The Perishers-sångaren Ola Klüfts solodebut är en av skivorna som recenseras i VK denna vecka.

 

A lanky swede – Soon, soon, soon

Nettwerk/Playground Music

Betyg: 4

Ola Klüft – A lanky swede – kan konsten att få det svåra att låta lätt. Nogsamt ihopknåpade låtar ljuder självklara och Klüftska, givna, men ändå nya.

Melodispråket känns igen från framgångsrika The Perishers, men en del pynt har plockats bort. Det är närmare nu och så är det närvaron – rösten som kryper in under huden. Kvällssolen i tallen utanför fönstret matchar Ola Klüfts toner alldeles perfekt. Stabilt, vackert och unikt.

Erica Sjöström Pontusson

 

Sabaton – Carolus Rex

Nuclear Blast

Betyg: 3

Det är inte varje dag men ser ett svenskt band göra en temaskiva om Karl XII med både svenska och engelska texter.

I sammanhanget kan man väl säga att Sabaton klarar balansen mellan pekoral och smakfullhet hyfsat. Bandet har uppenbarligen gått i gång på alla cylindrar på konceptet, på gott och ont. Bland musikaliska höjdpunkter som titelspåret och Karolinens bön blir en del texter helt enkelt lite för storvulna för att kunna sväljas på ett avslappnat sätt, speciellt på den svenska versionen där Sabaton går ”all in” utan att blinka. En svag trea.

Johan Paulin

 

Tom Jones – Spirit in the room

Island

Betyg: 4

Muskelsångaren och förre TBC-patienten, gruvarbetarsonen Jones, överraskar fortfarande efter närmare 50 år i branschen, i både materialval och kraft i framförandet. Och vilket urval! Allt från Odetta till The Low Anthem via Tom Waits och McCartney.

Han lyckas göra Cohens avmätta Tower of song till febrigt ångestladdad och förstärker den existentialistiska gåtan i Blind Willie Johnsons Soul of a man!

Elegant men ändå kärnfullt, och det är bara förnamnet. Kompet är i litet format, smart och ekonomiskt lirat med akustisk gitarr i fronten. Sa vi att han blir 72 om ett par veckor?

Staffan Westfal

 

Molly Sandén – Unchained

EMI

Betyg: 2

Enligt ett pressmeddelande signerat EMI består ”Unchained” av ”Mollys självupplevda texter”. Tillåt mig översätta: det är skivbolagsspråk för ”En skiva om Molly Sandén och Eric Saades slutgörning”. Allt är krossat och trasigt, Saades smutsiga kläder ligger inte längre i högar på golvet, men Molly-hjärtat däremot, det ligger på marken alldeles sönderstampat i smutsen.

Om detta berättas i elva hyfsat habila hjärtesmärta-låtar. Mer än habilt blir det aldrig, förutom i titelspåret ”Unchained” som är väldigt bra och i mello-snyftaren ”Why am I crying” som verkligen håller mer än måttet i avdelningen powerballad.

Sara Haldert/TT Spektra

 

Edith Backlund – Kill the clowns

Cosmos music group

Betyg: 4

Det här är rätt och slätt Edith Backlunds genombrottsplatta.

Stark gitarrdriven pop med träffsäkra refränger som bara skriker om att få spelas i radio och som påminner om det bästa Lisa Miskovsky gjort. I andra stunder drömsk 60-talsinspirerad loungepop av bästa snitt. Tillsammans med producenten Peter Kvint har Edith Backlund skapat en skiva som visar upp en imponerande bredd och finkänslighet med angelägna texter och ett sound som lockar men som aldrig stryker medhårs.

Mikael Forsell/TT Spektra