Flickan tar form

I ett projekt där konst möter vetenskap upplåter umeåforskarna Elza Dunkels, Camilla Hällgren och Gun-Marie Frånberg plats åt den osynliga flickan. I en digital antologi bidrar forskare och konstnärer från hela världen med en kritisk blick på flickskapet.

Offpistforskning – så beskriver en av de tre krafterna bakom Invisible Girl, forskaren Elza Dunkels, processen som präglat arbetet. Åtskilliga år har gått sedan den första tanken uppstod hos henne, Gun-Marie Frånberg och Camilla Hällgren, om att tillsammans ta sig an flickskapet. Men projektet fick gång på gång läggas på is av praktiska skäl.

- Flickan och konstruktionen av flickskap befinner sig i ett jobbigt mellanläge, i ett svårdefinierat forskningsfält. Det stod klart att flickan helt enkelt inte var så intressant, berättar Elza Dunkels, liksom övriga två verksam vid institutionen för tillämpad utvecklingsvetenskap vid Umeå universitet och med ett specialintresse för ungdomskultur på nätet.

Trots svalt intresse och avslag efter avslag från tänkta finanisärer ville ingen i gruppen ge upp tanken om sitt flickprojekt och för drygt ett år sedan beslutade de sig för att genomföra projektet utan finansiellt stöd, genom att skrapa ihop tid från sina ordinarie tjänster.

- På ett sätt var det befriande att bara köra på, det blev ett friare arbete när vi kunde jobba på utan externa krav, säger Camilla Hällgren, forskare och fotograf känd för sina samhällskommenterande konstfotografier som publiceras på bloggen Little Sweden.

Två välkända verk ur 1900-talskulturen vägledde arbetet, Ralph Ellisons roman, Invisible Man från 1952 och René Magrittes målning Ceci nést pas un pipe från 1929. Den osynliggjorde svarta amerikanska man som Ralph Ellison beskrev i sin roman har sin motsvarighet i flickan, osynliggjord genom stereotyper och diskriminerande sociala strukturer, menar forskarna.

- Man kan också se en parallell i Magrittes pipa och flickskapet – hans pipa är ingen pipa, bara en bild av en pipa. På samma sätt ville vi visa att en bild av en flicka inte är detsamma som en flicka, säger Camilla Hällgren.

Med utgångspunkt i dessa tankar skrev forskarna för drygt ett år sedan ett upprop till kolleger, forskare och konstnärer världen över där de efterlyste bidrag med undersökningar i valfritt medium; text, bild, film, serier, av flickan som konstruktion, ur ett kritiskt perspektiv.

- Det var inspirerande bara att skriva uppropet, och när vi tittar på det call vi sammanställde nu tänker vi; wow, att vi vågade tro så starkt på vår vision, säger Elza Dunkels.

Gensvaret blev enormt och omedelbart, essäer, traditionella akademiska arbeten, film, bilder svämmade in – som att trycka på en knapp, menar forskarna som förtjusta kunde ta emot bidrag efter bidrag. I antologin som sammanfattar resultatet och som publiceras digitalt på torsdag, deltar fyrtio forskare och konstnärer från 15 länder.

- Det kändes som att berättelserna redan fanns där och väntade på att få komma ut, säger professor Gun-Marie Frånberg, som understryker att mångfalden av uttryck varit viktig för att ge en god bild av området. Samtidigt, konstaterar hon, har den tvärvetenskapliga grunden och kombinationen av vetenskap och konst väckt viss misstänksamhet på sina håll.

- Arbetet utmanar de akademiska gränserna, sånt kan upplevas lite hotfullt och vi har fått kämpa en del för att nå ut och få erkännande.

Elza Dunkels menar att det faktum att alla tre initiativtagare har lärarbakgrund har bidragit till utformningen av arbetet, en vana av att arbeta pedagogiskt leder till en förståelse för bildens vikt i ett material. Det visuella- fotografier, film och installation – i Invisible Girl gör att det går att träda in i ämnet från flera nivåer.

- Det är viktigt att den samlade bilden förs ut, bidragen bygger tillsammans en helhet – men däremot gör mångfalden i materialet att var och en kan finna sin ingång, tillgägger Gun-Marie Frånberg.

Sammanlagt 32 bidrag om flickskap samlas i antologin och på torsdag samlas några av de medverkande för en konferens öppen för allmänheten på Bildmuseet i Umeå, där korta presentationer av materialet avlöser varandra under tre timmar. Forskare och konstnärer från bland annat Kroatien, Indien, Nigeria och Strobritannien deltar under eftermiddagen och det blir en stund av kraft och hopp, menar de tre initiativtagarna.

- Det är inga sorgesagor och ingen eländesforskning, i stället visar bidragen på möjlig förändring, säger Gun-Marie Frånberg och berättar om starka skildringar av flickans överlevnadsstrategier världen över.

I antologin finns bland annat berättelser om flickors osynliga stress, konstnärliga gestaltningar av känslan av att vara ett objekt, studier om hur unga ensamstående mödrar i Nigeria finner strategier för att vara starka och överföra styrkan till sina barn, en skildring i fotografi av sydafrikanska mormödrar i hemmamiljö och som spelare i ett fotbollslag.

- En viktig aspekt i materialet är att det inte bara handlar om en enskild åldersgrupp när vi pratar om flickan, i processen av flickskapande blir även äldre generationers inre flickor relevanta, säger Elza Dunkels, som tillsammans med de övriga bakom Invisible Girl nu gläds åt att projektet som började offpist, utan finansiellt stöd, nu nått intressegrad nog för att uppmärksammas i den erkända akademiska sammanhangen – Vetenskapsrådet ansluter i ett sent skede och går in och stöder sammankomsten i Umeå med dess långväga gäster. Också Umeå kommun uppmärksammar projektet och anordnar genusvandringar med konferensdeltagarna till utvalda platser i stan där genusfrågar aktualiseras i stadsbilden eller i de offentliga miljöerna.

- Man får köra på och glädjas åt responsen, trots att den kommer sent, säger Elza Dunkels.

Sara Meidell