Umeå universitets nya magasin Tänk vittnar om en förändrad verkligheten vid svenska universitetet har förändrats radikalt. Bakom en glättig marknadsfasad – en moderniserad Potemkin-kuliss – finner vi ett krackelerande innandöme som lider av den osäkerhet som det neoliberala och så kallade globaliserade samhället alltjämt skapar. I dessa tider räcker det inte med att tänka utan det krävs att tänka om!
Det skriver Lars Dahlström, pensionerad docent i pedagogik med internationell inriktning och tidigare verksam vid Umeå universitet.

Häromdagen fick jag Umeå universitets nya magasin ”Tänk” i min brevlåda. Underrubriken säger att det är ett vetgirigt magasin och genom den annonseringen vill man koppla ihop tänkandet med en önskan om att veta och förstå, förmodar jag. Det är en till synes imponerande tidskrift som påminner om den kolorerade veckopressen. I första numret adresseras temat ”gränslöst” och det nya konstnärliga campus, som officiellt invigdes den 26 maj 2012.

Den dagen tog jag cykeln till Bildmuseet som nyligen flyttat till detta campus för att titta på de nya och omtalade lokalerna vid Umeälvens strand. Då såg jag bland annat designhögskolans studentprojekt på Bildmuseets sjätte våning, som presenteras under rubriken ”Tänk om”. Ingressen i utställningsfoldern relaterar till denna rubrik och begreppets olika betydelser.

Å ena sidan kan tänk om få en visionär betydelse som i folderns exempel; ”tänk om vi kan skapa en bättre värld genom design?”. Å andra sidan kan ”tänk om” vara en uppmaning till nytänkande och att våga tänka bortom både det för givet tagna och de ramar som traditioner och rådande paradigm sätter upp. Det är denna senare tolkning av begreppet tänk om som fastnade i mina tankar när jag ögnade igenom universitetets nya magasin.

Magasinet börjar med en krönika av rektor Lena Gustafsson om hur viktigt det är att våga ta risker och att arbeta långsiktigt. Hon menar till och med att risktagande ”borde per definition genomsyra allt forskningsarbete” och att universitetets största utmaning är ”att kunna erbjuda långsiktigt stabila förutsättningar till våra forskare, lärare och studenter.

Mina egna erfarenheter av internationellt arbete vad gäller utbildning och forskning under mer än trettio år som universitetsanställd verifierar hur viktigt detta risktagande och långsiktigheten är även när universitetets företrädare visar ett svalt intresse, kanske på grund av att min verksamhet saknat kommersiella intressen och ofta tillämpat ett kritiskt samhällsperspektiv.

Kritiska perspektiv skymtar fram lite här och där i magasinet, men framför allt är det ett instrumentellt marknadsperspektiv som gör sig gällande för en kritisk läsare. Detta trots att utbildningsmiljön och inte näringslivsaspekten är viktigast för ett universitet, enligt dess förre rektor Göran Sandberg.

Dock blir man informerad redan på första uppslaget att magasinet är producerat av ett företag som heter Intellecta Corporate – ska det tas som en intäkt för ett ytterligare utbrett marknadstänkande på det intellektuella området eller att universitetets egna resurser även på informationsenheten har drabbats av den allmänna arbetsintensifieringen och därför tvingar universitetets marknadsföring ut på marknaden för att uppnå en skenbar intern effektivisering genom så kallad outsourcing?

Magasinet Tänk innehåller många läsvärda artiklar om utbildnings- och forskningsprojekt som lett till ny och intressant kunskap och även till positiv produktutveckling med både maskinella och mänskliga effekter, dock ofta inom ett snävt marknadsperspektiv. Magasinet är även marknadsanpassat vad gäller det förmodade behovet att bekanta sig med kändisskap genom att bland andra inkludera författaren Susanna Alakoski i egenskap som tidigare student och den fiktiva Lisbet Salander vars förebild är från Umeå.

Allt detta kan nog vara bra som ett sätt att försöka marknadsföra Umeå universitet, men det ger samtidigt om inte en falsk så åtminstone en ofullständig bild av dagens universitetsvärld. Och detta menar jag är djupt olyckligt då det understödjer ett förskönande av verkligheten som är närmast lögnaktigt.

Universitetets strävan att bli världsbäst – åtminstone inom några av ledningen utvalda excellens områden vilket för övrigt följer den nationella trenden – innebär att man oreflekterat anammar logiken att några måste stå tillbaka för att andra ska lyckas, eftersom resurser styrs till prioriterade områden. Som ett brev på posten kommer då ranglistorna fram för att visa förträffligheten och för att undvika en fokusering på annat, eftersom en konsekvens är att konkurrens och ojämlikhet blir en del av det interna universitetslivet på grund av en medveten policy.

Detta skapar en känsla av osäkerhet som tillsammans med intensifiering och byråkratisering av arbetet blir en börda som skapar personlig stress såväl som stress i systemet och som knappast är en bra grogrund för talet om långsiktighet och att skapa interaktiva miljöer om man med det menar såväl fysiska som datoriserade miljöer över verkliga och administrativa gränser.

Intensifieringen sker på flera plan. Numera ska en undervisande lärare göra fler arbetsmoment än tidigare och utföra sysslor som förut sköttes av andra befattningshavare.

Förutom att förbereda undervisningen ska han/hon också boka undervisningssalar och kommunicera med studenter både fysiskt och via e-post innan, under, och efter undervisningen. Och detta arbete ska utföras på mycket kortare tid än tidigare eftersom det till varje högskolepoäng anslås ett mindre antal arbetstimmar för att utföra arbetet, vilket får till konsekvens att en och samma undervisande individ måste undervisa fler kurstillfällen för att fylla sin tjänst.

Detta leder ofta till en försämrad undervisning, trots att man officiellt försöker undvika den fokuseringen genom en annan typ av ranglistor, nämligen det som kallas pedagogiska utmärkelser. Men vän av ordning kan då invända att till exempel samhällsvetenskapliga fakulteten kommer att få en höjd studentpeng. Detta hjälper föga om denna höjda studentpeng äts upp av ökade hyreskostnader från Akademiska Hus och normala lönehöjningar bland personalen.

Universitetet har dessutom infört ett management system där de som tidigare var utsedda av den egna personalen som ledare (prefekt) för en institution och som ledde institutionen utifrån ett mandat från en personal- och studentledd styrelse, har ersatts av en chef som numera endast är ansvarig uppåt i universitetshierarkin med endast meddelandeansvar till sina tidigare arbetskamrater. På så sätt kryper det som kallas New Public Management och dess externa kontrollsystem sakta in under skinnet på vanliga universitetsanställda och ökar på ojämlikhet och osäkerhet.

För den som lyckas få tid till forskning som doktorand, via en postdoc tjänst, eller genom externa medel så slår en annan marknadsinriktning till. Då måste forskaren publicera i prestigefyllda internationella tidskrifter eftersom en avhandling numera i huvudsak är ett antal artiklar snarare än en vetenskaplig narrativ och ett forskningsprojekts resultat bedöms ofta efter hur man lyckas med publiceringar.

Forskningsprocessen blir ofta styrd av vad dessa tidskrifter eller bidragsgivare helst stödjer. Även det vetenskapliga arbetet får då en instrumentell inriktning som inte gynnar innovativt tänkande eller risktagande på grund av devisen ”publish or perish”, det vill säga publicera eller gå under!

Universitetens status avgörs också efter publiceringsgraden – ju fler publiceringar i prestigefyllda tidskrifter – dess då bättre är ett universitet enligt den internationella måttstocken. Numera är globala förlag och en till dem knuten kader av forskare och granskare en viktig maktfaktor i den akademiska världen. Paradigmskiften låter sig sällan göras bland dessa grupper som gärna vill hålla fast vid makten, statusen och tolkningsföreträden.

Sålunda, bakom en glättig marknadsfasad – en moderniserad Potemkin-kuliss – finner vi ett krackelerande innandöme som lider av den osäkerhet som det neoliberala och så kallade globaliserade samhället alltjämt skapar.

I dessa tider räcker det inte med att tänka utan det krävs att tänka om!

Lars Dahlström