Både modern och exotisk, nyttig och farlig för miljö och samhälle – idéhistorikern Hanna Östholm skriver om bananens historia.

Bananer är en av världens populäraste frukter. Svenskarna hör till dem som sätter i sig mest bananer i världen – 19 kilo per person och år. Bananen har genom historien betraktats som både modern och exotisk, nyttig och farlig för miljö och samhälle.

Bananen stammar från Sydostasien och är egentligen inte en frukt utan ett bär. Den började odlas även i Afrika och Central- och Sydamerika. I slutet av 1800-talet blev bananodling storindustri vid plantager med tillhörande järnvägar och hamnar.

Det svenska Banan-Kompaniet bildades 1909. Under 20-talet utrustades moderna, amerikanskt inspirerade, lagerlokaler. Andra världskriget hindrade importen, men efter krigsslutet var Sverige ett av de första länderna i Europa som kunde sälja färska bananer igen.

Bananen slog igenom på 20-talet, just då den moderna reklamen tog form. Banan-Kompaniet annonserade tidigt i veckopressen, tryckte informationsskrifter med recept och gav ut tidningen Bananbladet till landets återförsäljare.

Reklamen underströk det moderna samhällets framsteg, all ny teknik som möjliggjorde frakten av bananerna. Som förstärkande kontrast betonades fruktens exotiska ursprung och det soliga söderns mörkhyade invånare. Bananens hälsosamma egenskaper blev reklamargument – mineralinnehållet och den hygieniska förpackningen. Det kan jämföras med hur bananer i dag uppfattas som ett idealiskt mellanmål efter träning.

Genomslaget för frukten syns också i bananens inträde i populärkulturen. Den amerikanska dansaren Josephine Baker uppträdde i en exotiserande ”infödingskostym” med paljettbeströdda bananer runt höfterna. Sången ”Yes, we have no bananas” blev populär. Den svenska serien Biffen och Bananen såg dagens ljus 1936. Och nästan genast blev bananskalet ett stående inslag i skämtteckningar.

I dag påpekas ofta bananindustrins problem. Branschen präglas av hög maktkoncentration och priskrig. Uppåt 90 procent av exporten kommer från stora plantager och en handfull internationella företag, medan småskaliga odlare ofta måste nyttja mellanhänder.

Uttrycket ”bananrepublik”, som myntades i början av 1900-talet, har ibland fått en högst reell innebörd. I Guatemala medverkade t.ex. United Fruit 1954 i att störta den demokratiskt valda regimen, som ville införa jordreformer.

Andra problem är plantagernas låga löner och långa arbetsdagar. Man har kritiserat användningen av kemikalier, både ur arbetsmiljö- och miljöperspektiv. Kemikalierna ska bekämpa svamp och insektsangrepp och hålla bananerna fräscha under de långa transporterna, men de som arbetar vid odlingarna kan utsättas för skadeverkningar. I till exempel Costa Rica har bekämpningsmedlen medfört hudsjukdomar, sterilitet, ögonskador och fosterskador.

Sådana förhållanden är inte naturnödvändiga och rättvisemärkt frukt finns numera i livsmedelsaffärerna. Däremot måste bananerna importeras, vilket i miljömedvetna tider ju kan ifrågasättas. Man kan fråga sig vad en modern banan innebär i dag.

Hanna Östholm
idé- och lärdomshistoriker