Skuggteaterns nästa föreställning handlar om livet på Umedalen, men än finns bara idéer till hur det ska bli. Föreställningen skapas nämligen under repetitionerna och kan förändras ända fram till premiären. Förra veckan tog teatergruppens projekt avstamp på det gamla sjukhusområdet.

- Det här är både spännande och skrämmande, säger Emil Nilsson-Mäki, projektledare och regissör för föreställningen Allt kommer att bli bra.

Sedan i höstas har han jobbat med en grundlig research om livet på det gamla mentalsjukhuset.

Mycket av det som skrivits om Umedalen är läkarnas positiva berättelser om verksamheten. En annan bild kommer fram i patientbrev och en ytterligare dimension av vad som hände har teatergruppen fått genom intervjuer med gamla vårdare.

- Vi vill inte bara berätta en mörk historia utan ge olika slags skildringar, även det positiva. Här fanns många goda intentioner som vi vill förmedla, säger regissören.

Nästan alla i Umeå har någon anknytning till Umedalen. Antingen känner man någon som var inlagd eller någon som jobbat här, och bilden är inte entydig.

- Vi gör inga anspråk på att berätta sanningen utan kommer att göra en oerhört subjektiv betraktelse utifrån vissa punkter i det stora materialet, säger scenografen Peter Mollwing.

Än finns inget manus, ingen dialog, inga scenföreskrifter och ingen musik. Allt skapas i den process som tar fart efter sommaren, men redan i veckan inleddes arbetet med work shops och en rundvandring på sjukhusområdet.

Med den gamla kartan i handen pekar och berättar Emil för de andra. Från den gamla huvudentrén, i söder, blir uppbyggnaden av området mer begriplig. De friskaste patienterna höll till närmast ingången och därefter var de placerade efter orolighetsgrad bort till de tyngsta avdelningarna.

Love Ersare, Magnus Nilsson-Mäki och Karin Malmberg är föreställningens skådespelare och de tittar och super in atmosfären.

- Det känns väldigt dubbelt, både harmoniskt och koncentrationslägerlikt, säger Karin.

- Det är jättebra att ha en bild av hur det ser ut när man kan röra sig, säger Love.

- Känslan man får här kan vi ta med oss i föreställningen, säger Magnus.

På plats blir det tydligt hur Umedalen var ett samhälle i samhället.

- Både patienter och anställda byggde sin egen verklighet där de levde sina liv, säger Emil Nilsson-Mäki.

Om hur det var att komma hit och möta den världen, både som patient och vårdare, vill pjäsens kreatörer förmedla. En vision de har är att pjäsen följer en person från starten till stängningen av Umedalen, som tog emot sin första patient i december 1934 och avslutade verksamheten drygt 50 år senare.

- För att kunna förmedla att de gjorde så gott de kunde i sin tid kan vi inte välja ut bara en bit av sjukhusets historia, säger Frida Allberg, producent och kostymör.

Valet av arbetssätt, så kallad devising, kom Skuggteatern i kontakt med för tre år sedan då de såg en föreställning med scenkollektivet NIE (New International Encounter Company). Efter en veckas work shop i maj har de nya kunskaperna sammanfogats med gruppens egna sätt att jobba.

- Vi vill utvecklas och gillar arbetsmetoden som är öppen och lätt och fungerar om man vill ta upp tunga ämnen, säger Emil.

Idéerna som finns ska testas när repetitionerna startar i augusti, men alla nya infall som väcks under tiden har lika stort inflytande över slutprodukten som kan förändras ända fram till premiären.

- På samma gång måste vi vara respektfulla mot varandra och respektlösa mot våra egna visioner, säger regissören.

Hittills är fyra föreställningar inplanerade med premiär den 5 oktober på Skuggteaterns egna scen på Ålidhem.

Karin Bernspång