte med den estlandssvenska kulturen i På strövtåg i Aiboland, menar en förtjust Peter Berglund.  ?

Doroteaupproret bär frön till jämlikt samhälle

Doroteaupproret bär frön till jämlikt samhälle

Kultur Att inte fascineras av Doroteabornas till synes orubbliga motstånd är svårt, skriver Erik Persson som ser konflikten kring sjukstugan som en pusselbit i en större samhällsomvandling.  ?

Hör ett smakprov på operan i fårhuset

TV: Hör ett smakprov på operan i fårhuset

Scen Hör ett smakprov på den vackra sången. ?

En kvittrande föreställning

En kvittrande föreställning

Scen Det tyckte VK:s recensent om Opera i fårhuset. ?

Myten Brøgger består

Myten Brøgger består

Bok Än en gång njuter Suzanne Brøgger av att leka kurragömma med läsarna – nu med täckmantel av den biografi Louise Zeuthens lydigt sömmar, det skriver Annelie Bränström Öhman som läst. ?

Sara Meidell

 

 

 

 

Kulturredaktionen
Telefon: 090-17 60 38
sara.meidell@vk.se

FLYKTVÄGAR
Från Rostock till rymden

Från Rostock till rymden

Kultur En fråga på en färja gör Anders Sjögren till människosmugglare, men människors flykt är ingen nyhet, definitivt inte i science fiction.  ?

Skälet till att kvinnor kryper

Skälet till att kvinnor kryper

Kultur De krypande kvinnorna skulle kunna stå som tema för hela 1900-talet, skriver Annelie Bränström Öhman som känner att inte mycket har förändrats på 2000-talet. ?

Kulturen som utrymningsväg

Kulturen som utrymningsväg

Kultur Det sägs att kulturen ska bära sig, men det viktigaste är att den bär oss. Det skriver Sanna Ulfsparre som är tillbaka på Nordanå i Skellefteå.  ?

Flykt från jagets skevhet

Flykt från jagets skevhet

Kultur Vore livet lättare utan tillgång till flyktvägar? frågar sig Tommy Sundin som i sin betraktelse över klassikern En förlorad värld finner ett nekande svar.  ?

På jakt efter friheten i norr

På jakt efter friheten i norr

Kultur Per Runesson följer the Underground Railroad och slavarnas väg mot frihet i norr i kulturens sommarserie om flyktvägar. ?

Kroppen valde att fly

Kroppen valde att fly

Kultur Under åren av militärövning stod den förträngda ångesten på lut. Om hur den till sist bröt fram berättar Gunnar Balgård i kulturens sommarserie. ?

Farväl, Facebook?

Farväl, Facebook?

Kultur VK Kulturs sommarserie ”Flyktvägar” inleds med en betraktelse av Sara Meidell kring nätberoende och flyktförsök från sociala medier i sommartid. ?

Att fly från och att fly till

Att fly från och att fly till

Kultur Om litterära flyktvägar som fängslat och fascinerat skriver i dag Lena Kjersén Edman i sitt bidrag till kulturens sommarserie Flyktvägar. ?

Mest läst på Kultur