Tomas Polvall vandrar längs gatorna i Dublin under det årliga firandet av Bloomsday, den 16 juni – dagen då James Joyces Ulysses utspelar sig.

Bloomsday. Vädret är som det ska: molnigt, med återkommande inslag av lätt regn och hastiga stråk av solljus. Turisterna är på plats. Hotellen är fullbokade. Scenen är vidöppen för improvisationer. Överallt vandrar personer från 1900-talets mest berömda roman, Ulysses, som utspelas under en dag. Den 16 juni 1904. Från morgon till morgon går Leopold Bloom genom staden. Noterar vad han ser, hör och luktar – gör sina ärenden och vandrar vidare, utan att särskilt mycket händer på romanens 820 nyöversatta svenska sidor.

Ulysses skildrar den moderna stadens tillkomst, det förra sekelskiftets stad där industrialismen med elektricitet och modern trafik som tunnelbanor, spårvagnar, bussar, bilar och cyklar gick in i en ny fas.

Ulysses är en tegelsten full av snapshots: gester, substantiv, matdofter på de gåendes väg. I en liten storstad där blickar hela tiden möts. Joyce Dublin är, upptäcker jag på plats, välbevarat, många gator och byggnader är som klippta ur Ulysses. Det är bara att vandra rakt in i romanen, rakt ut i staden. Föreställningar från månaders intensiva läsning möter nu Dublin, steg för steg.

Många romaner är så välskrivna och ordentliga att de klarar sig utan läsare, så icke Ulysses. Den kräver en kreativ läsare som kan höra romanens röster under sin vandring i dagens Dublin.

”Färska jordgubbar. Tjugo euro för blommorna. Föreställningen är klockan tre i Saint Stephens Green. Titta där kommer Joyce”, säger folk när en kusligt porträttlik hattmakare vandrar uppför Grafton Street. ”Så ska hunden ha svans.” Skickligt formar clownen ballongerna inför förundrande barnögon.

Caféer och restauranger. Överallt liv och rörelse. Stephen och Leopold hade jublat om de kunde träda ut från romanen och uppleva dagens Dublin. Och Jesus kunde. På den tredje dagen. Så varför skulle inte Joyce romanpersoner återvända för en dag, deras dag. Blooms dag.

Ulysses kan uppfattas som en bruksanvisning i hur man färdas i en stad, eller snarare en massa bruksanvisningar, ty när man väl inbillat sig hur det bäst låter sig göras kommer ett nytt kapitel som blir en ny uppvisning i ett helt nytt sätt att förhålla sig till staden.

Efterhand lär man att bara fantasin och kreativiteten sätter gränser för våra stadsupplevelser. För den som steg för steg vill följa Leopold Blooms vandring finns en tjock bok där citat från boken anges på kartor som hjälper den följsamme att komma på rätt spår. Jag vill gå vilse. Jag vill förlora mig själv i världen. För att finna mig själv i världen. Det gamla jaget måste försvinna för att ett nytt jag ska födas. Dublin är ett ljuvligt förlossningsrum för nya jag.

Ulysses är ett vanvettigt försök att skildra allt. Samtidigt.

Händelser, tankar och historia slåss om utrymmet på samma sätt som de gör i våra hjärnor. Freud analyserade de undermedvetnas strömmar i ett mörkt rum i Wien. Joyce skildrade dem på offentliga platser i Dublin. Gå, lyssna, tala, anteckna, fantisera, fotografera. Finns extra mycket tid för det under den lördag när Dublin är Bloomsday. Det är en fest att vara reporter i detta myller. Så mycket mänsklighet, så många skratt. En närgången kamera ovan ett stort leende öppnar dörrar till hur många samtal som helst. Om Ulysses förändras av en vistelse i Dublin vet jag inte, men att Dublin förändras när man har läst Ulysses är odiskutabelt, så levande blir staden att det är dumt att inte läsa romanen innan man beger sig ut i (sta)den.

Stegen för Leopold Bloom lite varstans i staden, planer på vägval uppstår ibland, men glöms snabbt bort av nya infall som för honom i nya riktningar, bråttom har han inte.

Han litar till tron att han nog ska hinna med det som behövs, stannar upp och samtalar och får impulser till nya färdvägar, ungefär på samma sätt är det med tankarna, de lever sitt eget liv, ibland med snabba associationer som visar att de inte hinner med och ibland försjunker de i fördjupningar som ger ro och perspektiv. Det är ett tilltalande sätt att va(nd)ra, särskilt under Blooms dag när Dublin är fylld med människor som blivit smittade av romanen.

Tomas Polvall
(text och bild)