Ny användare

Få tillgång till alla nyheter på vk.se genom att starta en prenumeration idag. Du som redan prenumererar på papperstidningen kan aktivera ditt kostnadsfria digitala konto, VK+.

Klicka här för mer information.

Logga in

Kultur
Foto: fredrik Backlund Anders Öhrström och Kajsa Linderholm.

Fartfyllt mellan allmoge och flower power

Publicerad 25 juni 2012

Kultur Vid 78 års ålder debuterar Sven Wollter som dramatiker, med sommarföreställningen Flykten till Ravundbergen i jämtländska Döda fallet.  ”Wollter är kvar på barrikaderna, och man kan inte annat än beundra hans integritet, konsekvens och inopportuna hållning.” skriver VK:s recensent om en fartfylld och folklig föreställning.

TEATER

Döda fallet, Ragunda
Flykten till Ravundbergen
Manus: Sven Wollter
Regi: Karl Seldahl
Musik: Lasse Sörlin
Medverkande: Kajsa Linderholm, Kim Anderzon, Ingmar Virta, Mikael Rahm, Anders Öhrström, Yngve Dahlberg, Karin de Frumerie, Anders Tolergård och Ragunda Amatörteatersällskap

Teatern i jämtländska Döda fallet är en fantastisk upplevelse i sig. Utescenen är belägen i ett gränsland där Indalsälvens dalar möter fjällvärldens utlöpare, och bildar ett dramatiskt hänförande landskap.

Där finns också den unika vridläktaren, vilket är precis vad det låter, läktaren där publiken sitter går runt 360 grader. När man har hämtat sig från chocken efter första åkturen är det faktiskt riktigt kul.

Efter de två senaste årens succé med En midsommarnattsdröm har man i år satsat på en nyskriven pjäs av ingen mindre än Sven Wollter, som vid 78 års ålder, och efter närmare ett halvt sekel som skådespelare, nu debuterar som dramatiker.

Pjäsen Flykten till Ravundbergen är emellertid inte ett helt originellt alster, utan en omarbetning av Brechts Den kaukasiska kritcirkeln. Wollter har förlagt sin handling till 1500-talets Jämtland, närmare bestämt till Ragundatrakten, där Döda fallet ligger, med hög igenkänningsfaktor. Senmedeltidens Jämtland är ett ingenmansland, där ständiga strider rasar mellan svenskar och norrmän om herraväldet över denna avlägsna landsända. Krigen hade i hög utsträckning karaktären av inbördeskrig, där frontlinjen gick rakt genom byar och familjer.

Wollter döljer inte ens sin avsikt att peka på paralleller med till exempel Balkan. Han är tydlig med att det var Herrarnas krig, då som nu, och att det är alltid småfolket som får betala det högsta priset. Men att de ändå förmår sätta sig till motvärn, och även om the underdog inte alltid vinner, är det viktigaste att det finns hopp.

Sven Wollter är kvar på barrikaderna, och man kan inte annat än beundra hans integritet, konsekvens och inopportuna hållning. Dessutom är han tack och lov alldeles för erfaren som teatermänniska för att bara skapa enkel plakatteater.

Han är trogen Brechts antirealism. Redan i början bryts illusionen när skådespelarna hälsar publiken välkommen, och samtidigt är forna tiders allmoge och flower power-hippisar. Anakronismerna återkommer genom hela pjäsen, som en verkningsfullt överbryggande parallell mellan tidsepokerna.

Liksom hos mästaren spelar musiken en framträdande roll. Det bjuds på en härlig blandning av sånger och melodier, allt från jazziga dissonanser i Kurt Weills anda till Björn Afzelius slagdängor.

Det är fartfyllt och folkligt, med mycket humor, det sparas inte på fyndiga talesätt, ordlekar och ordvitsar som skulle ha gjort Brecht grön av avund. Men så var han inte heller göteborgare, och inte heller från Ravund.

Föreställningen håller ett fenomenalt högt tempo i första akten, som naturligt nog mattas något i andra. Framför allt kan jag tycka att Wollter vill för mycket med sitt manus, det blir spretigt, och stundtals även lite virrigt, och pjäsen skulle vinna på att materialet kapades något.

Den absolut största behållningen är emellertid skådespelarnas insatser. Ensemblen består av proffs och amatörer från teatersällskapet i Ragunda. Kim Anderzon lyfter sina roller till nya oanade höjder, liksom Anders Öhrström, som förmår variera sig på ett sätt man inte trodde var möjligt. Kajsa Linderholm har en tung bärande roll, med ett kraftfullt utspel. Ingmar Virta är mycket trovärdig som lurifaxen Salomon Ravin. Bra är också Yngve Dahlberg, Karin De Frumiere och Anna Ulin.

De professionella skådespelarna lyfter också amatörerna till nya nivåer. Bäst minns jag Irene Klint och Bertil Westman, två lärare som definitivt har missat sitt kall.

Sommaren är kort, skynda till teatern i Döda fallet. Det är värt ett besök.

Gregor Flakierski

Slottsensemble med humor och briljans

Musik Schönbrunns slottsensemble kommer till Norrlandsoperan med repertoar hämtad från den årliga nyårskonserten med Wienerfilharmonikerna – och lämnar ingen besviken. ?

Sent möte gav ingen ny klarhet

Sent möte gav ingen ny klarhet

Kultur En och en halv timme innan förslaget till beslut skulle läggas fram mötte politikerna för första gången konstnärer som direkt berörs av beslutet. ?

Sagateatern omfamnad av konstnärer

Sagateatern omfamnad av konstnärer

Konst Konsthögskolan gör en angelägen kommentar av en tidsanda med en grupputställning som intar kulturbastionen Saga.  ?

Nio namn till Littfest

Kultur Nu släpper Littfest, Umeås internationella litteraturfestival, nio nya namn. ?

Politiker kritiseras för att försvaga konsten

Politiker kritiseras för att försvaga konsten

Kultur Konstkonsulenttjänsten inom Region Västerbotten ska flyttas till två nya huvudmän. Politikernas förslag att Konstfrämjandet och Museum Anna Nordlander tar över går stick i stäv med tjänstemännens underlag.  ?

Svängigt med enkla medel

Svängigt med enkla medel

Musik Daniel Karlsson Trio intygade på Umeåbesök i Studion att Grammisnomineringen är välförtjänt. ?

Tyskt pianolejon med starka nypor

Musik Dirigenten Stefan Asbury och pianisten Markus Groh bjöd tillsammans med Norrlandsoperans symfoniorkester på ett helgjutet torsdagsprogram. ?

Kulturelitens värsting

Kulturelitens värsting

Bok Med tillgång till bland annat Stolpearkivet har idéhistorikerna Svante Nordin lyckats synliggöra den legendariske tyckaren och kulturelitens värsting Sven Stolpe i biografin Blåsten av ett temperament. ?

Sara Meidell

 

 

 

 

Kulturredaktionen
Telefon: 090-17 60 38
sara.meidell@vk.se

I väntan på snön

I väntan på snön

Krönikor Om snö som död eller liv, snö som början eller slut, skriver Maria Jönsson, ny litteraturkrönikör på VK Kultur. ?

Regionernas kultur hotas

Regionernas kultur hotas

Krönikor En proteströrelse mot indraget stöd till regionernas kultur kan enkelt dra nytta av tidskriftsdebattens argument. ?

Provins får nya redaktörer

Kultur Efter fyra år avslutar Erik Jonsson sitt redaktörskap för tidskriften Provins. Nya redaktörer för den norrländska kulturtidskriften blir Pernilla Berglund och Helena Fagertun. ?

"Det roligaste är friheten jag fått"

"Det roligaste är friheten jag fått"

Kultur Tre frågor till kulturjournalisten Kerstin Berggren, aktuell med nya kulturpodden Spotlight med Krister Henriksson som första gäst. ?

Herr Espmark från Stockholm

Herr Espmark från Stockholm

Krönikor Om akademiledamöten Kjell Espmarks tal om litteraturkritikens kris skriver Olof Kleberg.  ?

Fem förslag på vad Lindberg kan mena

Fem förslag på vad Lindberg kan mena

Krönikor VK:s Lars Böhlin funderar över vad Umeås nya kommunalråd Hans Lindberg egentligen kan mena när han säger att han har lärt sig av det som har hänt.  ?

Mest läst på Kultur